Artiklar från 2008 – till idag
Nikisha Fogo i en vacker grand jeté från en repetition av Sylvia. Foto Gabriele Schacherl
STOCKHOLM/WIEN: Premiärdansösen vid Staatsballett i Wien, stockholmsfödda Nikisha Fogo, har varit tillbaka i sin hemstad för ett besök hos föräldrarna. Dansportalen fick en intervju med henne.
Du utnämndes under det gångna spelåret till premiärdansare vid Wiener Staatsoper – hur länge har du varit i Wien nu?
Det blir mitt sjätte år i Wien i höst. Jag började där direkt efter att jag avslutat min utbildning – först till nian vid Kungliga Svenska Balettskolan i Stockholm och därefter två år vid Royal Ballet School i London. Direkt därefter gick flytten till Wien.
Efter utnämningen till Erste Solistin 10 nov 2018. Foto Shino Takisawa
Raka spåret alltså! Du är nu Erste Solistin – första solist, vilket motsvarar premiärdansare här hemma. Hur gick det till?
Solisttitel fick jag 2016 och i höstas – 10 november 2018 – utnämndes jag till Första solist. Då hade vi premiär på treaktsbaletten Sylvia, en kreation av min chef Manuel Legris, som skapat en ny version av den klassiska baletten. Där blev jag tilldelad titelrollen. Det var väldigt spännande eftersom han koreograferade den direkt för mig.
Utnämningen skedde på scenen inför publik och min mamma och pappa och hela släkten var där, det var väldigt speciellt. Det var min första stora huvudroll i Wien. Jag hade dansat många solistroller tidigare, men inte en stor huvudroll i en klassisk balett.
Nikisha Fogo i Sylvia. Foto Ashley Taylor
Sylvia har inte givits i Sverige sedan 1934!
Ja, den fick inte någon större framgång vid urpremiären, den framfördes senare i London i en uppsättning av Frederick Ashton och då gick det bättre.
Hur var det att komma till ett så stort balettkompani direkt efter skolan?
Vi är ganska många – cirka hundra dansare – det är väldigt annorlunda jämfört med skolan, där lärarna främst ser till att man kan rörelserna och att tekniken är bra.
Men i ett kompani är det mycket eget arbete – det är en dansares eget ansvar att hålla sig i form och bli allt bättre och utvecklas som artist utan att en lärare säger till en vad man ska göra. Det är det som gör att man gör framsteg och kan motsvara koreografernas förväntningar.
Sedan ska man lära sig nya roller. Vi börjar normalt klockan 10 på förmiddagen och jobbar fram till halv sex, men det händer ofta att man tränar även på kvällarna. När vi har kvällsföreställning så slutar träningen klockan 14. I Sylvia var det ju chefen som var koreograf också, så det var lite annorlunda.
Vem är din partner i Sylvia?
Det är Denys Cherevychko som kommer från Ukraina som gör Aminta. Sylvia har egentligen tre olika partners: förutom Aminta är det kärleksguden Eros som dansas av Mihail Sosnovschi från Moldavien och italienaren Davide Dato som gör rollen som jägaren Orion.
Det var annorlunda och ganska roligt att dansa med tre olika partners. Varje dansare har ett eget sätt och man får anpassa sig till var och en. Men det var mycket givande och gick väldigt bra. De har också varit längre i kompaniet vid Staatsoper.
Från scenrepetition av Sylvia tillsammans med Denys Chevrevychko som Aminta. Foto Asley Taylor, Wiener Staatsballett
Hur kändes det att flytta till ett nytt land och vara borta från din familj?
Det kändes spännande och lite läskigt när man inte vet vad som väntar en, men mest av allt var det spännande. Min bästa kompis från London fick också kontrakt i Wien och det kändes skönt att vi hade varandra. Nu har jag en pojkvän som också dansar i kompaniet, då känns det inte så ensamt.
Det var också många andra som var nya i Wien, och vi var väldigt unga jämfört med de andra, men nu kan man kanske säga att vi tillhör mittengänget. Varje år kommer det fler unga dansare från olika länder. Det är bara 2-3 stycken som är från Österrike, så de är i minoritet.
Danza! Nikisha Fogo, Wiener Staatsballett. Foto Ronnie Bohem
Hur bor du i Wien?
Det är ganska lätt att hitta boende i Wien, och inte så dyrt heller, men jag har faktiskt flyttat fem gånger – i princip varje år – men har nu hittat en bra lägenhet, tio minuter till teatern med buss. Wien är en jättetrevlig, vacker stad och det är väldigt bekvämt att bo där, billig mat bland annat!
Nikisha Fogo i Raymonda. Foto Asley Taylor, Wiener Staatsballett
Vilka andra roller har du gjort under de första åren?
Den första större rollen var i William Forsythes Second Detail. Som ny dansare först som reserv, men fick sedan chansen att göra ett scenrep och en föreställning.
Vi har dansat mycket Balanchine, som Allegro Brillante, Tarantella, Stars and Stripes och i år Theme and Variations– en drömroll, men kul och tillfredsställande. Var också med i Alexanders Ekmans Cacti.
Jag har fått hoppa in i flera roller, men de litar på mig och det har gått bra. Vi får i alla fall tillräckligt med tid att förbereda oss – men man måste också göra sin hemläxa själv så att man är förberedd när man kommer till repetitionen och får god hjälp från balettmästarna.
Har du några speciella favoriter bland balettmästarna – gäster t.ex?
Senast var det Stéphane Phavorin och Florance Clerc från Parisoperan som är gästbalettmästare och satte upp Nurejevs version av Raymonda.
För två år sedan var jag med i danserna till nyårskonserten som visas i TV också i Sverige. Då var det Jiří Bubeníček som gjorde koreografin och nu senast var jag med igen och då var det min kollega Andrei Kabanovski som var koreograf. Efter Sylvia kom titelrollen i Coppelia och sedan den stora huvudrollen i John Neumeiers Våroffer.
Det låter som en givande och mångsidig framtid?
Ja, förhoppningsvis kommer det många intressanta uppgifter.
"no more" – en musikvideo av The Alley Official. Foto Stellan Runge
Hur känns det att inte ha familjen nära?
När jag var 16 år och flyttade till London var det en stor förändring. Jag hade goda vänner som tog hand om mig, men det är klart att man saknar sin familj med syster och katter och hundar och allt det där.
Jag trivs jättebra i Wien och trivs bra med jobbet och med min chef som ger mig bra roller, så nu känns det som rätt plats att vara på. Det skulle ju förstås vara kul att få gästspela här hemma någon gång.
I våras gjorde jag flera gästspel och dansade nya roller i verk av stora koreografer som till exempel William Forsythes Artifact Suite, som var mycket givande och det gick väldigt bra. En annan stor roll var huvudrollen Medora i Le Corsaire tillsammans med Davide Dato, också den instuderad av Manuel Legris.
Att dansa Sylvia vid Benoit de la Dance-galan i Moskva var en stor ära för mig. Manuel Legris belönades för sin nya koreografi och jag dansade med min partner Denys.
Hur ser framtiden ut?
I höst blir det bland annat Balanchines Jewels – solopartiet i Rubies – det ska bli kul! Sedan väntar Coppelia, ett blandprogram med Harald Landers Études och Forsythes Artifact Suite. Jiří Kyliáns Psalmsymphonie avslutar. Olga i Onegin står också på repertoaren.
Några önskningar?
Att se mer av världen vore ju roligt förstås – och möta nya dansare och ny publik, men jag trivs bra i Wien och med min chef. Vi har en bred och varierad repertoar. Det är viktigt att få bra roller – och ha kul!
Det skulle också vara roligt att komma hem till Stockholm och dansa för hemmapubliken.
Anders Jörlén
26 aug 2019
Nikisha Fogo tilldelades första pris vid Stora Daldansen i Falun och vid den internationella balettävlingen i Grasse 2010
Sylvia: balett till musik av Léo Delibes och koreografi av Eugene Lacoste hade premiär i Paris 1876. Ny version av Frederick Ashton i London 1952.
FÖLJ OSS PÅ
Redaktion
dansportalen@gmail.com
Annonsera
dansportalen@gmail.com
Grundad 1995. Est. 1995
Powered by
SiteVision