"Musikaler är inte bara show och glitter"

STOCKHOLM: När Emma Kumlien, aktuell i musikalen Matilda som har premiär i Malmö 15 mars, är hemma i Stockholm så ses vi över en fika på ett nyöppnat bageri på Söder. Med värme och entusiasm berättar Emma om sitt yrkesval.

2016 gick hon ut SMU (Stockholms Musikalartist Utbildning på Base23) och har sen dess hunnit medverka i flera uppsättningar runt om i Europa. Som liten drömde hon om att bli ballerina och började dansa balett vid tre års ålder.

Sen blev det Kulturamas grundskola, DiAmbras danslinje, Estetiska programmet inriktning dans på Södra Latin samtidigt som hon gick danslinjen på Base23 och direkt efter studenten kom hon in på SMU.

I höstas var hon med i musikalen ”On the Town” som spelades i Jönköping. Emma ingick i ensemblen och var även understudy till Ivy Smith, en av huvudrollerna som innehas av Hanna von Spreti. De andra huvudrollerna spelades av Rennie Mirro, Denny Lekström, Karl Dyall, Vera Veljovic och Linda Olsson.

Du har fler uppgifter i den här musikalen?
Det känns jätteroligt och jag är hedrad över uppdraget. Under första repetitionsperioden fokuserar man på sin ordinarie uppgift. Är man understudy så får man även sitta med under rollernas repetitioner eller stå längst bak och markera. Efter premiären så får man repa understudyrollerna på riktigt.

Efter premiären?
Ja, det brukar vara så i musikaler.

Det låter som att du har god förmåga att hålla koll på flera saker samtidig.
En kompis sa till mig, ”det här är ju jättebra hjärnträning, du kommer inte bli senil”. Jag har inte tänkt på det sättet men i det här projektet har jag inget val. Det är lite som att oavbrutet lösa sudoku. Jag måste kunna mina egna uppdrag samtidigt så kan telefonen ringa när som helst med beskedet att jag ska hoppa in som Ivy.

Jag behöver känna mig trygg genom att hela tiden repa så att alla variationerna av koreografier, sånger och repliker känns fräscha. Förutom självständiga repetitioner står jag vid sidan om scenen och tittar på vad Hanna gör, inte för att jag ska göra exakt som hon utan för att veta var på scenen hon går.

Hur kommer det sig att du sökte just den här musikalen?
Det är en fantastisk musikal med långa partier där historian berättas genom musik och dans. Alla medverkande dansar mycket oavsett om man är huvudroll eller ensemble. Roine Söderlundh som regisserar och koreograferar är i sitt esse.

Jag älskar musikal och den här typen av koreografi är verkligen ”old Broadway show”. Koreografi, kostym och hela den epoken tilltalar mig. Och att jag fick den här understudy-rollen som Ivy känns som en fantastiskt och rolig utmaning.

Vilka musikaler har du gjort?
Jag hade tur som fick jobba ganska mycket under tiden jag gick i skolan. På SMU pushade de oss att jobba och gå på auditions, vilket känns härligt för då fick vi möjlighet till att förbereda oss och få erfarenheter av branschen redan innan examen. Under skoltiden spelade jag bland annat Drottning Kristina i föreställningen Drottning Kristina, en produktion som spelades in av Nordisk Drama & Dokumentär och sändes på SVT hösten 2015. Efter utbildningen var jag med i Stjärnklart, dansade med Loreen i Melodifestivalen och sommaren jag gick ut gjorde jag Cats i Schweiz.

Hur kommer det sig att du sökte jobb i Schweiz?
Jag satt och scrollade dans på Instagram. En bild från Schweiz dök upp med en scen på vattnet och alperna i bakgrunden. Det var så vackert att och jag kände att jag ville åka dit. Jag började googla och förstod att de skulle sätta upp Cats på den här scenen och att det snart skulle vara audition. Alltså just som jag hittat den här platsen så ska de ha audition. Jag hade ingen aning om uppsättningarna brukade vara bra eller dålig. Jag kunde ingen tyska men tänkte att jag skickar in ansökan så får vi se om jag blir kallad. Det blev jag. Det var en jättekul och tuff audition.

På vilket sätt tuff?
Det var väldigt mycket dans. I Cats är det mycket dans och man är på scenen hela föreställningen. Det märktes att koreografen ville testa vår uthållighet för det var en lång audition redan vid första tillfället.

En månad senare blev jag kallad till ”Call-back” och den auditionen var ännu längre. Tyska pluggade jag på under tiden som jag jobbade i musikalen. Det är lättare att lära sig när man hör språket hela tiden. Sen är det inga repliker i Cats, allt är sång vilket går att lära sig som en ramsa.

Kan du tänka dig att åka ut i Europa igen?
Verkligen. I somras var jag i Tyskland och gjorde My fair lady och Djungelboken. Det var under Luisenburg Festspiele, där flera produktioner spelades om vartannat. I Tyskland går många och ser musikal. I varje stad finns teatrar där det sätts upp produktioner. De uppsättningarna som jag var med i är väldigt olika vilket för mig var en bra kombination.

Vad är det med musikalgenren som drar i dig så mycket?
Allt. Dans är det som var från början. Jag har alltid älskat att dansa, sjunga och spela teater, att få berätta en historia via alla dessa element är fantastiskt. Det finns en större bredd i musikaler än bara show och glitter. Variationen är större än kanske många tänker. Det finns musikaler med bara sång, eller bara dans, eller mer teater, musikaler som komedier eller som har mer seriösa handlingar. Det finns så mycket som går att göras och det är därför jag älskar den här formen.

Det finns något ödmjukt över Emma. Bakom hennes artisteri ligger hårt arbete och glädje. Innan vi skiljs berättar hon om drömroller i Chicago och Pippin, att hon inte kan tänka sig ett liv utan att dansa, agera och sjunga.

Jenny Berkán
25 feb 2019