Artiklar från 2008 – till idag
Bolero av Krzysztof Pastor Foto E. Krasucka/Teatr Wielki
WARSZAWA: Polen har länge stått på min önskelista för ett besök och när Polens Nationalopera, Teatr Wielki (Stora Teatern) i Warszawa, presenterade sitt höstprogram med en dansfest under nio novemberdagar, var det dags att slå till. På programmet stod gästspel av Dance Theater of Harlem från New York, sex föreställningar av Polska Nationalbaletten och medverkan av baletten vid Teatr Wielki i Łodz, Polens tredje största stad.
Ursprungligen var även ett besök av Batsheva Dance co – Ohad Naharins eget kompani i Israel – planerat, men det ställdes tyvärr in. Totalt blev det sex föreställningar under Dansportalens besök.
Dance Theater of Harlem: Da'Von Doane, Chyrstyn Fentroy och Anthony Savoy i Return. Foto Matthew Murphy
Dance Theater of Harlem var först ut på scenen. De gav sammanlagt åtta verk under två kvällar rubricerade Harlem Colors Ballet respektive Rythm Perspective. Det började neoklassiskt i Balanchines anda med Brahms Variations av koreografen Robert Garland, framförd med fin skärpa och musikalitet av ensemblen.
Koreografen Darrell Grand Moultries Equilibrium (Brotherhood) var en uppvisning av fysisk samverkan och stark manlig utstrålning med de tre solisterna Marquis Floyd, Da'Von Doane och Saverio Pescucci, som togs varmt emot av publiken. Change av Diane McIntyre med tre av de kvinnliga solisterna – Amanda Smith, Stephanie Rae Williams och Ynet Fernandez – behandlade färgade kvinnors erfarenheter med hänsyftning till några utvalda levnadsöden.
Kvällen avslutades med ren dansglädje i Harlem on My Mind – också av Moultrie – där hela ensemblen fick chans att visa snabbhet, säkerhet och utstrålning.
Den andra kvällen med Harlemdansarna var ännu starkare med bland annat Vessels av Moultrie, José Limons känslomässigt laddade solo Chaconne, lysande framfört av den fenomenale Jorge Andrés Villarin. Ulysses Doves mästerverk Dancing on the Front Porch of Heaven gavs med Lindsey Croop, Crystal Serrano, Alicia May Holloway, Nicholas Rose, Jorge Andrés Villarini och Abthony Santos som solister.
Gästspelet avslutades med Return av Robert Garland, också det en ren och lysande dansfest!
Teatr Wielki i Warszawa. Foto Wikipedia
En stor upplevelse var det att återse legendariska Martha Grahams version av Stravinskijs Våroffer (på polska: Svieto Wiosny) skapad 1984. En mörk, sträng och brutal version som skildrar en ung kvinna (Alicia Bajorek i en gripande tolkning) som offras i en tidlös rit som kan ge skrämmande associationer i dessa Me Too-dagar. Łodz-balettens dansare gav hela sin själ och kraft i tolkningen, som gjorde ett starkt intryck.
Krzesany – (enligt Google karakteristiska danssteg från Podhae-regionen som bland annat innehåller jämfotahopp där hälarna slås ihop mot varandra) var titeln på ensemblens andra verk till folklorebetonad musik av Wojciech Kilar och koreografi av Henryk Konwinski. De genomgående unga dansarna visade stark teknik och genuin dansglädje.
Chopiniana. Foto E. Krasucka/Teatr Wielki
Polska Nationalbaletten inledde sitt deltagande med ett trippelprogram. Chopiniana (även kallad Les Sylphides eller Sylfiderna) gavs i Michail Fokins klassiska koreografi. Mycket fint framförd av balettkåren och de tre ballerinorna Yuka Erihara, Palina Rusetskaya och Anna Czescejk. Som poeten framträdde Dawid Trzensimiech. Frédéric Chopin tillhör ju Polens rika kulturarv.
Balettchefen Krzysztof Pastor berättar att han först tackade nej när han erbjöds att göra en ny koreografi till Ravels Bolero för Nederlands Dans Theater. Han ansåg att det vore ytterst svårt att konkurrera med Maurice Béjarts ikoniska tolkning, men gav till slut efter. Han hade läst att Ravels intention varit att baletten skulle utspelas utomhus i en fabriksmiljö, som korresponderade med musikens mekaniska karaktär, upprepande samma tema. Pastor valde en tom scen med en stor rektangel i mitten som på sitt sätt återspeglar kompositörens tankar.
Musiken har huvudrollen, den påverkar lyssnarnas associationer. Den är fylld av känslor, erotik och ett eldande tempo. "Jag skapade en balett baserad på samspel mellan män och kvinnor – det verkar förledande osentimentalt men spänningen stiger och leder till en dynamisk och sensuell final" skriver Pastor i programmet. Verket framfördes av tio dansare från Nationalbaletten.
Yuka Erihara och Patryk Walczak i Chroma. Foto E. Krasucka/Teatr Wielki
Gästande koreografen Wayne McGregor hade satt upp sin balett Chroma från 2006. Ett spännande stycke med tio framstående dansare som utforskar kropparnas möjligheter att uttrycka ytterligheter i känslor och tankar och de polska dansarna visade sig i sin bästa form. Publiken svarade med rungande applåder.
Dansveckan avslutades med Pastors tappning av Svansjön – en påkostad och prunkande uppsättning i scenografi av italienskan Luisa Spinatelli.
Handlingen var applicerad på tsarhovet i St Petersburg och triangeldramat mellan tsarens tronföljare, prins Nikolaj/Niki (Vladimir Yaroshenko) prinsessan Alix/Odette (Chinara Alizade) och älskarinnan och ballerinan Mathilde Kschesinska/Odile (Yuka Erihara).
Det var inte alltid lätt att följa med i handlingen när man ser den här versionen för första gången och kanske inte är uppdaterad på förvecklingarna i dåtidens hovintriger.
Den klassiska uppdelningen i tre akter fanns där i viss mån, men när andra aktens drömska svandans direkt föregås av en militärövning, där prinsen i smyg tar emot sin älskarinna i ett tvåmanstält, så får man släppa tankarna på jämförelse och snällt följa med i fortsättningen.
Lysande prestationer av dansarna och en välspelande orkester under maestro Piotr Stanisewski blev behållningen den kvällen.
Chinara Alizade (Alix-Odetta) och Vladimir Yaroshenko (Niki-Prinsen) i Svansjön. Foto E. Krasucka/Teatr Wielki
En upplevelse var också att flera kvällar nalkas den klassicistiska Teatr Wielki/Polish National Opera – belägen vid en stor öppen plats, numera oftast fylld av parkerade bilar. Den anses vara en av världens största teaterbyggnader – om inte den allra största. Förutom opera- och balettscenen med drygt 1800 åskådarplatser innehåller den ytterligare två teatrar. Entré- och foajéutrymmena är väldiga och stiliga med mycket marmor och massor av speglar och – känner sig en svensk vilse i allt detta finns Operabaren runt hörnet!
Operahuset blev liksom nära 90 procent av Warszawas bebyggelse bombad och bortsprängd under andra världskriget och det är otroligt imponerande hur man återuppbyggt stora delar, främst den gamla staden – Stare Miésto – och de många adelspalatsen som numera innehåller offentliga verk och residens. Kungliga slottet står där igen som om det aldrig varit berört av tiden. Allt är återskapat från tinnar och torn till varje förgylld list och slipad fönsterbänk i marmor. Dessutom fylld av dåtida konstverk och möbler.
Chinara Alizade och Vladimir Yaroshenko. Foto: E. Krasucka/Teatr Wielki
Mellan alla balettkvällarna gjorde vi en avstickare till den gamla huvudstaden Krakow, som inte förstördes under kriget.
Den imponerande borgen Wawel står där ännu på sin bergknalle och lockar med minst fyra museer och en väldig katedral. Hela gamla staden är i stort sett orörd och ett riktigt turistparadis. Dock skall man inte glömma att de judiska kvarteren med sina synagogor inte skonades helt där heller.
Staden är rik på kultur med många historiska kyrkor och museer, bland annat ett spännande museum för samtida konst som ligger granne med Schindlers fabrik, känd från filmen Schindlers List och numera museum.
Någon balett att se blev det inte i Krakow, men vi letade upp den nyligen färdigställda Krakow-operan. Ett lysande landmärke i knallrött och marinblått med en medelstor operascen (ca 400 platser). Inte att förglömma toaletterna med sina knallröda glasväggar! Nu gavs där ingen opera eller balett, men Teresica, ett förtjusande sångspel med rötter i renässansens Neapel, fick vi i alla fall se på teaterns mindre scen och där fanns inslag av folkdanser!
Anders Jörlén
11 dec 2017
FÖLJ OSS PÅ
Redaktion
dansportalen@gmail.com
Annonsera
dansportalen@gmail.com
Grundad 1995. Est. 1995
Powered by
SiteVision