Törnrosa – om en ung flickas rädsla att möta vuxenvärlden

HELSINGFORS: Höstsäsongen vid Nationalbaletten har inletts med Törnrosa, en älskad saga av alla åldrar. Javier Torres version från 2008 är något kortare än den traditionella. Torres, själv före detta dansare vid Nationalbaletten, har delvis följt traditionens anda och Petipas originalkoreografi men också skapat helt nya scener.

Javier Torres förklarar att han haft en annorlunda syn på berättelsen om Törnrosa. Allt som händer utspelas i den unga prinsessans fantasi. Om vi psykologiserar handlar det kanske om en ung flickas rädsla inför mötet med vuxenvärlden – och vem vill bli gift vid 16, ens i en saga?

I denna version av Törnrosa är de goda feerna bara tre. Syrenfen som representerar kärleken är med så klart, och därtill två lite mindre sagolika feer. Grazia heter glädjens fe, hon är mycket sugen på sötsaker. Sara Saviola lyser i rollen. Likaså gör Salla Eerola som Volante, modets fe – mycket närsynt och ser dåligt men har trots det inga glasögon.

Den onda fen Carabosse gestaltas turvis av en kvinnlig och en manlig dansare. Hanako Matsune och Gianmarco Romano, inga kunde göra det bättre. Uppgifterna är olika. I en av scenerna kokar den kvinnliga Carabosse ihop en giftig vätska. Sex små glatt dansande studerande från balettelevskolan får var och en smaka på resultatet och när den tredje faller medvetslös på golvet är giftet färdigt. Det blir orsaken till att Törnrosa på sin 16-årsdag går samma öde till mötes. Som vi vet ändrar Syrenfen domen och prinsessans 100-åriga dröm börjar.

Nationalbaletten har i höst fått flera nya dansare, bland annat Claire Teisseyre som här mycket väl och behagligt gjorde rollen Syrenfen och Lucas Jerkander som stilfullt dansade Prinsens roll. Dessa två är varmt välkomna, båda fina scenpersonligheter, med engagemang i vad de gör.

Claire Teisseyre är en mycket elegant dansare och om Syrenfens roll hade varit större i detta verk kunde hon ha varit den som tog hem segern bland damerna.

Lucas poängterar att hans uppgift är att få ballerinan att se bra ut. Här lyckas han mer än väl. Han tar omsorgsfullt i beaktande sin partners behov i lyften och balanserna. Lyftet i det så kallade ”fisken” lyckas varje gång även om Yimeng Sun i Lucas armar får dyka riktigt djupt. Posen hålls länge så publiken hinner beundra den ordentligt.

Yimeng är utbildad vid Pekings dansakademi och fick först en praktikantplats vid Finska Nationalbaletten direkt efter skolan 2011, utnämndes under 2017 både till solist och premiärdansare. Hon dansar tekniskt väl men här ännu något anonymt, det är att hoppas att även tolkningen fördjupas. Trycket att göra allt tekniskt oklanderligt är stort men publiken kan njuta för fullt av dansen när artistens själ är med fullt ut.

Lucas med sitt nobla väsen ser ut att trivas på scenen. Han och Yimeng har just påbörjat partnerskapet och de har inte haft tid att växa ihop med uppgiften på samma sätt som vissa andra solister i kompaniet.

Lyckade rollprestationer fanns det gott om i föreställningen. Förutom de redan nämnda har vi de fyra prinsarna. De presterar alltid bra i sina roller och är glänsande i mimspelet. Wilfried Jacobs, Prinsen från Väst, samt prinsarna från Nord, Ville Mäki, från Ost, Jani Talo och från Syd Johan Pakkanen, är mycket olika, vilket närmast syns i klädseln och make-up. De vill alla vinna Törnrosa och stöder henne oklanderligt i dansen.

Njutningsfull dans finns det gott om – och humor! Det blå fågelparet, Linda Haakana och Jonathan Rodrigues, är en fräsch fläkt. Den gyllene hjorten, gestaltad av Benoit Favre, är spänstig i hoppen. Mästerkatten i stövlar och Luffarkatten tävlar om Den vita kattens gunst – och båda får den, vilket lite senare resulterar i en rad små kattungar. Lucie Rákosniková, Nikolas Koskivirta och Atte Kilpinen gör rollerna som glädjer speciellt barnen i salongen, såsom också en ansenlig mängd Hjortar – och mycket annat.

I slutet får fen Volante glasögon av sin Prins och Grazia får smaka på konfekt ur en ask. Rödluvans mormor (Ella Puurtinen) skjuter mot vargen (Caué Frias) och Rödluvan (Anna Sariola) blir räddad.

För en mer vuxen balettvän är en Törnrosa med en längd på endast 2 timmar och 15 minuter inklusive paus lite för kort mot det normala 3,5 timmar. Men den nutida barnpubliken kanske tycker annorlunda. Saga för hela kvällen blev det ändå för de flesta.

Anita Jokela
19 nov 2018