Ambitiösa balettelever i Helsingfors

HELSINGFORS: Nationaloperan har visat balettsagan Snödrottningen för tredje året i rad, och inleder nu julmånaden med Nötknäpparen och Råttkungen. I båda dessa medverkar ett stort antal studerande, unga och barn, från Balettelevskolan (Balettläroanstalten).

Detta var orsaken till att skolans egen föreställning, som vanligtvis ges nära julen, kunde ses redan i november, under en halv vecka. Den hette på finska Arjen aherrusta ja tanssin taikaa, fritt översatt Vardagens knog och dansens trolldom.

Vilken glädje på scenen, från första början, som de unga utstrålade. Detsamma fick man uppleva som åskådare vid denna föreställning. I Finland ger man ofta högre utbildning, efter den obligatoriska skolan, på skolor som kallas för anstalt, och det är under detta namn man hittar info om verksamheten på operans webbsidor.

Den konstnärlige ledaren i balettelevskolan Wilfried Jacobs är fortfarande verksam även som dansare men har hunnit ta ett fasta grepp om sin uppgift, med hjälp av operans balettchef Kenneth Greve. Man bör heller inte glömma insatserna av Wilfrieds företrädares, Arja Tervos, och de övriga kunniga lärarnas på institutet. Wilfried själv sågs på scenen i början av föreställningen, som konferencier och balettmästare när eleverna visade sitt kunnande i klassarbete á la Etudes, ett balettverk som visar exempel på träningsprogram. 

Det var härligt att se på hur entusiastiska framför allt de yngsta eleverna var när de fick visa sig i de olika rollerna. Efter pausen blev det flera nummer för de flesta, även för de allra minsta – vilka för övrigt väckte stort engagemang hos publiken och de fick också mest applåder.

Åskådarna berördes extra av de många pojkarnas ansats, de var något ojämnare i vissa delar än flickorna i samma ålder, men alvarligt med i leken. Denna höst hade man fått 12 nya gossar när det tidigare år kunde hända att ingen började i första klassen vid den elementära undervisningen (7-8-åringar).

Av de något längre hunna är det två ännu mycket unga dansarsöner som märks tydligt bland sina jämnåriga med lite mer kunnande. Det blir intressant att följa upp om Colin Jacobs, en scenperson redan och Shonan Greve med sitt engagemang i uppgifterna, fortsätter i föräldrarnas fotspår. Skolan har en del elever från dansarfamiljer, fler än man kan räkna på ena handens fingrar.

Gossarna i de högre utbildningarna uppträdde i början med stort allvar. De kanske var något spända inför all teknik i det krävande uppträdandet, ofta med mångfaldiga piruetter som skulle lyckas så fint som möjligt inför publiken. Karaktärsdragen kom fram lite senare också i ansiktena, och en mera avslappnad närvaro märktes i vissas dans, även med damerna.

En charmfull Sara Antikainen, 3:e årskursen i yrkesklasser, visade gediget kunnande i sin Gisellevariation, hon dansar också redan på Operans produktioner bland artisterna.

Vissa andra av flickorna under kvällen visade även de mycket kunnande i sitt scenarbete. Med lite varierande färdigheter, men redan i viss mån mogna artister.  

En del av dessa unga damer sågs också i Giselle, nämligen Katariina Hietala, Tiia Lehtinen, Julianna Luhtala, Silja Piippo, Jessi Räty, Eliisa Nenonen, Julia Salminen, Katerina Torp, Erika Vilander, Malla Ylöniemi, Satu Partanen och Ayana Waki.

Studerandena ur den sista tredje klassen i yrkesutbildningen, Jane Sievänen, sågs i en variation ur Paquita och Victoria Johansson i en ur Le Corsaire. vidare sågs i sina variationer ur Coppelia Leonora Nummi och Maiju Marvaila, båda niondeklassister på ungdomsstadiet, när det blev tur för deras soli – det är viktigt att få visa sig möjligast många gånger inför publiken och att kunna förbereda sig till nästa uppträdande med noggrann genomgång av möjliga fel.

Katerina Torp (yrkesutbildning årskurs 2) har redan viss scenvana och sågs i utdrag ur Raymonda liksom även Erika Vilander från samma klass. Samuel Haramo, Aapo Kokkonen, Konsta Roos (alla åk 1) och Marcus Björnbom (åk 2). Även gossarna väl inövade. De fick sin chans även i ett nummer ur Harlekinens miljoner – en variation dansad med engagemang av Samuel Haramo och ett pas de deux med Ella Puurtinen och Konsta Roos, och vidare i  Jouka Valkamas Legioona (Legionen) som dansades av Oskari Nyyssölä med tre damer: Emmi Salonen, Anniina Ukkonen och Veera Vanhanen – sistnämnda yrkesstuderande i linjen för nutida dans, årskurs 3.

De minsta var bedårande söta i sina gruppnummer, och det var sällan de inte var i takt med de andra i gruppen. Även de övriga eleverna med lite mer erfarenhet utmärkte sig positivt, vissa på grund av stark scennärvaro utöver de rätta och fina linjerna.

Gruppnumren sågs i slutet av föreställningen. Koulupäivä (Skoldag) koreograferad av Kaisa Nieminen  för 6:e och 9:e årets studerande, rena elixiret, som även Elämänilo (Livsglädje) för elever från de allra yngsta till sjätte årets tonåringar. Koreograferna för detta nummer var Anne-Marie Ahola-Hiitola, Suvi Helo, Riikka Nyman, Satu Soldan, Minna Stenvall och Susanna Vironmäki, alla pedagoger vid skolan.

Verket Bulerias por Solea av Laura Vilhonen hade sin plats i mitten av ovannämnda nummer och presenterade de längst hunna studerandenas färdigheter ur en annan synpunkt.

Föreställningen igenom märktes det precisa jobbet som stod bakom. Eleverna rörde sig disciplinerat och behärskade allmänt väl det som skulle förevisas inför åskådarna, även de minsta. En fröjd för ögat och en känsla av att man är på väg framåt. Mycket arbete står framför dem som önskar sig en plats i ett kompani typ Nationalbaletten. Konkurrensen om platserna är stor och de nationella kompanierna tar idag in dansare från hela världen.

Det var fint att se när hela skolan i slutet presenterade sig på scenen, alla utstrålade glädje när de intog sina poser i raderna, även pedagogerna som i snabb takt visade sig inför publiken för att i samma takt lämna plats vid rampen åt de unga igen.

Föreställningarna var över för den här gången. Prestigefyllda uppgifter väntar många även på vårsidan.

Anita Jokela
8 dec 2014