På återseende, Svansjön!

STOCKHOLM: Med två helaftonsverk för Kungliga Baletten har Mats Ek skapat rekordartat internationellt intresse för vår nationalbalett. Efter turnéer med Julia och Romeo till Parisoperan, London, Tyskland och Luxemburg följer i juni 2016 gästspel i Washington och Los Angeles.

Fler inbjudningar lär komma – rimligen också till Svansjön. Det är inget orimligt antagande att baletten snart återkommer på repertoaren. Den 17 november gavs säsongens sista framförande av verket. Dags alltså för summering.

Baletten är omsorgsfullt välbyggd, i den dynamiska och musikaliska dansstil Mats Ek utvecklat, med teatermässigt övertygande innehåll.

I effektiva anslag fördjupas roller från första början: en tveksam ung man som fyller år och blir myndig, en dominerande moder som valt honom en fästmö. Där har koreografen koncentrerat originalets grupp till en enda ung dam. I rollistan har hon fått namnet Presenten.

Till och med den vita svanen gör en tidig, kort entré. Då speglar hon prinsens rörelser när han står och skrattar med böjda knän. Där tar den unge mannens dröm/förhoppning gestalt.

Originalets onde makthavare Rothbart har genomgått en drastisk förändring. Han uppträder med långt, illrött skägg (tyska: rot och Bart) och uppträder omväxlande i vit och svart kostm. Vid ett tillfälle matar han sina svanar som en gubbe på en parkbänk, vid ett annat visar han sig vara prinsens mor förklädd.

Den svarta svanen är ändå den stora överraskningen. När hon i sin första entré gråtande släpar sig fram på stora fötter framkallar hon känslor som förmodligen ingen svart svan i danshistorien: Här är en som behöver tröstas och pysslas om.

I jämförelse därmed genomgår den vita svanen inte samma radikala förändring. Ett viktigt moment kan gå snabbt förbi: I sin första långa entré intar hon samma låga, bredbenta position som den svarta svanen i vad som leder fram till verkets välfunna avslutning.

En uppseendeväckande nyhet i Mats Eks version var kåren: barfota, skallig, med herrar och damer i olika hudfärger. 28 år efter urpremiären med Cullbergbaletten framstår detta val som både konsekvent och befogat i denna flödande kreativa, hejdlösa nyskapelse.

Den största musikaliska överraskningen är infogandet av en israelisk dans, till vacker klezmermusik, i de så kallade karaktärsdanserna.

För nyinstuderingen hade Mats Ek också valt en kvalificerad skara medarbetare. Hovdansaren och mycket mera Ana Laguna var assisterande koreograf, balettens koreolog Eva Säfström också huvudansvarig repetitör.

De före detta dansarna i Cullbergbaletten Monica Mengarelli, Allyson Way, Rafael Sady och Gunilla Hammar var repetitörer, liksom Kungliga balettens balettmästare Satoshi Kudo.

Marie-Louise Ekman skapade balettens scenografi och kostym. Hennes samarbete med Mats Ek var så lyckligt att de tu måste betecknas som ett av radarparen inom svensk scenkonst.

Välförtjänt utmärkelse till Mats Ek
Kungliga baletten är nu den ensemble som bäst behärskar Mats Eks scenspråk. Hans arbete med dansens uttryck torde vara av oskattbart värde för dansarna.

Efter föreställningen den 7 november tilldelades Mats Ek, på scenen, Gunilla Roempkes dansstiftelses stipendium för 2015.

Motivationen innehöll orden "för att han med ett helt nytt koreografiskt språk och sin högst personliga stil tagit sig an och nytolkat de stora klassikerna inom teater, opera och dans".

Gunilla Roempke var dansös och bland annat balettchef vid Kungliga baletten. Hon var också en framstående danshistoriker. Stiftelsen bildades efter hennes alldeles för tidiga död 2005. I juryn satt denna gång bland andra balettchefen Johannes Öhman, koreografen Pär Isberg och Gunilla Roempkes dotter Titti.

Peter Bohlin
20 nov 2015

Svansjön framfördes av två lag:
Prinsen: Clyde Emmanuel Archer / Jerôme Marchand
Odette/Odile: Gina Tse / Nadja Sellrup
Drottningen: Daria Ivanova / Sarah-Jane Brodbeck
Presenten: Sarah Jane Medley / Alina Lagoas
Rothbart: Oscar Salomonsson / Arsen Mehrabyan

Kungliga Baletten och Kungliga Hovkapellet
Dirigent: Jonathan Darlington