En amerikan i St Petersburg

LONDON: Julian MacKay har varit ett år på The Royal Ballet efter att ha vunnit Prix de Lausanne 2015. Han har nu fått kontrakt med den berömda Mikhailovskij teatern i St Petersburg.

Vi träffade Julian på The Royal Ballet i London, när han precis höll på att avsluta sitt år med dem och åka vidare till Ryssland. Att som amerikan göra hela sin grundutbildning i Ryssland var bara det en utmaning.

Julian kommer från Montana i USA och har två äldre systrar som är ballerinor. Hans äldre syster, Maria Sascha Khan, har just avslutat en anställning som premiärdansare vid Statsbaletten i Jekaterinburg, och hans yngre syster, Nadia Khan, är nu anställd på Teatro dell'Opera i Rom.

Julians yngre bror, Nicholas MacKay, är fortfarande under utbildning, först vid Bolsjojakademien och det här året vid Vaganova-akademien i S:t Petersburg.

Hur kom det sig att du överhuvudtaget kom till Ryssland?

Jag åkte till Ryssland när jag bara var elva år. Vid en tävling hade jag blivit uppmärksammad av Bolsjoj-akademien som inbjöd mig till Ryssland för ett helt år. I en liten stad i Montana är det svårt att hitta en bra balettlärare, men jag hade turen att min balettlärare där var ryss och tränad i Vaganovateknik – och den bästa lärare jag kunde ha fått.

Min mamma sa att vi skulle åka till Ryssland för sex veckor och sedan åka hem. Vi reste dit för sex veckor, men jag stannade i sex år! Jag övertygade min mamma om att jag ville få min dansutbildning vid Bolsjoj-akademien i Moskva.

Jag antogs vid akademien 2010 och det var en enorm fördel att jag var så ung. Det var inte som ett utbytesprogram där man går på skolan i ett år i 18- till 19-årsåldern.

Jag kom till Moskva når jag var elva och jag minns från den första dagen att en klasskamrat ställde en fråga till mig, som jag förstod först en månad senare: 'Kan vi vara vänner, och när ska du åka tillbaka?' Jag förklarade för dem att jag skulle stanna i Moskva.

Nu är jag den första amerikan som tagit en fullständig rysk examen efter att ha gått genom hela deras utbildning, både den lägre och den högre akademien.

Ryska skolor har haft ett rykte att ge en utmärkt utbildning inom konstarterna. Är de fortfarande på samma höga nivå?

Skolorna är väldigt bra, både Vaganova-skolan i S:t Petersburg och Bolsjojs balettskola i Moskva. Efter fyra år, när jag var 15, hade jag en skolutbildning motsvarande en High School-examen i USA. Här i Ryssland utbildar man i karaktärsdans, klassisk balett, agerande och pas de deux och man får göra turnéer med akademien till Grekland, Italien och till olika ryska städer.

Som utlänning, fick du arbeta lite hårdare för att kunna matcha de andra eleverna?

Jag var bland de främsta i klassen i både läsämnena och balettklassen. De såg mig inte som utlänning då jag hade varit hos dem så länge. Jag talar ryska som en ryss och jag har inte en utländsk brytning.

Det var en stor seger för mig att jag klarade den statliga ryska språkexamen på nivå 2. Bolsjoj-akademien var stolt över att ha haft mig hos sig i sex år, och att jag behärskade ryska språket och kulturen.

Från tidig ålder uppmuntrade mina föräldrar mig att prova olika sysselsättningar. Om jag ville måla ena dagen, så försökte jag, och en annan dag försökte jag mig på något annat. Jag växte upp i Montessoriskolans system. 'Hjälp mig att klara det själv' blir man lärd. Då lär man sig tänka själv.

Min mor är designer och min far är programmerare, så de förstår artistiska synsätt, men de har ingen bakgrund i balett. Min äldsta syster Maria Sascha tog en master class hos en rysk pedagog som besökte en grannstad. Läraren tog min mamma åt sidan och sa: 'Er dotter har väldigt fina fötter och ben för dans, och kan bli en utmärkt dansare, men hon behöver bättre träning.' Min familj började då leta efter bra ryska balettpedagoger i USA.

Alla vi syskon har följt i samma spår. Maria Sascha var den första, och min syster Nadia var verkligen begåvad hon också! De antogs båda att utbildas vid Kirov-akademien i Washington DC.

Mamma ville verkligen inte att jag skulle flytta till Moskva och stanna där. Jag sa att jag bara ville försöka där, det skulle bli en bra erfarenhet för mig. Jag är något av en äventyrare, så jag tyckte det skulle vara så cool...

Min syster övertygade min mor att jag borde åka dit och prova.

Det var ett enormt stort steg du tog när du beslöt att flytta till Ryssland?

Ja, det var det, och min yngre bror är ju också i Ryssland och tränar balett där i sex år.

Var det en ekonomisk börda för familjen då du antogs vid skolan?

Utlänningar måste alltid betala för utbildningen. Mina föräldrar hade redan betalat för fyra barns balettlektioner. Mina båda systrar är professionella dansare sedan 2010, och det var en stor hjälp att min bror och jag fick stipendier för sommarkurser, och en sponsor, en generös person som understödde våra studier under de tre senaste åren i Ryssland.

Vi fann en sponsor när jag stod inför beslutet om jag måste åka hem. Vi måste betala för bostaden och jag hade knappast matpengar för den månaden ...

Då fick jag ett telefonsamtal från en person som sa: 'jag inspireras av din livshistoria och jag skulle vilja sponsra dig!'

Du gjorde bra ifrån dig vid Prix de Lausanne!

Ja, och jag vann! säger Julian med ett brett leende. Jag kunde välja mellan ett 30-tal danskompanier, och jag ville arbeta med The Royal Ballet i London.

Prix de Lausanne-tävlingen är fantastisk. Man tävlar mot hundratals dansare och många av dem visar sig senare bli ens bästa vänner.

Man ses varje dag under tävlingen. Balett handlar om människor, och de är nästa generation på scenen. Det spelar ingen roll vad de utförde under Prix-tävlingen, man kommer att möta dem igen någon gång, på en scen någonstans.

Jag kom från ett ryskt skolsystem, vilket också innebar möjlighet för mig att arbeta var jag ville, eftersom deras system är allmänt accepterat världen runt. I London har de sin egen skola med en syllabus som är högt värdesatt och jag behövde ägna en tid åt att anpassa mig till träningen.

Moskva hade varit en stor utbildningserfarenhet och det var också en stor förändring för mig att arbeta ett år med Royal Ballet.

I Ryssland ändrar man inte på balettundervisningen och de blir vid vad de traditionellt har gjort under lång tid.

Men det är också en god grund för dig, när du arbetar med andra kompanier?

Ja, men ryssarna har också bjudit in en mängd nya koreografer att göra nya baletter för dem och det gav mig också en säker grund för samtida verk.

Jag tror det är mycket betydelsefullt att och inte bara dansa utan också visa känslor, det gjorde jag i Peking.

Jag var i Kina för Beijing International Ballet Competition och erhöll tredje pris. Under det senaste året vann jag fem internationella balettävlingar.

Vad har du dansat på scenen på Royal Opera House?

Det har varit min dröm sedan jag var barn att fäktas, så det var kul att få dansa Romeo och Julia med all fäktning. De professionella fäktningslärarna gör ett enormt bra jobb, så striderna på scenen ser väldigt realistiska ut.

Jag har också dansat i Nötknäpparen. Det var roligt och väldigt intressant att få vara med. Och en massa make up! I sista akten hade vi elfenbensblek make-up och vita peruker som kavaljererna, så nästan ingen kunde känna igen mig.

Jag har även varit med i Wayne McGregors Raven Girl (Korpflickan), i Giselle som en jägare och som suppleant i Cristopher Wheeldons A Winter's Tale (En vintersaga) och Strapless (Utan band). Och i en workshop där jag dansade Michaelangelo av Fernando Montaño, ännu en Royal Ballet-dansare som är en begåvad koreograf.

Fick du extra coaching hos Royal Ballet när du förberedde dig inför en föreställning?

Inte direkt, men jag är van vid en hög stressnivå och att alltid vara i toppform. Efter balettklassen brukade jag, och det gör jag fortfarande, arbeta för mig själv och dansa igenom mina solovariationer för att hålla mig i form.

På Mikhailovskij får jag arbeta man mot man med en privat coach inför mina premiärroller under den här säsongen. Det är också en stor ära att få arbeta med Mikhail Messerer, balettmästaren på Mikhailovskij – han är enastående!

Har du arbetat med något amerikanskt kompani?

Ja, när jag var nio dansade jag i ABT:s Nötknäpparen på Kennedy Center i Washington – det var jättekul!

Vilken huvudroll skulle du helst vilja göra?

En av mina favoritroller är Albrecht i Giselle, på grund av all känsla och passion. Jag hade lyckan att få dansa solot vid Prix de Lausanne då jag vann. Jag gillar verkligen den rollen, men jag skull också vilja göra Basilio i Don Quijote, för där kan man vara hur vild och galen som helst!

Jag repeterar nu huvudroller på Mikhailovskij, och ser fram emot att få göra solistroller som Bronsguden i La Bayadère, Pas de trois, Bond pas de deux och Blå fågeln. Vi ska turnera i USA med Korsaren, jag ser mycket fram emot att vänner och familj ska få se mig dansa!

Cristian Hillbom
Maggie Foyer
18 juli 2016

Översättning Anders Jörlen