Innehållsrik balettgala på västkusten

KUNGSBACKA: Den fina, moderna teatern i Kungsbacka invigdes 2006. Scenen är 18 meter bred, 12 meter djup. Salongen rymmer ca 500 åskådare.

Den utsålda Balettgala 2019 på Kungsbacka teater 19 juni var inte bara den enda svenska balettgalan under säsongen utan också, av allt att döma, under hela 2019.

Galan var också en innehållsrik, generös och överraskande dansfest med handplockade artister och flera inslag som kunde ses enbart där.

Bästa moderna herrsolo: Oscar Salomonsson ur Björnsons Fadren.

Bra ungdomar: Vendela Ekelberg och Elvira Wiklund i var sitt klassiskt solo. De tilldelades i maj Carina Ari-stipendier.

Yngsta deltagare: Jack Ullman, Kalle Mårtensson och Maxx Bran som marshmallows ur konstnärliga chefen Sebastian Michaneks mycket uppskattade Nötknäpparen för Svenska Balettskolan i Göteborg. Där bidrog också lärare i skolan med koreografiska inslag. Marsmallowdansen hade koreograferats av Roman Rumyantsev.

Flitigaste familj: Bröderna Jonatan och Gabriel Davidssons föräldrar medverkade också i galan. Mamma Ulrika spelade piano till pas de deux ur Sylfiderna och pappa Hans spelade orgel i duetten ur The Four Seasons. Musik: Georg Boehn.

Kort om övriga medverkande i galan
Finaste finska dansös: Jonna Savioja som partner till Jan-Erik Wikström i Björnsons Beatles-sång 64. Jonna är nybliven danspensionär och tillönskas en ny, kreativ framtid.

Vackraste klassiska duett i känslig nytappning: Frida Hambraeus och Gabriel Davidsson i ett pas de deux ur Fokins Sylfiderna.

Bästa danska dansös: Alisha Brach från Kungliga danska baletten i Fokins Den döende svanen.

Med en särskild fanfar vill jag hylla Kungliga Balettens 1:a solistdansare Haruka Sassa, från Japan. Under galan dansade hon som första nummer i andra akten det svåra Ros-adagiot ur Törnrosa, med fyra uppvaktande kavaljerer, med en säkerhet som om svårigheter inte fanns. Som allra sista inslag under galan briljerade hon, tillsammans med Jonatan Davidsson, i hela pas de deux ur Le corsaire: adagio, variationer och coda. Utmärkt samarbete, stora hopp och säkra piruetter av Jonatan, och i fouettésekvensen utförde Haruka i hög fart mer än 32 fouettéer, eftersom hon dubblerade flera. En vacker dröm för en åskådare att bära med sig under sommaren.

Grundtips efter galan
Det händer ofta vid Kungliga Baletten att dansare blir befordrade mot slutet av en säsong. Så skedde inte i våras, men det skulle inte förvåna mig om flera dansare i kompaniet blir befordrade under den kommande säsongen. Åtskilliga skulle förtjäna det.

Ján Špoták och Lee-Yuan Tu, från Slovakien respektive Taiwan, dansar båda i GöteborgsOperans Danskompani. I deras duett It Takes Two to Tango var Ján en sorts dockspelare och Lee-Yaun hans mjuka, böjliga, eleganta marionett. Där medverkade också en tekopp. Originellt, lustigt och smakfullt.

Kungliga balettens stilsäkra förstasolist Desislava Stoeva, född i Bulgarien, dansade dels en laddad sekvens ur svarta svanens duett, med andrasolisten Gabriel Barrenengoa, född i Spanien. Dessutom framförde hon, då med Gabriel Davidsson från Finska Nationalbaletten, en duett ur The Four Sesasons av Jonatan Davidsson och den amerikanska dansösen Stayce Camparo. Det visade sig vara ett spännande modernt verk.

Nyblivna Carina Ari-medaljören Charlotta Öfverholm visade i sitt eget solo Flexible while Frozen att hon är ett benådat kraftpaket. I Antithesis, av den amerikanske koreografen Dwight Rhoden, mötte hon dynamiske danspensionären Jan-Erik Wikström i en mäktig, känslosam duett.

Dansarna kom från Kungliga Baletten, GöteborgsOperans Danskompani, Finlands Nationalbalett, Den Kongelige Ballet i Köpenhamn, plus frilansartister och elever från Kungliga Svenska Balettskolan i Stockholm och Svenska Balettskolan i Göteborg.

Späckat program
Galan bjöd på sexton inslag – både klassisk balett och modern dans. Höjdpunkterna var många. En av de gladaste överraskningarna var att få se Kungliga Balettens sydkoreanska 1:a solist Minji Nam som komiker. Tidigare har man kunnat ana den sidan hos denna mångsidiga artist: Här blommade den ut i Johanna Björnsons Chaplin-suite, tillsammans med främst Oscar Salomonsson på sprudlande humör.

Drivande krafter
Bakom detta förträffliga arrangemang stod två starka kvinnor: Hovdansösen Johanna Björnson (produktion och regi) och Heléne Friberg (Projektledning och marknadsföring). ”Möjliggörare” kallar sig Heléne på en hemsida. Utmärkt titel: Det press- och informationsmaterial som publicerades inför galan var förstklassigt. När jag skrev ut det blev det 75 sidor intervjuer, med välformulerade frågor och härliga fotografier.

Denna gala lär ha tagit ett år att producera. Därför är det nog inte realistiskt att hoppas på en gala redan nästa år. Men till 2021 önskar Dansportalen arrangörerna Mod, styrka och fantasi igen!

Peter Bohlin
8 juli 2019