Artiklar från 2008 – till idag
Amanda Åkesson; Daniel Nordgren-Jensen; Ema Yuasa; Hokuto Kodama; Elena Fokina; Hampus Gauffin; Ruri Mito; Gil Shachar. Foto Carl Thorborg
STOCKHOLM: Likt en lång bok där varje kapitel berättar sin egen avskilda historia framskrider föreställningen Körper (Kroppar). Den röda tråden blir den fysiska kontakten mellan aktörerna på scenen. Återkommande beröringar som både ger impulser och styr.
Det är som att alla på något sätt sitter ihop. Vid de tillfällen som dansarna är mer självständiga utbryter kaos.
Sasha Walz är i huvudstaden och sätter upp sitt verk Körper på Kungliga Operan. Ett verk som sticker ut ur repertoaren med experimenterandet av rörelser och nakenhet
Halla Thordardottir i Sacha Waltz Körper. Foto Carl Thorborg
Walz själv säger att kroppens konstruktion står i fokus med allt vad det innebär som kroppsdelar, vätskor och organ.
Hans Peter Kuhns inspelade musik tillför olika känslotolkningar: Ibland tystnar det helt från högtalarna och det enda som hörs är kroppars dunsande mot golvet. Det är brutalt när skilda kroppsdelar möter marken ifrån olika slags fall. Detta blandas med rörelser som utförs med sådan mjukhet att upplevelsen blir helt ljudlös.
Verket innehåller bildavsnitt som avlöser varandra. Vissa som vackra meditativa företeelser medan andra skapar oreda och obehag. I en del, trängs de nästan nakna dansarna som i ett inramat vykort och förflyttar sig till synes utan kraft runt i rutan, som om de undersöker varje möjlig vrå. Det är trångt och närgånget.
Vissa delar är hissnande, framförallt skidåkarens färd över kanten på den höga väggen som är placerad mitt på scenen. Obehaget växer när en av dansarna tar sig upp på en balkong och likt ett gevär använder ett metspö som han har i sina händer.
Obehaget sitter också i när dansarna förflyttar varandra genom att bokstavligen bära i skinnet. Eller när ljudnivån blir så hög och intensiv att det framkallar irritation.
Amanda Åkesson; Hampus Gauffin; Ruri Mito; Ross Martinson. Foto Carl Thorborg
Komiken ligger inbakad och ibland hörs tysta skratt runt om i salongen, som när dansare parvis gestaltar en kropp där överdelen är vänd mot ett håll och benen åt ett annat. Förflyttningarna och möjligheterna i dessa konstruktioner är varierande och innovativa.
Detta är första gången som Sasha Walz låter ett annat kompani än hennes eget dansa verket. Kungliga Operans tolkning är skicklig och övertygande. Men kanske missar jag Sasha Walz intention att kroppen står i centrum. För mig blir rörelserna medelpunkten samt blandningen av känslouttryck, harmoni, oreda och komik.
Jenny Berkán
24 feb 2016
FÖLJ OSS PÅ
Redaktion
dansportalen@gmail.com
Annonsera
dansportalen@gmail.com
Grundad 1995. Est. 1995
Powered by
SiteVision