"Gestaltning måste komma från en ärlig känsla inombords"

HELSINGFORS: Gabriel Davidsson är sedan ett par år dansare i Finlands Nationalbalett. Dansportalens korrespondent i Finland, Anita Jokela, har samtalat med Gabriel om hans dansarliv både i Finland och på andra platser och hur han började med dans.

Du kom till Helsingfors för två år sedan, före det dansade du i Tallinn på Estoniabaletten?

Jag är nu på min tredje säsong med Finlands Nationalbalett. Innan det dansade jag i Tallinn i tre år.

År det stor skillnad på att dansa i Tallinn och i Helsingfors, t ex på repertoarsättningen?

Det är väldigt stor skillnad på de två kompanierna. I Tallinn är det väldigt mycket fokus på helaftonsbaletter som ofta är klassiska eller neoklassiska. De flesta av repetitörerna kommer från den ryska skolan. Alla talade inte heller engelska. I Helsingfors är det lite mer blandning på repertoaren, med några moderna baletter och "triple bills" varje säsong.

Finlands nationalbalett är ett stort kompani på mer än 80 dansare, satsar man på att plocka upp finska koreografer som får sätta upp sina verk på teatern?

Vi dansar ofta verk av erkända finska koreografer (till exempel Jorma Elo, Tero Saarinen), men det är ofta som teatern sätter upp verk av alla möjliga internationella koreografer. År 2017 är ett speciellt år, det är Finlands 100-årsjubileum. Därför är det extra stort fokus på just finska koreografer i repertoaren denna säsong.

Vad har du gjort på scenen i Helsingfors sedan du kom dit?

Jag har dansat bland annat polonäsen i Nacho Duato's "Bach", en duett i Jorma Uotinens "Jord", Trollkarlen von Rothbart i Kenneth Greves "Svansjön” och förra året fick jag dansa Hertigen av Verona i Natalia Horecnas “Romeo och Julia”.

Hur var det att dansa i Romeo och Julia?

Horecna har väldigt intressanta rörelsemönster och uppsättningen var lite mer teatralisk, dansarna använde även sin röst. Hon hade valt att använda Prokofjevs musik, även om hon blandade ordningen och klippte bort vissa delar.

Det var en otrolig utmaning för mig eftersom min roll gick ut på att göra entré i slutet av baletten och genom ett tre minuter solo, fördöma alla dansarna, mig själv och hela publiken för det som hänt.

Solot slutade med att jag flera gånger fick skrika "Alla är straffbara" vilket var Horecnas sätt att kritisera mänskligheten för alla krig som fortfarande pågår runt om i världen idag.

Att jobba med Natalia var en av höjdpunkterna i min karriär hittills. Hon verkligen betonade artisteriet och hur all dans och gestaltning måste komma från en ärlig känsla inombords.

I hennes balett kunde jag ta mig an dansen genom att helt och hållet gå in i karaktären. Plötsligt försvann alla tankar om teknik och nervositet och istället fick jag känslan att ifall jag trodde på min karaktär och gestaltade den ärligt så föll allt mer eller mindre på plats.

Du gjorde en fin Rothbart i Svansjön – hur har du upplevt den rollfiguren?

I många versioner av Svansjön framstår Rothbart som någon slags övermänsklig trollkarl och fågel som också tar skepnad av en person, men i Kenneth Greve's version är han betydligt mer skildrad som en människa. Därför ville jag framställa Rothbart som en väldigt mörk, mänsklig karaktär driven av maktgirighet, ärelystnad och bedrägeri. Jag fick stor frihet att finna mitt eget sätt att porträttera denne manipulative antagonist. Det har varit en väldigt spännande process för mig eftersom det är första gången i min karriär som jag får gestalta motståndaren i en balett.

I repetitionerna för Svansjön fick jag möjligheten att jobba mycket med gästrepetitör Maina Gielgud samt med Kenneth Greve vilka båda är fantastiska artister. De hjälpte mig att finna den ondskefulle och egocentriske karaktären som är så långt ifrån min egen personlighet. Även om det var en utmaning att gestalta en roll som känns främmande och olik mig själv, så har det varit väldigt roligt att framföra det och det har gett mig mycket erfarenhet och självsäkerhet. Nu känns det som om jag kan gestalta i princip vad som helst om jag bara tror på det själv.

Ska vi tala om din utbildning till dansare! Om du genast visste att dansen är din grej?

Mina föräldrar är båda professionella musiker, så musik och konst har alltid stått mig nära. Jag tyckte mycket om att spela fotboll som ung, men ända sedan min första danslektion visste jag att det var det som jag vill ha som yrke. Då var det bara till att satsa rejält för att nå mitt mål. Jag började dansa på Svenska Balettskolan i Göteborg men efter ett halvår flyttade min familj till USA.

Där gick jag på "Draper Center for Dance Education" i nordvästra delen av delstaten New York. Det är en fantastisk skola som gav mig en fin grundutbildning och de satsade mycket på att låta oss elever framträda på scen. Väldigt tidigt blev jag mycket van vid att dansa alla möjliga olika roller i olika slags dansstilar, och framförallt blev jag van vid att framträda på min egen högsta nivå när det väl gällde. Det tycker jag hjälpte mig mest när jag sedan började jobba professionellt som dansare.

Något annat som var mycket viktigt för mig som ung var att studera musik i skolan. Jag spelade i olika orkestrar, sjöng i körer och studerade lite grundläggande musikteori vilket gjorde det möjligt för mig att utveckla min musikalitet och som dansare har den kunskapen varit oerhört betydelsefull.

Det där är jag övertygad om, sånt där syns på scen!

Berätta mer, och lite om ditt privata liv?

Efter två år av fortbildning på Kirov Academy of Ballet i Washington D.C. fick jag jobb i Kansas City Ballet. Efter tre år längtade jag att få jobba i Europa så jag sökte jobb i Tallinn och blev solist i Estonian National Ballet. Min äldre bror Jonathan dansade där också. Numera är han i Stockholm och dansar vid Kungliga Operan.

I Tallinn fick jag mycket erfarenhet av att dansa solistroller i både klassiska och moderna baletter som till exempel prinsen i Nötknäpparen och i verk av bland annat Wayne McGregor och Hans van Manen.

I Estoniateatern träffade jag min flickvän Abigail som kommer från Kanada som också fick jobb i kompaniet samtidigt. Efter tre år bestämde vi oss för att söka till Finlands Nationalbalett och kom in, eftersom vi båda velat jobba där. Vi trivs nu väldigt bra i kompaniet och i Helsingfors. Jag tycker att kvalitén på dansarna i Finlands Nationalbalett är väldigt hög och atmosfären i ensemblen är fantastiskt fin.

Alla dansarna stöttar varandra väldigt mycket vilket inte alltid är så vanligt i balettvärlden. Det har varit en väldigt positiv miljö för mig och jag känner att jag har friheten att jobba som jag vill och kan fortsätta utveckla min artistiska identitet.

Det finska språket då - hur långt har du kommit med att tala finska?

Hittills har jag inte kommit så långt med finskan. Jag tog en nybörjarkurs när jag flyttade hit, men det har gått trögt. Jag klarar mig bra här på engelska och svenska. I kompaniet är det engelska som används.

Tack ska du ha, Gabriel – och allt gott i fortsättningen!

Anita Jokela

28 nov 2017