Mästarnas festivaldagar

HAMBURG: Den danska balettens nationalklenod, Auguste Bournonvilles Napoli, spelas inte så ofta utanför Danmark. Att den satts upp i Hamburg beror till stor del på att man där har en man som känner stilen in i märgen: Lloyd Riggins.

Dansportalens utsände gjorde en kort visit på tre dagar på Hamburgs balettdagar för att i första hand se spelårets två premiärer: Lloyd Riggins uppsättning av Napoli och John Neumeiers bearbetade Peer Gynt vars premiär inledde balettdagarna.

Ett återseende av fjolårets nyhet Tatjana fick avsluta mitt besök.

Napoli. Lloyd Riggins kom redan som 17-åring till Den Kongelige Ballet, där han stannade i åtta år och raskt nådde status som Solodanser – den danska beteckningen för premiärdansare.

Lloyd Riggins flyttade till Hamburg och John Neumeiers balettkompani 1985 där han som Erste Solist [premiärdansare] har varit en av koreografens främsta uttolkare.

Hamburguppsättningen följer i alla väsentligheter den gängse traditionen och Riggins har med lätt, men säker hand, förmedlat Bournonvilles koreografi till dansarna i första och tredje akterna.

Något har mimscenerna – en dansk specialitet – nedtonats.

Originalkoreografin till den andra akten anses sedan länge vara förlorad och där har dagens iscensättare känt sig fria att skapa nytt. Så till exempel Elsa Marianne von Rosen, Dinna Bjørn och Frank Andersen för att nämna några.

Riggins har gjort ett gott val. Tillsammans med scenografen Rikke Juellund har han skapat en mycket vacker blå grotta och najadernas kostymer är enkla raka tyllklänningar. Koreografin är lätt neoklassiskt romantisk.

Vattendemonen Golfo, utmärkt tolkad av Otto Bubeniček, är en myndig figur i en fantasifull kostymering som kunde hämtats från en modern fantasyfilm. Tricket med de snabba kostymbytena för hjältinnan Teresina har smidigt infogats.

Sista akten blev det sedvanliga dansfyrverkeriet med solon, pas de deux och livlig tarantella och med bron i bakgrunden, där byfolk och barn hejade på de dansande.

Huvudrollerna dansades med god stil av Leslie Heylmann, Teresina, och hennes älskade Gennaro av armeniern Karen Azatyan, solist i Hamburg sedan hösten 2014. (Armenien fostrar den ena stjärnsolisten efter den andra – Stockholmsoperan har liksom Hamburg två!)

Peer Gynt
Baletten ges i en bearbetad nyuppsättning av John Neumeier och på fråga varför han ansåg att den behövde bearbetas, förklarar han bland annat att det var många besvärande omständigheter vid den ursprunglia uppsättningen (premiär 22 januari 1989).

Kompositören Alfred Schnittke råkade ut för en längre sjukdomsperiod och musiken färdigställdes därför sent. Dirigenten Gennadij Rozhdestvenskij avsade sig uppdraget strax innan premiären och ersattes av estländaren Eri Klas, som var väl bekant med både Neumeiers och Schnittkes tidigare arbeten.

Även om Neumeier var väl tillfreds med verket när det uruppfördes hade mer än 25 år förflutit. Andra baletter förändras genom att de ständigt står på repertoaren och anpassar sig till den allmänna utvecklingen.

Neumeier såg delar av urversionen på film 2013 vid en konferens kring Schnittkes musik. Han insåg då att det fanns skäl att tänka igenom sina val. Eftersom han utvecklats både som människa och koreograf ville han nu uppdatera verket.

Som åskådare märker man inte så lätt förändringarna. Berättelsen löper i stort som tidigare. Det rör sig huvudsakligen om karaktäriseringen av huvudpersonerna.

Det har hänt mycket under 25 år och nya erfarenheter har lett Neumeier till nya ställningstaganden när det gäller rollernas karaktärer och stegens utformning. Inte en scen är helt utan förändringar, vilket även gäller många kostymer.

En så sammansatt personlighet som Peers är inte lätt att sammanfatta i endast en geatalt. I den nya versionen omges Peer av fyra dansare/aspekter som företräder olika drag i hans personlighet: oskuld, vision, aggression och tvivel. Tidigare var de sju, vilket kunde verka förvirrande och svårare för åskådaren att förknippa med Peer. Nu kan de fyra mest betydande göras tydligare.

Solveig, Peers ungdomskärlek, har också givits en starkare karaktär. Tidigare såg Neumeier henne som en del av Peer, hans själ. Nu är hon  en mer självständig människa. Hennes mod – hon överger allt för att följa med utbölingen Peer, att fly – det är allt annat än romantik.

Även Peers mor Åse har givits en mer mångsidig personlighet, från att främst vara energisk och fantasirik har hon fått en mer tragisk utformning.

Huvudrollerna hade anförtrotts Carsten Jung (Peer), Alina Cojocaru (Solveig) och Anna Laudere (mor Åse). Jung är en kraftfull och uttrycksfull dansare som gör en övertygande prestation, från den unge spelevinken via framgång och storhetsvansinne till den luttrade och döende gamle Peer.

Alina Cojocaru är ett mirakel som Solveig. Hon finns så gott som hela tiden på scenen – eller strax utanför – och följer Peer som en skugga genom berättelsen – även om hon samtidigt troget väntar därhemma, broderande sitt liv och sina minnen på den vita klänningen.

Anna Laudere är en av Hamburgbalettens trogna solister. Hon gav mor Åse all den värme, kraft och sorg rollen kräver. Så gott som hela Hamburgbaletten medverkade till att göra föreställningen bådee imponerande och gripande.

Slutscenen med Schnittkes underbara musik, det första han skapade efter sin årslånga sjukdom – är en själens långa vandring till en bättre värld där alla själar saligt dansar i strålande ljus. Sublimt!

Gäater under Balettdagarna:
Som sedvanligt hade ett framstående internationellt balettkompani inbjudits att ge två föreställningar under festivalen. I år var det Houston Ballet från Texas USA, som gav tre enaktsbaletter av konstnärlige ledaren Stanton Welch: Tapestry, Velocity och Maninyas.

Inbjuden gästsolist var Diana Vishneva som var enastående i titelrollen som Tatjana. Hon medverkade även i den avlslutande Nijinskijgalan. Övriga galagäster var bland andra Svetlana Zakharova från Bolsjoj och Johan Kobborg, numera konstnärlig ledare för baletten i Bukarest.

Otto Bubeniček, som nu lämnar Hamburgbaletten efter 21 år (premiärdansare sedan 1997), avtackades med ovationer i samband med galan. Han kommer närmast att samarbeta med i dansprojekt tillsammans med sin tvillingbror Jiří Bubeniček.

Anders Jörlén
22 juli 2015