Artiklar från 2008 – till idag
Vermillion even after... av Sarah Beluga-Klima. Dansare Ross Martinson. Foto Tilo Stengel
STOCKHOLM: Under två kvällar i slutet av april spelas föreställningen 3D på Dansens hus i Stockholm. 3D är ett samarbete mellan GöteborgOperans Danskompani, Kungliga Baletten och Skånes Dansteater. Ett utbyte där en dansare från respektive kompani har åkt till något av de andra och skapat koreografi.
Det första stycket, Rosy retrospection, är koreograferat av Dorotea Saykaly från GöteborgsOperans Danskompani och dansas av dansare från Skånes Dansteater. Stämningen påminner om en liten teaterscen i New York där berättande uttrycks genom både tal och rörelse. Kanske påverkar det sparsamma ljuset och den intima närheten till dansarna min koppling till New York. Det är som att de gestaltar ett relationsdrama där ingen riktigt når den andra och sökandet inne i sig själv påverkar livet.
Rörelserna är vackra, långa linjer som blandade med korta mer stakatosekvenser. Den virvlande dansen mot slutet visar dansarnas samspel där lyften avlöser varandra. En kort stund av samarbete innan de går in i sig själva igen.
Rosy Retrospection av Dorotea Saykaly. Dansare Kit Brown, Riccardo Zandona, Maria Pilar Abaurrea. Foto Tilo Stengel
Sarah Bellugi-Klima från Skånes Dansteater står bakom koreografi nummer två, Vermillion even after…, och framförs av dansare från Kungliga Baletten. Stycket har en humoristisk underton och står som i kontrast till Saykalys koreografi. En stor röd skjorta håller dansarna tillsammans och bidrar till komiska effekter. Olika sätt att röra sig under ett gemensamt tyg undersöks och plötsligt är det som att samarbetet skakas och dansarna blir fria. Dansarna behåller dock en stark förbindelse till varandra. Som att de sitter ihop även utan tyget.
Olika akrobatiska sekvenser avlöser varandra genom att låta de tre dansarna vara nära och testa möjliga och ibland till synes omöjliga lyft. Här prioriteras inte långa linjer med sträckta fötter. Däremot finns golvteknik som ger sken av att dansarna flyter över och in i golvet.
Koreografi nummer tre, These parts we cannot hold, är skapad av Lea Ved från Kungliga Operan och hennes dansare är från GöteborgsOperans Danskompani.
These parts we cannot hold av Lea Elizabeth Ved. Dansare Danielle de Vries, Joseba Ferro Izaguirre, Walden Nelson, Amanda Akesson. Foto Tilo Stengel
De olika musikstyckena påverkar stämningen på dansen. Vals och mjukhet blandas med mer streetaktiga korta rörelser med tydliga inbakade stopp. Kostymens jordnära färger inverkar också på dansen. En känsla av harmoni ligger som ett paraply över scenrummet. Mot slutet dansas en duett blundades och tilliten är total.
Olikheterna i koreografierna får mig att fundera på hur urvalet av dansare gått till. Valde koreograferna dansare som de trodde kunde uttrycka samma slags kvaliteter som dem själva har eller blev det något annat. Det är också intressant att läsa om koreografernas egna intentioner med sina verk. Som åskådare kan jag vara med i deras tankar eller låta mig uppleva och tolka koreografierna på helt andra sett. Oavsett vilket så får gärna samarbeten mellan de olika kompanierna få fortsätta.
Jenny Berkán
30 april 2018
FÖLJ OSS PÅ
Redaktion
dansportalen@gmail.com
Annonsera
dansportalen@gmail.com
Grundad 1995. Est. 1995
Powered by
SiteVision