Dansen som hänförelse och plåga

FILM: Dancer är en dokumentär som skildrar dansaren Sergei Polunins turbulenta uppväxt och ungdom. Den är en gripande skildring av ett fascinerande drama, som visar både den eufori och de adrenalininjektioner som den klassiska dansen kan ge både dansare och publik.

Men även de orimliga krav på och önskningar om en allt större in- och upplevelse, som också ställs av båda parter. Men filmen ger också många prov på Polunins storhet som dansare.

Sergei Polunin är stjärndansaren som gjorde en kometartad karriär vid mycket unga år – redan vid 20 år utnämndes han till premiärdansare vid The Royal Ballet i London.

Filmen går honom in på livet och fångar hans ambition att bli bättre, bättre, bäst! – utan att väja för de påfrestningar och offer av familjerelationer och hans egen utvsckling som människa och konstnär som krävs. Sergei hoppade av från Royal Ballet efter endast tre år på grund av den press han kände att alltid stå på topp och utföra samma ekvilibristiska konster.

Som åskådare följer man berättelsen spänt och man känner starkt med denne unge man som fått en särbegåvning utöver det vanliga.

Sergei Polunins föddes i hamn- och industristaden Kherson i södra Ukraina 2 november 1989. Redan som fyraåring upptäckte man att den lille pojken hade en ovanlig mjukhet och böjlighet i kropp och leder och han sattes i en specialskola för gymnaster.

Han kommer från en arbetarfamilj, och hans mor ansåg att den enda chansen för att sonen skulle få en bättre framtid var att han skulle utbilda sig till dansare. Baletten har en stark ställning i Ukraina liksom i Ryssland.

Mor och son flyttade till huvudstaden Kiev när Sergei var åtta år, och han antogs vid den statliga balettskolan där. För att försörja familjen och bekosta sonens utbildning flyttade fadern till Portugal för att finna arbete, medan farmodern flyttade till Grekland av samma skäl.

Den unge Sergei utvecklades snabbt och visade sig ha utomordentliga egenskaper som dansare. Vid 13 års ålder blev han antagen som elev vid The Royal Ballet School i London, sponsrad av The Rudolf Nureyev Foundation.

Sergei anställdes som solist vid The Royal Ballet när han var 19 år, ett år senare blev han kompaniets yngste premiärdansare. Han fick snabbt dansa de stora solopartierna och bejublades av kritiker och publik. Han kallades den nye Nurejev och blev av många ansedd som den främste i sin generation.

Men snart kände Sergei att pressen på honom blivit alltför stor. Ha förväntades att vid varje framträdande uppfylla de allra högsta förväntningarna från publiken – men även sina egna ambitionerr. Dansen blev ett krav och en plåga. Rykten kom igång att Polunin använde narkotika och hans kropp täcktes med allt fler tatueringar och vanprydande ärr.

Han kände även en press på sig, att visa sin erkänsla för familjen som offrat så mycket för att han skulle få den bästa möjliga utbildning.

Polunin berättar själv i filmen om hur meningslöst det kändes att uppprepa samma spektakulära hopp och uttjatade konster. Efter bara två år hegärde han omedelbart avsked från The Royal Ballet och han har citerats: "The artist in me was dying". (Konstnären i mig var på väg att dö)

Det kom då en inbjudan från en kollega och vän i Moskva, Igor Zelenskij, som var balettchef vid Stanislavskiteatern där. Sergei accepterade och blev för en tid premiärdansare där och vid Operan i Novosibirsk. Han kunde då även återse sin familj och visa sin tacksamhet och kärlek för dem, som han inte sett på flera år.

En annan vän, fotografen och regissören David La Chapelle,tog också kontakt och tillsammans med koreografen Jade Hale-Christofi, spelade de in ett dansverk med titeln Take Me to Church. Här får Polunin möjlighet att uttrycka sina egna känslor och sin egen tolkning av balettens rörelser på ett befriande och modernare sätt. Take Me to Church finns att se på Youtube.

Där slutar filmen Dancer, som var klar 2016. Tiden därefter har Polunin deltagit vid ett antal balettgalor och dansföreställningar, men han har också uttryckt en önskan att arbeta mer inom filmen.

FAKTA:
Filmtitel: Dancer
Regi: Steven Cantor
Inkluderar material producerat av David LaChapelle och Ross MacGibbon
Producent: Gabrielle Tana
Magnolia Mae Films and BBC Films present A Magnolia Mae and Baby Cow Productions Ltd in association with Stick Figure Studios
Speltid: 84 minuter

Anders Jörlén
18 maj 2017