Explosivt och underhållande på Chinateatern

STOCKHOLM, CHINATEATERN: Redan när publiken får tillträde till salongen strömmar 80-tals musiken ut ur högtalarna. När ljuset släcks ner hörs sång bakom en skir ridå och nostalgikänslan är påtaglig. Med explosiv kraft drar en fartfylld show igång och för publiken är det bara att åka med.

Efter att ha spelats på Chinateatern i Stockholm i snart ett år drar Flashdance fortfarande näst intill fulla hus. Än finns det chans att uppleva musikalen i huvudstaden, men 6 mars 2015 flyttas föreställningen till Göteborg. 

Alla medverkande både på och utanför scenen bidrar till helhetsupplevelsen. Övergångarna flyter och kreativa lösningar och temposkiftningar, där allt och alla på scenen, medverkar till någon form av ständig pågående rörelse. Jennie Widegrens koreografier är medryckande och dynamiskt uppbyggda. Rummet, kulisser, ljus och bildmöjligheter utnyttjas till fullo. Musikerna är placerade på balkongernas sidor vilket underlättar samarbetet med aktörerna på scenen.

Musikalers främsta syfte är att vara underhållande för stunden och Flashdance är inget undantag. Det finns dock en underliggande ton av framtidstro, en uppmaning att ta vara på drömmar och våga satsa. Huvudrollskaraktären Alex vågar, låt det bära eller brista. Alex är en tuff och självsäker tjej som arbetar i ett mansdominerat yrke.

Hon tar för sig och ses som en i gänget. Snart blir hon involverad med företagets nya chef, gestaltad av Rennie Mirro. Kvällarna tillbringas på en nattklubb där Alex är verksam som dansare och det här är kärleken och drömmen om att bli yrkesdansare frodas.

Hanna Lindblads rolltolkning av Alex är kraftfull och energisk. Hon uttrycker passion, envishet och det hårda arbete som krävs för att kunna bli dansare. Energin och noggrannheten i både agerande och dansande är mycket inspirerande. Lindblad lyckas förmedla integritet och handlingskraft samtidigt som omgivningens stöd är viktigt. Förutom pojkvännen så finns där kompisen Gloria som gestaltas av Anna Hansson. De båda vännernas resa mot framtiden tar sig olika uttryck.

Ensemblen är sammansvetsad och förmedlar glädje på scenen. Här finns Karl Dyall som spelar en hård och krävande nattklubbsägare. Linus Wahlgrens Jimmy längtar efter att få utvecklas i det han brinner för. Siw Malmkvist gör en charmig dam med skinn på näsan. Till henne går Alex för att få perspektiv på tillvaron.

Andy är flerbarnsfar med oro inför framtiden och spelas av Marcus Söderberg. Under föreställningens gång får Söderberg och hans kollegor chans att visa åtskilliga sidor som aktörer och dansare.

I ensemblen finns också Gabriella Kaiser. I Flashdance har hon förutom ensembleuppdrag även rollen som understudy till Alex. Tidigare har Kaiser bland annat medverkat i Jerry Williams Show, Gökboet av Bounce, The last Bounce och Svansjön av Fredrik Rydman. Parallellt med föreställningarna på Chinateatern repeterar hon American Idiot som sätts upp på Malmöoperan med premiär den 7 februari 2015. Jag fick en pratstund med Gabriella. 

Jag upplever dig som en musikalisk dansare. Vad tycker du själv är dina starka sidor och vad vill du utveckla?

Åh tack! Musikalitet är superviktigt för mig. Jag tycker det går att urskilja de bästa dansarna genom att känna och se deras känsla för musik. Jag tror att en av mina starka sidor är att jag lyckas förmedla en musikalisk känsla i olika kommersiella stilar. Freestyle är ett av mina utvecklingsområden. Att våga dansa utan att ha en satt koreografi. Jag har liten erfarenhet av detta. Breaking är något som jag fascineras av och hoppas på att träna i framtiden.

Hur kommer det sig att du sökte till Flashdance?

Jag har jobbat med koreografen Jennie Widegren förut. Det var hon som introducerade mig för kommersiell dans. Jennie föreslog att jag skulle söka. Eftersom jag sjungit de senaste åren kändes det som en perfekt musikal för mig att göra. Jag hade sett filmen och tyckte att den var ball. Jag tycker om musikalens budskap att följa sitt hjärta och tro på sin innersta passion.

Hur är det att arbeta med Jennie Widegren?

Jennie har en egen kommersiell stil som jag känner mig väldigt bekväm att utföra. Hon är noga med detaljer och håller en hög kvalité på sina koreografier, som är utmanande och roliga för dansare.

Vilka utmaningar som dansare finns för dig i musikalen Flashdance?

Att vara inhoppare för en så stor och bärande huvudroll som Alex Owens har varit min största utmaning hittills. Jag har aldrig gjort något liknande. Som cover får du inte så bra förutsättningar, men måste vara beredd att närsomhelst köra en hel föreställning för en betalande publik.

Flashdance är en fartfylld musikal, varifrån hittar du kraften att orka ge?

Hos mina fantastiska kollegor, vi har superkul på jobbet. Musiken inspirerar, och att alltid gå tillbaka till min grundkärlek för dans och möjligheten att dela den med publiken.  

Vad är roligast eventuellt sämst med musikaljobb?

Roligast är att jobba med så många olika konstnärer, dansare, sångare och skådespelare. Att få arbeta med alla tre är jättekul. Jag upplever arbetsförhållandena som fördelaktiga. Det sämsta skulle kunna vara att bli för trygg, – det kan vara svårt att lämna för att söka nya utmaningar.

I vår åker du till USA (LA.), vad ska du göra där?

Jag ska samarbeta med Marty Kudelka, Justins Timberlakes koreograf och regissör. Bland annat så ska jag assistera honom när han undervisar. Sedan blir det auditions för olika frilansjobb som min agentur skickar mig på. Och så ska jag träna, få nya kunskaper, lära av mentaliteten, allt i syfte att kunna ge tillbaka och dela med mig av något nytt när jag kommer hem.

Vad har du för framtidsdrömmar?

Även fast jag känner att jag börjar glida över mer på sång och så småningom teater så har jag fortfarande drömmar att som dansare få stå på de största scenerna i världen. Sedan skulle jag gärna göra större roller i en musikal och koreografera och skådespela. Haha! Det är så mycket jag vill göra. I framtiden vill jag även gärna skapa egna föreställningar.

Du är aktiv som dansare, danslärare och koreograf. Hur fungerar det att kombinera dessa områden?

Att kombinera områdena är absolut inga problem. Jag har svårt att välja vad jag helst vill göra. Men konst är väl konst och alla erfarenheter ger mervärde till varandra. Man får se till att vara helt närvarande i det man gör för stunden. Kunskaper och erfarenheter förs samman till en helhet som kan göra att man blir bättre inom varje område. 

Jenny Berkán
15 dec 2014