Balettchef Johannes Öhman: Hälften ska vara klassiskt, hälften modernt

STOCKHOLM: Johannes Öhman är Kungliga Operans balettchef, ett uppdrag som han förvaltat sedan hösten 2011. Tidigare ledarerfarenheter har han från sina år som balettchef på Göteborgsoperan samt som konstnärlig ledare för 59°North.

Under åren som dansare vid Kungliga Operan hann Öhman med ett flertal roller. Jag minns hans väldansade prestation som Puck i En midsommarnattsdröm. Med spänstiga hopp, artikulerade rörelser och en skicklig rolltolkning var han en av dem som förde berättandet vidare i Shakespeares komedi om förväxlingar och kärlek i en blandning av dröm och verklighet.

Under vårt samtal berättar Öhman att han under sin danskarriär fördjupade sig mestadels inom den klassiska och neoklassiska baletten, men hans danserfarenheter omfattar även den moderna och nutida dansen. Intresset för olika dansformer har alltid funnits med och besöken på Dansens Hus för att ta del av olika gästspel har varit frekventa.

Idag har Öhman lämnat det egna dansandet bakom sig, men förståelsen för livet som dansare kommer väl till pass i hans dagliga arbete.

Vi träffas på hans kontor högt upp i Operahuset. På väggen hänger en tavla av Gustav III, grundaren av Kungliga Operans balett 1773.

Hur ser du på ditt uppdrag som balettchef att både bevara den klassiska balettraditionen och samtidigt förnya och utveckla vad som spelas/dansas på Kungliga Operans scener?

När jag blev erbjuden jobbet på Operan frågade jag mig själv ”varför ska du göra det här Hannes?” Jag funderade mycket på vad ägaren, staten, vill med operan och hur uppdraget kan tolkas. Det är trots allt Sveriges nationalscen med en konstant pågående repertoarteaterverksamhet.

Jag tänkte på Gustav III och på hans vilja att visa den senaste moderna konsten och dansen i Sverige. Fundamentet i hans liv var konst och vetenskap. Det var förvisso 250 år sedan, men ur hans tanke och gärningar har vi fått ett arv och tradition inte bara på Operan.

När jag väl bestämde mig för att ta mig an jobbet beslöt jag att hälften av produktionerna skulle vara klassiska och hälften moderna.

För att lyckas engagera en bredd av intressanta koreografer och kreatörer behöver alla kompanier dansare med olika typer av spetskompetens. Jag har genomfört och fortsätter med just detta. Det har fört med sig att många kreatörer och koreografer vill och är intresserade av att komma hit till Stockholm.

Min högsta ambition är att det inom institutionens ramar, och med de möjligheter som Operan har, uppföra det absolut senaste och göra det jävligt bra. Både nya klassiska verk och nya moderna verk.

Vilka för- och nackdelar ser du med detta?

Konstnärligt är det enligt min mening bara uppsidor, men det finns givetvis många varningsflaggor exempelvis recettkrav. Helt enkelt att planera en säsong så att den är ekonomiskt hållbar vilket är en av de större utmaningarna.

Hur har reaktionen från dansarna sett ut?

Mina företrädare har programmerat ca 60 procent klassiska verk och 40 procent moderna. Jag har ändrat så att det är fifty-fifty rakt av. Dansar vi åtta produktioner under en säsong är fyra stycken klassiska och fyra stycken moderna.

Det innebär att de som är utpräglat mer klassiska dansare gör en produktion mindre per säsong än tidigare trots att den klassiska baletten är en viktig stomme. En säsong rymmer en viss mängd produktioner och då kan vissa repertoarbeslut bli på bekostnad av något.

Vilka andra visioner har du inom ditt uppdrag?

Koreografer som exempelvis Sasha Waltz, Anna-Thersa de Keersmaeker, Lloyd Newson, Jerome Bell och Wim Vandekeybus, arbetar under mer pressade förhållanden rent resursmässigt jämfört med Operan.

De lyckas ändå ofta genomföra långa processer och med ett bra resultat där konstformen många gånger rör sig framåt.

Min ambition och vilja är att vi, med all kompetens som finns på den här fantastiska teatern, lyckas genomföra långa processer och samtidigt driva en repertoarteater.

Längtar du själv tillbaka till scenen?

Nä, jag hade några bra år och nu känns det som att man får komma ihåg dem. Men ibland kan det ju spritta i benen, men inte så att jag skulle vilja gå in och göra en roll.

Johannes Öhmans arbetsdagar är fyllda av olika uppdrag. I samma ögonblick som jag lämnar hans kontor går några andra in för att påbörja nästa möte.

Repertoaren på Kungliga Operan rullar vidare och den 23 oktober var det premiär för Mats Eks Svansjön.  

Jenny Berkán
9 nov 2015