Artiklar från 2008 – till idag
STOCKHOLM: Julen är Nötknäppartid för världens baletteatrar. Det blir många föreställningar även med Kungliga Baletten och flera lag måste byta av varandra för att orka med.
Operans Balettklubb hade bjudit in ett av huvudparen, Luiza Lopes och Dawid Kupinski som dansar Husan och Kolaren i Kungliga Balettens julföreställning.
Med var även koreologen och repetitören Agneta Stjernlöf Valcu, flitigt anlitad världen över som iscensättare av klassisk balett.
Luiza Lopes kommer från Sao Paolo i Brasilien, men ville komma till Europa för att träna balett.
”Jag fick en chans att träna både på Royal Ballet School och English National Ballet School. Men efter en tid där längtade jag tillbaka till Sao Paolo och fick jobb på ett nystartat kompani i hemstaden.”
Under våren 2015 sökte Luiza till Stockholm och blev då anställd vid Kungliga Baletten. Bland de första verken hon var med i var Raymonda och Don Quijote.
”Stämningen i baletten här är verkligen bra, med en mängd enastående, professionella människor. Jag trivs här och stannar här även nästa säsong" säger hon. "Den här versionen av Nötknäpparen är den första jag gör, men jag har gjort den klassiska Nötknäpparens pas de deux tidigare."
"Det är något av det mest krävande jag någonsin gjort under min karriär. Jag läste boken Petter och Lottas jul, som den här versionen bygger på, och det är verkligen en passande berättelse. Baletten skapades 20 år tidigare för Marie Lindqvist som är min coach nu. Det är ett stort nöje att få arbeta med och lära av henne. Också att arbeta med koreografen själv, Pär Isberg” säger Luiza.
I vår ska Luiza göra Alice i Alice in Wonderland (Alice i underlandet). ”Det är en fantastisk balett. Det är svårt att förstå att någon kan skapa en klassisk balett som den. Musiken stämmer så bra med balettens fantasivärld," säger Luiza.
”Jag gör Kolaren för tredje gången,” säger vår nyaste premiärdansare Dawid Kupinski, och fortsätter: ”Jag tränades av Jan-Erik Wikström som utöver att sätta in mig i rollen även förklarade bakgrunden till den. Det gjorde att jag fick en helhetsbild av Kolaren.”
Pär Isbergs Nötknäpparen har ingen prins i vanlig mening, utan det finns en skogsarbetare, eller kolare som han kallas här. Det vill säga en som jobbar med att framställa träkol i skogen. Prinsessrollen motsvaras av husan hos tanterna Grön, Brun och Gredelin. I andra aktens drömscen drömmer Petter och Lotta att kolaren och husan har förvandlats till en prins och hans prinsessa.
"Jag har inte gjort någon version av Nötknäpparen tidigare, om man bortser från att jag var med i Ratmanskis version men där var jag bara råtta eller i liknande mindre roller” säger Dawid.
Agneta Stjernlöf är koreolog på Kungliga Operan: ”Jag var med som koreolog redan när Pär Isberg skapade baletten för 20 år sedan. Pär fick inspirationen till baletten när han hade varit på julmarknaden på Skansen och sett alla halmbockar och nötknäppare i stånden där. Senare läste han Petter och Lottas jul och kom då på att dessa båda historier kunde sättas ihop."
Idén presenterades för Nils-Åke Häggbom i början på 1990-talet när han var balettchef på Operan. Men förslaget blev inte förverkligad den gången, utan den som nappade på idén var nästa balettchef: Simon Mottran. "Simon tyckte att Pär först skulle göra ett kortare verk, innan man satsade på ett helaftonsverk,” säger Agneta.
Pär Isberg skapade då Harmonilära. Det var spartider på Operan och Pär fick skapa kostymerna själv, men man kostade på lite ljus och rök. Efter detta verk fick Pär klartecken av Simon att gå vidare med Nötknäpparen. Men det blev chefsbyte igen och nye balettchefen Frank Andersen var den som fick skörda frukterna och presentera Nötknäpparen.
Den 14 december 1995 var det premiär med tre olika lag. Första premiären dansade Marie Lindqvist och Anders Nordström. I den andra var det Johanna Björnson och Jan-Erik Wikström. Den tredje premiären gjorde Eva Nissen och Christian Rambe.
Jens Rosén var den allsmäktige Petter då och gjorde den rollen i nästan alla föreställningarna – han gör den fortfarande! Ivailo Valev gjorde även rollen och Lotta var Ann Brattselius, Alexandra Szendrei och Nathalie Perriraz.
Erik Näslund skrev librettot till verket. Pär hade även mycket god hjälp av Gunilla Roempke.
"I andra aktens kårdanser dansar tolv par, men det krävs ytterligare dansare eftersom till exempel de tre dansmössen inte kan göra blomstervalsen samma kväll. Hela kompaniet går åt för att få ihop föreställningen,” säger Agneta och kommer in på scenografin av Nötknäpparen:
”Pär hade tidigare arbetat med scenografen Bo-Ruben Hedvall för produktioner på TV. På Operan hade de samarbetat med ett verk, Skiljeväg, och då jobbade de med ljussättaren Torkel Blomqvist. Så nu fattades det bara en kostymdesigner . . .
Kostymavdelning kom med förslag, en tjej man frågade ville inte alls göra något i Elsa Beskows anda så Pär tackade nej till hennes erbjudande. Från dansaren Tiu Kokkonen kom ett förslag på Ann-Mari Antiila. "Där föddes vinnarteamet som senare även gjorde bland annat Pippi Långstrump,” säger Agneta med ett leende.
"Gunilla Roempke hjälpte Per att skapa karaktärerna i baletten, så att varje rollfigur fick en egen personlig tolkning. Man skapade då olika temasteg för de viktiga rollerna. Hon hjälpte även Pär att utforma alla gästerna på festen: Polisen som ska vara ordningsam och ordentlig och hans fru som är ännu värre! Polisens son, som är en liten minipolis, och dottern som är jätterädd för mamma hela tiden för att hon är så sträng till exempel.”
Agneta beskriver några olika rolltyper:
”Det jovialiska bagarparet som alltid pratar bakrecept med Tant Brun. Sotaren är mer 'bonnig' i sin attityd än de andra, torkar sig om näsan . . . Tant Gredelin är så rädd att få hans svarta fingrar på sin fina klänning. Sotarens fru är en riktigt kokett madam i röda lockar – och dottern är ännu värre. De håller hela tiden på med att justera hennes klänning så den ska sitta perfekt."
"Alla dessa roller har sin egen utmejslade karaktär, vilket gör att varje dansare kan göra rollen till sin egen krumelur. Alla de roliga episoderna som sker i första akten får dock inte komma samtidigt. Som publik ska ditt öga kunna söka sig till var och en av dessa episoder," säger Agneta.
Luiza Lopes berättar: "I första akten är min rollfigur verkligen en husa. Hon tar hand om barnen, huset och det som sker där. I andra akten förvandlas hon till prinsessan i barnens dröm. Det är en utmaning att skildra skillnaden."
"I början var jag lite tveksam om att göra en roll som den här. Konstnärligt är det svåraste för mig att visa skillnaden mellan första och andra akten. Tekniskt är också vårt pas de deux i andra akten krävande, med massor av hopp, snabba steg i två riktningar o s v."
Dawids roll är också en dubbelroll, först måste han vara en kraftkarl som jobbar i skogen och i andra akten en elegant prins, som också måste visa en stark passion för sin prinsessa.
Han säger att "förvandlingen av karaktär är ganska knepig men den största utmaningen är kostymen. I första akten är man svettig redan från början – och då har man en hel balett framför sig . . . Man har julbockens huvud som mask för ansiktet, vilket gör att man inte ser så mycket, plus en massa smink från maskören. Dessutom har man flera lager av kostymer på sig. Det är trikån, läderbyxorna och västen, sedan en tjock rock och ovanpå allt det en lurvig getskinnskappa. Det väger en hel del!"
"Därefter har man två steg hit och fem steg dit, sen hamnar man i ett rökmoln med en massa människor på scenen – råttor och soldater – och scenen känns så liten. Samtidigt ska man försöka framställa en berättelse . . ."
"Det viktigaste i första akten är att bara köra på och berätta historien. Och andra akten som aldrig tar slut! Så fort man kommer in på scenen börjar det snurra på hela tiden . . . Alla steg är 'off balance' [i obalans] – med massor av piruetter! På sluttande golv!"
Luiza tillägger: "Pär är mycket noga med att man ska ge en tolkning, att känslorna ska komma fram."
Om koreografin berättar Agneta: "Pärs pas de deux är baserat på klassisk teknik men sedan har han, som varje koreograf som får en inspiration, gjort något annat av de vanliga stegen. En fingerpiruett [ballerinan snurrar med endast ett finger i partnerns hand som stöd] förvandlas till något helt annat.
"Med Husans variation har Pär tänkt att hon ska dansa som på isblock. Om man ser det lite uppifrån så ser man att det ser ut som is. Idén kom från Pärs mamma som jumpade på isflaken i Nybroviken som barn. På gamla dar så hävdade hon att hon hade rättigheten till den variationen . . ."
Agneta fortsätter: "I andra akten har vi temasteg och karaktärer, smällkarameller, polkagrisar etc ska ha eget stegmaterial. Varje dans skall ha sitt speciella rörelsespråk. Det gäller även hur man utnyttjar ytan på scenen."
Tre dansmöss låter ganska likt tre musor. I Balanchines balett Apollon Musagete finns de tre musorna – där fick Pär inspirationen till de tre dansmössen. Gänget med Klippsnögubbar är med i andra akten och är man uppmärksam så ser man att Farbror Blå hänger upp tre klippsnögubbar i granen i första akten.
I granen finns även polkagrisar och pepparkakor. Efter pepparkakorna kommer polkagrisarna. Till musiken från den arabiska dansen gjorde han en dans för de tre tanterna, som annars inte skulle vara med i andra akten.
Här lät han dem gå i sömnen, passande nog till den lite sömniga arabiska musiken. Därefter kommer den ryska musiken som smällkaramellerna dansar till – den får alla att vakna! I originalet ligger de två musikstyckena omvänt, den ryska musiken före den arabiska.
Agneta kan även bakgrunden till denna version av Nötknäpparenn: "Bakgrunden till att Pär Isberg valde sagan om Petter och Lotta är hans egen upplevelse som barn. Han växte upp ensam med sin mamma och drömde alltid om att få en komplett familj. Scenen i andra akten när Kolaren och Husan dansar tillsammans med Petter och Lotta, kallar Pär för 'the Happy Family'."
Beskowfamiljen var dock mycket noga med att det inte gick för sig att gifta bort Husan med Kolaren för det stämmer inte med Elsa Beskows historia . . .
Den första scenen är direkt hämtad från Elsa Beskows bok, men Bo-Ruben Hedvall som gjort scenografin var inte nöjd med andra akten. Då kom han på att hans mormor i Skåne hade röda girlanger i taket och en röd moraklocka. Promenaden i skogen i andra akten var promenaden han gjorde med sin mormor när de gick genom skogen med pudersnö på marken.
Blommorna som kommer ned från väggarna och dansar blomstervalsen är också efter mormors tapet. En gammal dam berättade för Bo-Ruben att i hennes barndom var årets höjdpunkt på julaftonen när man gjorde sig redo för polonäsen och fick inleda dansen i salongen.
"Epilogen är direkt gjord efter Elsa Beskows förlaga, men vi undrar alltid när alla är på väg till kyrkan, varför det inte lyser i kyrkan ? Så vi undrar om prästen sover . . ." säger Agneta med ett skratt.
Allting blir större i andra akten, Moraklockan, granen och stolen. En gång hade Bo-Ruben med sig en liten pojke som såg föreställningen och kommenterade ”Titta, människorna krymper”. Bo-Ruben tog då med honom upp på scenen i pausen så han fick se att människorna inte hade krympt. Scenarbetarna höll på att dammsuga upp snöflingorna som avslutar första akten. Dammsugaren var stor som en mindre traktor och då säger pojken: "Du ser väl att människorna har blivit små!"
Som avslutning berättar Agneta; "När Brendan Collins son var i 5-årsåldern, skulle han se pappa dansa Kolaren för första gången. Råttorna griper Kolaren och slänger in honom i elden i kakelungen, då hör man den lilla rösten från mitten av parketten: ”Paaapppaaa…”
Intervjuare på Operans balettklubbs möte Anders Jörlén
Textbearbetning för Dansportalen Cristian Hillbom
28 dec 2015
FÖLJ OSS PÅ
Redaktion
dansportalen@gmail.com
Annonsera
dansportalen@gmail.com
Grundad 1995. Est. 1995
Powered by
SiteVision