Oliver! Imponerande unga artister och självklara i sina roller

GÖTEBORG: För mig är det en utmaning att göra en hel musikal med koreografi och regi, säger Fredrik Benke Rydman – en av vår tids mest efterfrågade koreografer.

I föreställningen finns en ensemble på inte mindre än 69 barn. Tre barnlag och dessutom två lag med barnhemsbarn. Man kan undra hur det är att arbeta med så många barn…?

Spelas på GöteborgsOperan fram till 20 april 2020.

Möt Bianca Fernström och Caroline Gustavsson

Dansportalen träffade regiassistenten Bianca Fernström som skrattar och berättar:

Det är jättejättekul och emellanåt ganska jobbigt. Fast det roliga överväger verkligen. De är så ärliga i sina reaktioner på ett sätt som jag tror att vi vuxna också är och känner, egentligen, fast man är så van vid att lägga locket på och visa att man är professionell.

Jag tror att barn och vuxna känner samma saker, men att barnen är så mycket ärligare i allting, fortsätter Bianca.

Den yngsta i ensemblen fyllde 7 i år och den äldsta är 14. De började jobba redan i september förra året i ”Oliverskolan” och har hållit på ett skolår och arbetat. Några av dem pendlar i drygt en timme för att komma till Göteborgsoperanoch repetera. Det är mycket direkt personregi och så har alla fått något karaktärsdrag, någon är kanske lite tröttare, någon annan kan aldrig stå still.

Musikalartisten Caroline Gustavsson som här gör sin första stora roll, Nancy och alltså är en av de vuxna kollegorna till denna barnaskara, säger till Dansportalen:

Jag är så sjukt imponerad över hur länge och hur hårt de jobbar. Och kan jobba. Hur mycket de är kapabla till. De vill ju så mycket...

Hur väljer man då ut vilka som ska få vara med i en sådan här föreställning?
Vi hade Oliverskolan dit man kunde anmäla sig. Vi hade där fler elever än de som är med idag. Av dem väljer man ut de som tycker det är roligt, de som vill träna och då blir de bättre. Man måste orka göra samma sak timme ut och timme in.

Varför sätter man upp Oliver 2019?
Benke har en rolig idé som han vill lyfta fram i föreställningen, förklarar Caroline. Det är att själva föreställningen spelas ur barnens ögon så att vuxna karaktärer blir lite förvrängda, större och roliga kostymer och så vidare. Som barn så är du väldigt fri och har en helt annan lekfullhet, medan som vuxen så kommer förpliktelser, du betalar räkningar, tar hand om saker och att allt det byggs på i våra kroppar också. De vuxna är ofta lite förställda och slitna. Man förlorar det här barnet som vi ändå alla har inom oss.

Inget av Dickens verk har någonsin slutat tryckas och han är fortfarande otroligt populär, vad tror ni att det beror på?
Jag tror att man kan hitta en igenkänning, säger Caroline. Även om det inte är så att man är från samma klass eller tid. Man kan relatera till många av relationerna och många av problemen som finns i dagens samhälle och i sitt egna liv. Och man blir berörd av människornas berättelser och dramatik.

Det är visserligen samma grundstory som Dickens roman men det är inte exakt samma händelseförlopp som i boken. Läser man då Dickens inför arbetet med Oliver? Bianca berättar att hon inte har läst den, men Caroline har läst den och använder den mest som ”researchmaterial” till sin karaktär, Nancy.
Benke utgår mycket från boken, säger Bianca, men han föredrar också boken framför filmen och Barts. Ändå är det så att Benke blandar mycket det fysiska och det verbala. Han är ju koreograf i grunden och det märks. Allting är koreograferat. Man får minst lika mycket regi på kroppen, hur man fysiskt ser ut. Ska man gå från ett ställe till ett annat så finns det som en tydlig bana.

De arbetar dock med (musikal)manuset som är en nedbantad version av Dickens roman. Ibland kan man som artist drar nytta av att hitta sin karaktärers historia i originalet, men det är manuset vi berättar utifrån, berättar Caroline som spelar Nancy och vill se henne som hjärtat och hjältinnan i historien:
Men hon är också en av The bad guys som dock har lite moral och försöker gå över till den goda sidan.

Hon är både svår och lätt att tycka om, Nancy. Det finns också ett annat drama som utspelar sig med hennes man som är den riktigt onda. Det handlar om ett destruktivt förhållande, bland annat om kvinnomisshandel. Caroline har läst på mycket om detta för att förstå varför hon stannar hos honom:
Jag måste komma fram till något som är spelbart och som jag kan förstå. Det har varit lite klurigt. Det är en viktig och känslig berättelse. Om det är någon i publiken som känner sig träffad, som kanske har varit med om något sådant. Att man berättar det med värdighet och på ett fint sätt för dem.

Premiärnerverna har de satt in ännu?
Det värsta som hända vore att flera blev sjuka samtidigt. Alla tre Oliver! Svarar både Caroline och Bianca som annars ser fram emot premiären med stort lugn och tillförsikt.

Biancas jobb är egentligen klart på lördag, det är mest bara att peppa alla, berättar hon, och sprida bra vibrationer så att alla bara går in och gör sitt bästa. Det kommer att bli väldigt häftigt med så mycket folk på scen!

Caroline kommer att ladda med en lugn morgon hemma på lördag, vara i god tid till Göteborgsoperan och värma upp med kollegor:
Det finns också något som är så fint med att den yngsta är 7 och jobbar tillsammans med de äldsta som är drygt 60. Man är på scen samtidigt och gör exakt samma grejer, det är ingen pardon!

Fredrik Benke Rydman – regi och koreografi

För mig är det en utmaning att göra en hel musikal med koreografi och regi, säger Benke Rydman när Dansportalen möter honom på GöteborgsOperan före premiären av musikalen Oliver.

I musikalen är det med 69 barn i tre olika lag, plus alla vuxna roller, men ingen hund.
Nej, den strök jag, säger Benke. Men med tre olika lag så kan man inte repa samtidigt, det måste ändå bli ett bra resultat som måste hålla hela vägen fram till premiären. Det är kul att jobba med barn, de har nåt som inte vuxna har. Det är den energin jag försöker få ut i musikalen.

Du har fått bra resurser med GöteborgsOperan och hela orkestern?
Det är fantastiskt att vara här och det är nog den bästa scenen i landet. Och resurserna från alla verkstäder, kostym och måleriet, i minsta detalj är det proffsigt ut i fingerspetsarna.

Det känns att kul att göra något som inte har satts upp länge i Sverige. Och jag har inte sett de andra versionerna, har knappt läst boken. Jag vill skapa min egen värld av berättelsen.

Hur får du in Olivers liv i dagens Sverige?
Det finns en underliggande kritik mot de ekonomiska krafterna. Oliver är ju mer eller mindre en handelsvara. Vi har bättre kontakt med barnen i dag än vad man hade då, när detta utspelas. Men vi är på väg mot ökade klyftor och det kommer i grunden att skada barnen, säger Benke.

Vi har ju Nancy som räddar Oliver, blir misshandlad av sin man och det känns ju otroligt aktuellt idag.

När GöteborgsOperan kontaktade dig för att sätta upp Oliver, vad tänkte du då?
Jag tänkte mest att det var en djäkligt kul utmaning. Jag fick fria händer att utforma musikalen, men av upphovsrättsliga skäl måste kostymer och dekor godkännas. Men jag fick sätta min prägel på den även om man har snävare ramar.

Mathias Grafner, 12 år som Oliver

Han har tidigare sjungit solo och i kör i mindre sammanhang. Han spelar även teater i Kulturskolan i Kungsbacka. Oliver är hans debut på en stor scen.

Hur hamnade du i musikalen?
Min mamma och pappa hade några kompisar vars barn skulle söka till Oliverskolan. Och de tyckte det var en kul idé. De frågade om jag ville och söka till musikalen, mest som en kul grej.

Jag fick svar att jag fick komma på en audition, som jag klarade, och därefter började jag i Oliverskolan. En gång i veckan som jag gick på den skolan för att förbättra oss i dans och annat runt musikalen.

Det är en väldigt utsatt person som du ska spela?
Ja, åtminstone i början så blir han behandlad som en sak än som människa.

Hur lever du själv in i en sån roll?
Jag måste tänka sig själv hur man skulle kännas i en sån situation. Han har inga föräldrar, han blir behandlad som skit. Jag har det väldigt bra, säger då Mathias med ett stort leende.

Snart står du på scenen och runt 1200 personer kommer att se dig, men det blir väl bara kul?
Jodå, säger Mathias och drar ut på orden, jag är faktiskt lite nervös, åtminstone inför min första föreställning…

Vad var svårast att lära sig?
Dansen, och sen har jag lite scenskräck, men jag är inte lika mycket längre, nu när jag hållit på ett tag. Men när jag kom ut på scenen var jag mindre nervös eftersom det var mer ”real” än i repetitionslokalen.

Oliver spelas även av Viktor Werlenius (premiären) och Pontus Sköldberg.

Enis Syla, 11 år som Dodger

Han bor i Nödinge med sina föräldrar och två yngre bröder. Redan som 1,5-åring sjöng och dansade han till bland annat Michael Jacksons musik. På fritiden spelar han fotboll och sjunger på Kulturskolan.

Det var en väl härlig roll du fått?
Ja, jag har sjungit sedan jag var jätteliten och även dansat lite grand. Det var framförallt min morbror som inspirerade mig att dansa, eftersom när jag såg honom dansa började jag härma honom och försökte lära mig stegen.

Jag var inte med i Oliverskolan, det var min musiklärare som nämnde för min mamma om föreställningen. Klart jag ville vara med.

Vad säger dina kompisar om att du är med i Oliver?
De var avundsjuka på att jag fick gå från skolan tidigare på dagen för att gå till repetitioner.

Men då fick du väl jobba desto mer när du repeterade?
Det tuffaste var ändå att lära mig var dansen, men det går bra nu.

Dodger spelas även av Willmer Hellsten (premiären) och Max Johnsson.

* * *

En vecka innan premiären fick pressen träffa, i samband med pressmötet, Fredrik Benke Rydman, Caroline Gustafsson, Mathias Grafner och Enis Syla.

* * *

Och premiärkvällen går väl.

Premiärnerverna släpps lite extra när Dodger, som denna kväll spelas av Wilmer Hellsten, slinker ner för en vägg och in på scenen. Han är alldeles lysande denna Dodger, gängledaren för Fagins gatpojkar, de upplärda gattjuvarna – de är imponerande och självklara i sina roller.

När Caroline Gustavssons Nancy visar sin både självförnekelse och styrka i solot om sin kärlek till den förfärlige kvinnomisshandlaren Bill Sikes (Tobias Ahlsell), går det rakt in i publiken. Ytterligare en stark scen är den då Bill Sikes till slut slår ihjäl henne när hon just räddat Oliver (Viktor Werlenius).

Som hon i nattens dimma på London Bridge, återbördat till hans morfar, den förmögne Mr Brownlow (Lars Hjertner). Men Sikes är snart ikapp henne. Han slår och slår på bron och Nancy faller, reser sig, faller och reser sig. Men till slut faller hon för gott.

Drömscenen med Oliver uppflugen några meter i luften på en säng omgiven av skönsjungande försäljare i pastell, ljuslyktor, paraplyn och upplysta svävande enorma kjolar som för tankarna till 'Alice i underlandet' är ytterligare ett fint exempel på hur teknik, scenografi och dekor gestaltar och förhöjer berättandet i historien om 'Oliver!'.

En eloge till ensemblen och arbetet med denna Dickenshistoria som nu kommer att spelas på GöteborgsOperan fram till 20 april 2020.

Thérèse Eng
Cristian Hillbom
15 sep 2019

Premiären lördag 14 september spelades de ledande rollerna av:
Oliver Viktor Welenius
Dodger Wilmer Hellsten
Fagin David Lundqvist
Nancy Caroline Gustafsson
Bill Sikes Tobias Ahlsell
Mr Bumble Markus Pettersson
Änkan Corney Ann-Maria Hallgren
Mr. Sowerberry Lars Bethke
Mrs. Sowerberry Åsa Fång
Dirigent och musikaliskt ansvarig Bjorn Dobbelaere
Regi och koreografi Fredrik Benke Rydman