Alexander Ekmans Eskapist: En visionär svingar sitt trollspö

STOCKHOLM: Vår världskoreograf är 35 år, på hans hemsida finns lika många verk förtecknade. Av hittills 45 kompanier i 17 länder har verk av Alexander Ekman dansats. I det senaste, Eskapist på Kungliga Operan, har Ekman och hans noggrant valda medarbetare åter skapat ett innehållsrikt, omväxlande, underhållande mästerverk.

Innehåll: Spännande gruppdanser med medryckande rytmer. En monolog, en film. Fascinerande solon: ett förtjusande sådant i början dansas av en självlysande Haruka Sassa. Ett mäktigt av Joakim Adeberg när ett trettiotal av de totalt 37 dansarna är klädda i hudfärgade underkläder. Han är då den ende som bär svarta promenadskor med klackar.

Tre förträffliga duetter: i en utmärker sig Emily Slawski och Anton Valdbauer, i en två damer i tåskor: Daria Ivanova och Sarah Jane Medley. En tredje duett börjar med att Haruka Sassa ropar efter sin partner Adi (AdiLiJiang Abudureheman). När han infinner sig börjar en skön duett i klassisk balettstil, förhöjd av snillrike kostymskaparen Henrik Vibskovs eleganta svarta dräkter.

Den fängslande, visuella skärpan i Vibskovs skapande är en av de sammanhållande krafterna i Eskapist. Andra sådana krafter utgörs av Mikael Karlssons dynamiska, mångskiftande musik, samt av Alexander Ekmans överraskande användande av teaterbyggnadens tekniska resurser. Han ansvarar också för scenografi, ljus och film, inklusive filmklippning. Både musik och koreografi vibrerar av medryckande rytmer.

Verkets avslutning: Den sista gruppdansen – mäktig, innehållsrik, generöst lång, övergår i en scen som slutar vid festbordet. Kalaset är över för denna gång.

Men: Fördjupning

Under den praktfulla ytan på Eskapist finns dock en förstklassig fördjupning. Alexander Ekman har tidigare samarbetat med dramaturgen Carina Nildalen. I programhäftet till Eskapist har hon skrivit en oumbärlig artikel om eskapismen som företeelse.

Där öppnas dörren till en vidare innebörd av ordet eskapism: en form av dagdröm som inte går ut på att fly, utan på att finna nya möjligheter till kreativitet. Inte, med internationella termer, ”self-suppression” utan ”self-expansion” – självexpansion.

Alexander Ekman uttrycker sig bland annat så här i artikeln: ”I mina eskapismer har jag byggt upp världar med människor som jag aldrig mött men som sen har dykt upp som karaktärer i mina verk. Jag har upptäckt att jag är en mycket aktiv eskapist.”

Berikad av sådana insikter upptäcker åskådaren att två scener som först tett sig förbryllande i själva verket är centrala i Eskapist. I monologen visar huvudpersonen, i Oscar Salomonssons gestalt, vägen mot denna högre tillvaro. I filmen befinner han sig där, och med sina vänner ser han saker som är där och andra saker som inte är där.

Titelrollen gestaltas storartat av Oscar Salomonsson. I början är han värd vid ett festbord med inbjudna gäster. I monologen agerar han på det beundransvärda sätt där allt överflödigt är avlägsnat. Bara det väsentliga finns kvar. I filmen framstår han som en naturlig skådespelare - en inte helt vanlig art, värd att vårda med omsorg.

Mot slutet har den uppmärksamme åskådaren blivit klokare. Föreställningen var både en fest som för denna gång tagit slut och samtidigt ett besök i en tillvaro vackrare och mer innehållsrik än den mest fantasifulla dröm.

Peter Bohlin
15 april 2019

Motivering Cramérska medaljen:

”Med humor, värme och djupaste allvar, har du gett Sverige och världen de mest fantastiska uppsättningar som både berör och roar. Ditt koreografiska språk och ärliga tilltal gör just dig till den sceniska trollkarl och teaterman som Ivo Cramér skulle ha älskat och uppskattat.

Med en osviklig känsla för timing och rytm leder du oss in i magiska världar fyllda av eskapism, vatten eller hö, och tar oss till ställen vi aldrig vill lämna. Du trollbinder din publik och får oss alla att återvända. Om och om igen.”

Motivering Gunilla Roempke-stipendiet:

Alexander Ekman har med ett helt nytt koreografiskt språk och sin högst personliga stil tagit dansvärlden med storm. Med lika mycket entusiasm som allvar tar han sig an uppdrag på ett fantasifullt sätt. Han vänder uppochner på allt det vi förväntar oss - låter oss zappa mellan scener likt dagens sätt att se på TV.

Under skapandeprocessen av ett verk involverar han dansaren och får artisten att utforska sina egna mänskliga beteenden och fantasier. Åskådaren får ta del av mänskliga möten i en surrealistisk värld för en stunds verklighetsflykt likt Eskapism.

Alexander Ekman hyllas för sitt verk

Det är tradition att upphovsmänniskor efter en premiär hyllas på scenen. Så naturligtvis också denna gång. Men Alexander Ekman fick framträda på scenen flera gånger:

Efter andra framförandet tilldelades han Gunilla Roempke-stipendiet.
Efter tredje belönades han med Tyyne och Ivo Cramérs stiftelses medalj.
Efter femte framförandet mottog han publikens jubel under en TV-inspelning av Eskapist.

Haruka Sassa, som medverkar i Eskapist, årets Gallodier-stipendiat.

”Med en självklarhet i varje rörelse, och med ett konstnärligt uttryck utöver det vanliga, förför Haruka Sassa sin publik. Hon är trots sin unga ålder redan den ledande ballerinan vid Kungliga Baletten. Hon behärskar såväl den klassiska balettens vokabulär till fullo, liksom den moderna dansens alla utmaningar. Koreograferna står i kö för att få skapa rörelser till denna unika och hårt arbetande dansare.” Lördag 13 april 2019.

Louis Gallodier (1733-1803) var Kungliga Balettens första balettmästare och kallas ibland den svenska balettkonstens fader.

Föreställningsfakta

Koreografi, scenografi, ljus och film: Alexander Ekman

Musik: Mikael Karlsson

Kostym och mask: Henrik Vibskov

Dramaturg: Carina Nildalen

Ljud: Lars-Göran Ehn

Roller

Eskapisten: Oscar Salomonsson

Konhuvuden: Daria Ivanova, Sarah Jane Medley

Träddrottningen: Jonna Savioja

Du och Jag: Emily Slawski, Anton Valdbauer

Seniora eskapister: Joakim Adeberg, Jérôme Marchand, Anton Valdbauer, Mayumi Yamaguchi

Klassisk duett: Haruka Sassa, AdiLiJiang Abudureheman

Röda hattkvinnan: Alina Lagoas

Eskapister: Coralie Aulas, Gabriel Barrennengoa, William Dugan, Mackenzie Farquhar, Hampus Gauffin, Frida Hambraeus, Hiroaki Ishida, Pascal Jansson, Julien Keulen, Luiza Lopes, Calum Lowden, Preston McBain, Kentaro Mitsumori, Kisa Nakashima, Jérémie Neveu, Moe Nieda, Samuele Ninci, Natalie Ogonek, Alessa Rogers, Javier Rojas, Erik Rudkvist, Desislava Stoeva, Lisa Van Cauwenbergh, Madeline Woo och Kaho Yanagisawa