1500 sysslar med dans i Reykjavik

REYKJAVIK, ISLAND: Den isländska balettskolan sänder varje år ett antal dansare till tävlingen Stora Daldansen/Nordic Baltic Ballet Competition i Falun.

”Därför är Stora Daldansen ett bra stöd för våra dansare på den klassiska linjen, eftersom de inte har tillgång till att se den klassiska dansen hemma, då betyder det mycket att mäta sig med andra och se vad man själv bör göra för att bli en bättre dansare.”

”Det är viktigt för oss att vara med i tävlan med andra dansare i Falun,” säger Gudmundur Helgason, som idag är rektor för den isländska balettskolan. ”Här finns inte den konkurrens som är nödvändig, för att dansarna ska utvecklas och jämföra sig själv med andra ungdomar i sin ålder.”

Den isländska balettskolan startades redan 1952 på Nationalteatern och danske Erik Bidsted blev anställd som balettchef och skolledare. Avsikten var att främst få fram dansare till nationalteaterns föreställningar.

Under mer än 20 år leddes skolan av Ingibjörg Björnsdóttir – en isländsk dansarikon – och under hennes tid utvecklades den till att bli en etablerad och välrenommerad skola för dansare på Island.

Iceland Dance Company (Íslenski dansflokkurinn) startade 1973 och man delade träningslokaler med balettskolan. Till slut blev det inte plats för alla i lokalerna, och under 1989 köpte den isländska regeringen en ny lokal och flyttade dit både balettskolan och kompaniet. 

Iceland Dance Company är ett modernt kompani. Från början dansade de både klassiskt och modernt men när Katrin Hall tog över som chef 1996 beslöt hon att de endast skulle syssla med modern dans.

I ett litet land som Island är det svårt at få tag på tillräckligt många dansare som kan fylla upp en klassisk repertoar.

”Jag var 16 år när jag började i balettskolan”, säger Gudmundur. ”Street dance höll jag på med i några år innan jag kom till skolan, men det var en intervju med Helgi Tomasson (nu konstnärlig ledare för San Francisco Ballet), om att pojkar kunde börja dansa senare än flickor, typ från 16-17 år, som jag bestämde mig för att nu eller aldrig . . .”

Gudmundur kontaktade skolan för att få veta om det fanns möjlighet att få göra ett intagningsprov. Han godkändes och gick på skolan fram till 1991 när han flyttade till Stockholm och gick gymnasiet på Kungliga Svenska Balettskolan mellan 1991 och 1993.

”Jag kommer ihåg hur det var att se professionella dansare, speciellt de manliga dansarna, på Operan i Stockholm under tiden jag gick på Kungliga Svenska Balettskolan. Det är en viktig del av undervisningen för att bli en professionell dansare.” 

Sedan flyttade han tillbaka till Island och redan vid återkomsten började han som assisterande lärare på den isländska skolan, samtidigt som han var med i Iceland Dance Company.

”Under 2004 åkte jag till New York för att studera till en Master's Degree i dans på New York University - Tisch School of the Arts fram till 2007. Jag återvände till Island och fortsatte med undervisning.”

Från 2012 är Gudmundur rektor för Isländska balettskolan, som idag har runt 140-150 elever från 9 års ålder och uppåt, samtliga är isländska. Den isländska staten stöder skolan ekonomiskt, men eleverna får även betala en skolavgift.

Island har en befolkning på 340 000, lite fler än vad som bor i Malmö. Hur lyckas man då att rekrytera dansare till ett kompani och till en balettskola?

 ”Det gjordes en undersökning här i Reykjavik och det fanns då cirka 1500 personer som sysslade med dans i olika former! För de flesta bara en hobby men självklart har många drömmen om att bli professionella dansare. Många kommer till vår skola för att få en mer seriös träning.”

Veckan efter Billy Elliot the Musical hade premiär på Island, började telefonen ringa på balettskolan av förväntansfulla föräldrar som ville veta om det fanns en möjlighet att få baletträning för sitt barn.

”Jag skulle inte säga att det väller in barn här som sett showen och som efter det vill själva syssla med dans”, säger Gudmundur med ett skratt. ”Men jag ser att det finns ett ökat intresse både här och på andra balettskolor. Vi tar in elever från 9 års ålder, är de yngre får de välja en förberedande träning på någon av de privata skolorna som finns i Reykjavik.”

”Går man hos oss är det ett 10-årigt program, som tar slut när man examineras vid 19-20 års ålder.”

Det är endast eleverna som går på gymnasiet som kan kombinera teori och praktik på Danslinjen. De yngre eleverna går i en vanlig skola i Reykjavik och dess omgivningar och tar sedan bussen eller blir skjutsade, till skolan för sin dagliga träning. Den börjar kl 15.30 med de yngsta och pågår sedan fram till kl 20.00 med de äldsta grupperna.

Under 2005 beslöt den isländska regeringen att de inte ville syssla med att driva skolor med konstnärlig inriktning. 

”De sa plötsligt att vi tar våra händer från skolan, skolan får drivas i privat regi i fortsättningen”, säger Gudmundur med en bekymrad min.

Det här hände två år innan den isländska ekonomiska krisen 2008. Det var många protester från föräldrar och lärare på skolan för att eleverna inte hade någonstans att gå. Kulturdepartementet bad Iceland Academy of the Arts att ta över skolan 2006 eftersom man insåg att konstnärlig utbildning behöver någon form av offentligt stöd. Skolan är privat under Iceland Academy of the Arts men får ekonomiskt stöd av regeringen.

”Vårt goda rykte och att vi använder samma etablerade undervisningsmetoder med våra erfarna lärare gör att vi, trots att vi numera inte är en statlig skola, har en stabilitet i undervisningen”.

”Skolan har producerat de flesta professionella dansare som arbetar på den isländska dansscenen samt flertal dansare som arbetar utomlands bl.a. Sverige”, säger en nöjd Gudmundur Helgason.

Cristian Hillbom
28 sep 2015