"Beethoven-projektet ska ses som ett verk av en koreograf, fascinerad av extraordinär musik"

HAMBURGER BALLETT-TAGE – den årliga avslutningen på spelåret för Hamburg Ballett John Neumeier genomfördes i år för 44:e gången.

Förutom det egna kompaniet bjuds varje år ett gästande kompani in – i år National Ballet of Canada – för några föreställningar och möjligheten att vara med i den avslutande Nijinsky Galan.

Men John Neumeier hann även prata med Dansportalens utsände om sitt nya verk.

Premiär på ett nytt verk av John Neumeier brukar vara en av höjdpunkterna – detta år var det hans Beethoven-Projekt. Jag träffade koreografen för en kort intervju: hur har han nalkats Beethoven och varför denna titel?

”Jag ser det själv som ett projekt” svarar John Neumeier, ”och jag har gripit mig an det utan någon särskild plan, handling eller koreografiskt koncept. Jag vill helt enkelt skapa rörelser, situationer medan jag improviserar till hans musik.

Jag har alltid älskat Beethovens musik, som självklart utgör den största inspirationskällan. Samtidigt har jag forskat – lärt mig mer om Beethovens levnad, upptäckt mer om hans personliga och yrkesmässiga liv.

Dessa parallella strävanden har nog inverkat på skapandeprocessen. En antydan till en situation, en stämning, ett förhållande – eller Beethoven själv – dyker upp ur hans levnadsbeskrivning.

Men min avsikt var helt enkelt att dansa till hans musik – att i koreografi tolka honom koreografiskt. Baletten ska ses som först och främst en symfonisk balett där musiken är grunden för de bilder, de handlingar och relationer som uppstår.

Mitt Beethoven Projekt ska ses som ett verk av en koreograf, fascinerad av extraordinär musik, som upptäcker allt fler lager av känslor och rörelse som framkallas genom musikens förunderliga uppbyggnad, och bygger vidare, dag för dag, steg för steg, på de bilder som uppkommer helt spontant.”

Aftonen blir en skön stund med den härliga musiken tolkad av dirigenten Simon Hewett och Hamburg-filharmonikerna. Den indelas i tre avsnitt efter musiken: Beethoven-fragment, Intermezzo och Eroica.

Dansen flyter behagligt till tonerna – vilken som sagt utgör kärnan i föreställningen.

Nästan hela balettkåren medverkar. Aleix Martínez gör den genomgående rollen som ”en dansare som Ludwig van Beethoven” med kraft och hängivelse och i ett pas de deux ses Edvin Revazov och Anna Laudere som Apollo och Terpischore – säkert och vackert.

Nu innehöll dessa balettdagar så mycket mer. Sex helaftonsverk av Neumeier, en föreställning med Balettskolan och som sagt gästspel av kanadabaletten och galakvällen.

Av Neumeiers verk hann jag även med att än en gång se hans tolkning av Svansjön: Illusionen – wie Schwanensee där Edvin Revazov gjorde en gripande tolkning av den olycklige kung Leopold II och med Anna Laudere som hans olyckliga maka (här = den vita och den svarta svanen). Marc Jubete tolkade Mannen i skuggan, kungens öde.

Kanadensarna visade upp tre verk: The Dreamers Ever Leave You (koreografi Robert Binet, musik Lubomyr Melnyk).

The Man in Black som bygger på sånger av Johnny Cash (koreografi James Kudelka) och Emergence (koreografi Chrystal Pite, musik Owen Belton). Störst intryck på mig gjorde mellanstycket som fångade stämningen från musiken och gjorde Johnny Cash full rättvisa personligt, musikaliskt och kroppsligt.

Dessutom såg jag Chopin Dances en afton som innehöll två verk i koreografi av Jerome Robbins: den underbara Dances at a Gathering och den underhållande The Concert – två av undertecknads all time favorites.

Årets Niljinsky Gala, den 44:e, blev som vanligt ett maratonlopp på sammanlagt 5 timmar och 45 minuter.

Här fick alla Hamburgbalettens dansare visa upp sig tillsammans med en rad celebra gäster. Bundesjugendballett, som drivs av tyska staten men grundats av John Neumeier, fångade publiken med sin ungdom, sitt engagemang och sin entusiasm och framkallade ovationer.

Internationella gäster var bland andra Olga Smirnova och Artem Ovcharenko från Bolsjojbaletten (Pdd ur Faraos Dotter), Alina Cojocaro från English National Ballet (Scener ur Törnrosa), Tiler Peck och Herman Cornejo från American Ballet Theatre (Tjajkovskij Pas de deux), samt Olga Smirnova och Semyon Chudin från Bolsjoj (Pdd ur Jewels).

Innan de halvtimmeslånga applåderna tystnade och confettin regnat färdigt över scenen hade klockan redan passerat långt över midnatt...

Anders Jörlén
26 juli 2018