En högklassig galaföreställning

WILLMANSTRAND/LAPPEENRANTA: Galans primus motor och ledare, danskonstnären Juhani Teräsvuori hade åter plockat en intressant bukett av dans till programmet. Också det lokala dansinstitutet var med på grund av sitt kommande jubileum – skolan har verkat i 50 år 2019.

Kira Hilli, 18, från ungdomsgruppen vid Dutch National Opera & Ballet fick en chans att uppträda allra först med sin kristallklara tolkning av Carmen Suite, koreograferad av Alberto Alonso. Denna unga och rebelliska kvinna var blond och fräsch, och dansade perfekt och nyanserat. I tolkningen fanns inget överdrivet, vilket också kändes mycket bra.

Gruppen Introdans från Arnhem i Nederländerna marknadsfördes som huvuduppträdare. Dansarna visade sig i tre nummer, de började med ett utdrag ur verket Black Cake av Hans van Manen. Man hade gärna sett hela numret, det finns humor och fin sällskapsdans. Jag njöt av stycket då det gavs på Finska Nationaloperan för många år sedan.

Den afrikansk-inspirerade starka och häftiga Mala Sangre (koreografi Cayetano Soto) var ett intressant bidrag av Introdans, full av oavbruten rörelse vilket kräver att dansarna kastar loss för fullt i soli, duett och trio, turvis och dynamiskt.

Soto har tillägnat verket åt den kubanska sångaren La Lupe (1939-1992) en person som gjort ett stort intryck på honom. Verket gavs före pausen, vilket gjorde det möjligt att städa golvet efter numret. Det hade regnat ordentligt med blad under dansens gång.

I publiken fanns det delade åsikter om gruppen. Lite åt det negativa lutade det, då det avslutande numret på galan Chapeau – skicklig i sig – visade vara lite för lång. I detta nummer fanns det dock många fina idéer, dansarna var glada och lustiga och det var full show så det förslog. En produktiv Jiri Kylian hade koreograferat denna lek med dansarna, iklädda fantasidräkter och även höga hattar.

Kvällens clou tycker jag att det fanns i uppträdandet av koreanskan Hyang-Gee Hong med partnern Konstantin Novoselov, båda utbildade bland annat vid Vaganova-akademien i St Petersburg. De kom från Seoul där de dansar vid Universal Ballet.

Detta par var i sin Månskensduett ur baletten Shim Chung alldeles underbara med sin inlevelse, engagemang och grace. Storyn i baletten är baserad på en österländsk legend och trots att åskådaren kanske inte känner till genren kan man leva sig in i berättelsen när man ser den dansas. Deras andra nummer Don Quijote var – förstås - njutbar även den.

Grand pas de deux med gediget kunnigt uppträdande ur samma balett med Alena Shkatula från Tallinn (Nationalbaletten i Estland) och Ivan Popov, Brno (NdB i Brno) stod på tur efter valsen. Skickligt hade man strax före klistrat ihop dessa två nummer. Solistparet sågs bland annat framför en diagonal av flickorna, med fartfylla hopp. De blev på detta viset presenterade för oss före det egna numret. Alenas verkliga bravur är gestalten Odette/Odile i Svansjön. Här fick man se adagion ur andra akten, dansat elegant av henne med partnern Ivan.

Publiken har sett Filipa de Castro och Carlos Pinillos också tidigare i galaföreställningar i Willmanstrand. De är alltid välkomna gäster. Paret kommer från Nationalbaletten i Portugal. Denna gång sågs de i något som hette Clap! Clap! – en angenäm rytmisk duet till musik av I. Xenakis, koreograferad av Maurice Causey.

Deras andra nummer var en världspremiär: Nada Fica de Nada (koreografi Ronald Savcovic) till Rachmaninovs musik, efter Fernanco Pessoa, Portugals allra mest kände poet. Hans kännetecken är att behandla livets begränsningar och dess förgängligt.

Effektivt dansat också detta. Filipa och Carlos har vuxit ihop i sitt artisteri och kan ge allt.

Dessa dansare är karismatiska – och i galan är många av artisterna faktiskt det.

Lappeenranta är en liten ort i sydöstra Finland, men dansen mår bra där: Den lokala dansskolan Lappeenrannan tanssiopisto (Dansinstitutet i Willmanstrand) har 700 elever. Detta – att antalet danselever är så här stort - kan delvis bero på att samarbetet mellan institutet och stadsteatern är intensiv. Danseleverna får ständigt medverka i pjäserna. Närmare 100 pojkar har valt att studera dans vid skolan som grundats av operadansaren Sonja Tammela 1969.

Institutet gav vid galan, Blomstervalsen från Nötknäpparen. Arja Tervo hade koreograferat den enligt Petipa, hon själv kunnig pedagog och tidigare dansare vid Nationaloperan med bakgrund i Sonja Tammelas balettskola. Valsen dansades graciöst av gästande unga damer och skolans studerande från sista årskursen.

Emma Ikävalko hade på våren avlagt dansarexamen vid Nationaloperans Balettläroanstalt, Laura Kaljunen och Eerika Kraft hade avslutat sina studier vid Kungliga Svenska Balettskolan. Elina Ampuja, Pauliina Kuokkanen, Mette Mustonen, Veera Varvemaa och Sanna Yliniemelä-Sipari var de övriga dansarna.

Italienska Matilde Ferrari var Grand Prixvinnaren vid Veronas balettävling i maj, tack vare priset fick hon chansen att visa sig i ett modernt solonummer med namnet Lovely. Sporrande av unga dansare står festivalledningens hjärta nära.

Och russinet på denna gala: det är Timo Sokura som konferencier. Denne före detta dansare vid Nationalbaletten, utbildad själv i Willmanstrand hos Sonja Tammela och nu på senare år teaterchef vid stadens teater skall strax bli pensionerad. Han tog dock inte slutgiltigt farväl av publiken, något kryptiskt sade han att vi kanske ses åter i dessa sammanhang.

Anita Jokela
24 sep 2018