Lucas Jerkander – vår man i Hongkong

HONGKONG: Lucas Jerkander började i balettskolan i Göteborg, fortsatte till Stockholm, hann med att dansa i Chile och hamnade i Ljublana när han var på väg med tåg till Kroatien för att hälsa på sin bror som då dansade i kompaniet där. Han hoppade av tåget och gjorde en audition i Ljublana – och blev antagen. Brodern fick han åka till senare.

Nu är han sedan ett år tillbaka i Hongkong-baletten, som leds av Madeleine Onne. Lucas berättar för Dansportalen att det hela började på en skola i Göteborg.

Du åkte med Kungliga Svenska Balettskolan till Chile 2007, som yngste dansare. Vad fick du göra då och hur var det att ”debutera” så långt hemifrån?

Jag gick fortfarande i nian när vi åkte till Chile. Så från min klass var det enbart jag och en tjej som fick åka med (Melissa Mitchell). Hon stannade inte länge i Sverige, jobbar numera i Atlanta Ballet. Övriga var gymnasieelever. Det jag fick göra i Chile var ingenting stort, för jag var ju den yngste, men vi gjorde delar av Raymonda, Don Quijote, karaktärsdans (rysk och svensk) och en modern dans med alla elever, inspirerad av en chilensk poet.

Hur fick du jobbet i Ljubljana i Slovenien, berodde det på att du varit i Chile?

Chile hade ingenting med Ljubljana att göra. Jag gjorde många auditions i Europa under mitt sista skolår. Hade tänkt (med en vän från min klass) flyga till Wien i Österrike, där en kär vän till mig bodde, sen åka tåg till Zagreb i Kroatien, där min bror Ludwig då jobbade i nationalbaletten. Ljubljana låg mitt emellan, så jag stannade där en dag, gjorde audition och fick en chans att jobba med dem i deras Don Quijote en månad som toreador. Efter att jag visat vad jag kunde, fick jag jobbet som halvsolist, som varade några år.

I Ljubljana fick du vara med i många stora klassiska baletter, som Romeo och Julia, Nötknäpparen, Törnrosa, Sylfiden etc. Var det helt inhemska produktioner eller hade man lånat in personer som satte upp dem i Ljubljana?

Det var både och! De första åren gavs många baletter, alla olika, och många verk gjorda av mindre kända koreografer samt större verk som hade gått ganska länge.

Efter fyra år kom Irek Mukhamedov som Artistic Director för kompaniet, och han öppnade kompaniets säsong med sin egen Törnrosa, Don Quijote samt Bournonvilles Sylfiden, Balanchines Apollo, David Dawsons Giselle m.m. Han och hans fru Masha gjorde ett otroligt jobb med kompaniet, och de som verkligen ville utveckla sig själva fick chansen att göra så.

Hur stort var kompaniet? Gjorde ni några turnéer i regionen eller spelade ni alltid i Ljubljana?

Kompaniet var väl på runt 40-50 dansare. Vi hade många turnéer runt om i landet med olika föreställningar, men vi gjorde också många föreställningar i Italien, Österrike, Kroatien och Makedonien. Det blev också en gemensam turné till Singapore med Maribors balettkompani med David Clugs föreställning Architect of Silence.

Du har dansat vid en gala i Korea 2013 med Pär Isbergs Nötknäpparen, hur kom det sig att du fick vara med i Korea?

Jag fick vara med på galan tack vare att min koreanska danspartner, Hye-min Kim, fick inbjudan att delta i en gala, och hon valde mig som partner. Det var en underbar jobbupplevelse!

Du sökte till Svenska Balettskolan i Göteborg, vad fick dig att söka dit? Vilka uppsättningar var du med i på Balettskolan?

Ha ha, rolig fråga! Min bror började på Balettskolan i Göteborg först, då han ville fixa sin Tiodans och få den teknik som behövs för att vinna fler tävlingar, dock hade jag inga planer på att börja med balett. Men när han vann sin första Tiodanstävling, och jag kom trea, så blev man ganska sur vid den åldern, och lite avundsjuk...  

Jag bestämde mig då att börja med balett, bara för att övervinna den lilla brodersavundsjuka som jag hade på den tiden. Ganska roligt att man ändrar sin framtid genom så'na små val.

Min första uppsättning var nog i fyran, då jag var soldat i Pär Isbergs Nötknäpparen på Göteborgsoperan. Sen blev det Sylfiden och barnföreställningar som Vem ska trösta Knyttet, där jag var Snusmumriken. I sjuan, när jag flyttade till Stockholm, så hade man mera Don Quijote m.m.

Har du medverkat i en film?

Jag var med i filmen Sandor/Ida i rollen som Henning – en lite mindre roll, men fortfarande en intressant upplevelse!

Nu är du i Hongkong? Hur hittar man dit, eller snarare vad lockade dig dit?

Varför inte? Hongkong är basen för Asien, härifrån kan man åka vart som helst för väldigt lite pengar. Hur många gånger i livet kan man säga att man har bott i HK? Såg också verkligen fram mot att jobba här med Madeleine Onne, som jag känt till sen jag var litet barn.

Bara för att förtydliga, jag hittade information om audition på nätet. Jag åkte till Royal Ballet School i London och gjorde en öppen audition för Madeleine Onne.

Det känns betryggande att man inte är den enda svensken här nere! Madeleine har varit mer än vänlig, och jag måste säga att hon har byggt upp ett bra och trevligt kompani att jobba i. Det är ett tufft jobb, men det finns inte en dag som går förbi utan ett leende :)

Vad du gör där idag?

Förra veckan blev vi klara med Turandot-turnéen i Minneapolis, USA, som var en stor succé! Innan Nötknäpparen börjar i december har vi en Choreographic Workshop, där dansarna får chans att vara koreografer och använda dansarna i kompaniet. Jag ser fram mot att både se och dansa de nya koreografiska idéerna! Tycker det är en bra chans för alla dansarna att få ett sådant tillfälle att ge liv till sina tankar och idéer!

Är du ende europé i kompaniet?

Inte alls! Det finns dansare från hela världen i Hongkongbaletten, vilket ger en trevlig stämning!

Du är ganska lång, åtminstone jämfört med asiatiska dansare, påverkar det dig vid ev rollbesättning?

Jag tror inte jag har varit i Hongkong länge nog för att svara korrekt på den frågan, tyvärr. Jag är ganska lång när jag går på gatan i staden, men i kompaniet finns det många dansare som också är långa.

Är det fler koreografer som kommer utifrån och arbetar med kompaniet?

Hongkongbaletten har ett intressant program med bland annat välkända koreografer som Nacho Duato och Balanchine samt före detta Prima Ballerinan vid Bolsjoj, Nina Ananiashvili, som gjorde vår Don Quiote.

Vad skulle du vilka dansa utöver det som ges i nuvarande repertoar?

Än så länge kan jag säga att jag har varit nöjd med de roller som jag fått! Jag tycker om känslan att jag måste jobba med mig själv från början igen, och sen se utvecklingen efteråt! Ser fram mot framtida roller så klart . . .

Cristian Hillbom
26 nov 2014