Svansjön, den mest klassiska av alla baletter

STOCKHOLM: Svandammen/Svansjön har en lång historia på Kungliga Operan. Den mest klassiska av alla baletter har en längre historia på Stockholmsoperan än vad som kanske är känt.

Några namn som virvlar förbi är Anna Pavlova, Ryska Monte-Carlobaletten, Lucia Nifontova, Mariane Orlando, Verner Klavsen, Rudolf Nurejev och Margot Fonteyn.

11-17 maj 1908 gästspelade ett tjugotal dansare ur S:t Petersburgsbaletten med Anna Pavlova och den store, virile Adolf Bolm i spetsen.

I sex föreställningar gavs
hela Coppelia, Giselle och
en numera bortglömd Petipabalett som heter Kavalleriets rast, plus Paquita och andra akten ur Svansjön – då under namnet Svandammen.

3/12 1937 gästspelade Ballet russe de Monte Carlo, under ledning av René Blum.

Åter gavs andra akten under namnet Svandammen. Huvudrollerna dansades då av Vera Nemtchinova och Igor Youskevitch.

24/1 1942 gavs Svansjön för första gången i Stockholm med Operans egen balett. Åter var det fråga om en akt. Koreograf var George Gé, balettchef 1940-48.

Huvudrollerna dansades vid premiären av Brita Appelgren och Teddy Rhodin. Baletten framfördes 26 gånger fram till våren 1947.

Ur programhäftet:
Svansjön handlar om
en prinsessa och hennes svit som alla blivit förvandlade till svanor
av en ond ande, men
som har löfte att åter ta mänsklig gestalt varje natt mellan midnatt och gryning.

Prinsen, på jakt med vänner, förälskar sig i henne. Gryningen bryter in och sviten förvandlas åter till svanor. Prinsen söker följa dem men den onde anden spärrar vägen. Vanmäktig mot hans trollkonster faller prinsen ner och dör.

13/5 1946 gästspelade Helsingforsoperans balett med större delen av Alexander Saxelins version. Där dansade, i en ovanlig uppdelning, Lucia Nifontova Odette och Irja Koskinen Odile, med Klaus Sahlin som prinsen.

12/3 1953 dansade Operabaletten den första egna hela Svansjön. Koreograf: Mary Skeaping, balettchef 1953-62. Den innehöll många mimscener, i en tradition som inte längre förekommer men inte är helt bortglömd.

Premiärpar: Mariane Orlando (18 år) och Teddy Rhodin. Många internationella stjärnor gästspelade, bland dem Beryl Grey, Raisa Strutjkova, Doris Laine och Liane Daydé.

Slutet av programhäftet:
"Siegfried svär att gå i döden med Odette. Trollkarlen blir förskräckt och försvinner,
ty skulle Siegfried offra sitt liv av kärlek till Odette, skulle detta betyda hans egen undergång.

Det älskande paret omfamnar varandra för sista gången och Odette springer ut på klippan för att kasta sig i sjön.

Trollkarlen uppenbarar sig i sin uggleskepnad i hopp om att kunna förvandla henne till en svan då hon kastar sig i sjön, men Siegfried skyndar till Odettes sida och tillsammans kastar de sig i vattnet. ­– Siegfrieds offer blir trollkarlens död.

Apoteos:
I gryningen ser man Odette och Siegfried i en gyllene båt, dragen av en svan, färdas mot en värld där evig lycka råder. De unga svanflickorna bringar dem sin hyllning. Siegfrieds modiga gärning löser även dem från förtrollningen."

Nästa version av Svansjön hade premiär 21/11 1964. Natalia Conus satte upp en sovjetisk version i koreografi av, som det hette, Conus efter Petipa och Ivanov. På premiären dansade Mariane Orlando med Verner Klavsen.

Århundradets gästspel ägde rum 5 november 1967, med Rudolf Nurejev och Margaret Fonteyn. En Balettklubbsmedlem som såg föreställningen deltog under 55 minuters applåder.

Med denna version fick Svansjön i Stockholm sitt första lyckliga slut.

Ur programhäftet:
"Den olyckliga Odette kommer in och berättar för sina väninnor om prinsens trolöshet... Prinssen ber Odette om förlåtelse. Han har inte brutit sitt löfte eftersom han trodde att Odile var hans Odette. Hans kärleksförklaring i slottets balsal var riktad till henne! Den rasande trollkarlen försöker skilja de älskande åt, han nedkallar naturens makter mot dem, men ingenting kan övervinna den unga rena kärleken. En envig utkämpas mellan trollkarlen och prin Siegfried. Trollkarlen blir besegrad, hans makt är för evigt brutan.

Så segrar den rena, uppoffrande kärleken över det onda. Svanorna förvandlas åter till unga flickor. Odette och prinsen vandrar den uppgående solen till mötes."

Med det nya årtusendet fick Kungliga Baletten en ny version av Svansjön. Vid premiären 2/11 2001 dansade Nathalie Nordquist och Anders Hellström huvudrollerna. Koreografi: "Marius Petipa, Lev Ivanov och Peter Wright."

Ur programäftet:
"Odette återvänder till svanjungfrurna, hon är häftigt upprörd och vill dränka sig i sjön medan hon fortfarande har mänsklig gestalt. När von Rothbart förstår att Siegfried följer henne, skapar han en storm för att hejda honom, men det är förgäves.

Siegfried når fram till Odette och ber henne om förlåtelse. Sorgsen berättar hon för honom att hon förlåter honom men att ingenting kan ändra att har brutit sitt löfte till henne. Odette och Siegfried förstår att de inte kan leva skilda från varandra och beslutar sig för att dö tillsammans.

Odette kastar sig i sjön och von Rothbart hindras i sina försök att stoppa Siegfried som följer henne i döden. Gryningen kommer. Trollkraften är bruten när de älskande förenas i en värld av evig kärlek."

29/4 2008 återupptogs Conus version. Marie Lindqvist och Jan-Erik Wikström var sensationella i huvudrollerna.

Detta var en resumé av Svandammen/Svansjön i olika former av traditionella versioner på Kungliga Operan. Men inte slutar den eviga balettens historia där. 23/10 2015 kunde Kungliga baletten som första kompani utanför Cullbergbaletten ge Mats Eks moderna, högst personliga version från 1987. Det var första gången den gavs på alldeles för länge – ca 15 år. Suveränt premiärpar: Gina Tse och Clyde Emmanuel Archer.

7/4 2017 får publiken uppleva en urpremiär i koreografi av Pär Isberg: Drömmen om Svabsjön. Denna version framförs också vid gästspel i Malmö 26-28 maj och i Göteborg 8-11 juni 2017.

Och, som det ibland heter, det är bara början på fortsättningen.

Peter Bohlin
7 april 2017