70 föreställningar – Dansens mångfald imponerar

STOCKHOLM: Denna novembermånad är dansaktiviteten stor på många spelplatser i Stockholmsområdet.

Dansportalen har räknat till inte mindre än 70 föreställningar/program i november av 25 olika produktioner på 11 scener, samt en installation. Enbart under perioden 1-9 november ges 27 föreställningar. Säkert har vi missat något.

Dans på television – äntligen!
Tre timmar och tjugo minuter varade Sveriges Televisions årliga danskväll för 2014. Den visades i SVT 2 på Allhelgonadagen. Det mäktigaste konstnärliga verket var From Sammy with Love, som framstod som ett litet mästerverk när det spelades på Stockholms stadsteater. Jonna Nordenskiöld stod för manus och regi i en föreställning som blev en sådan publiksuccé att den flyttades upp till den stora scenen från den lilla scenen, där den hade premiär i august 2012. Bengt Wennehorsts utmärkta tv-regi gjorde rättvisa åt verket.

Karl Dyall och Rennie Mirro spelade båda Sammy Davis Junior och alla andra roller som behövdes. Och som de steppade, sjöng, agerade, dansade och flängde runt i Sven Haraldssons fyndiga flytt- och kombinationsbara scenografi! Storartad underhållning mot bister, rasistisk verklighetsbakgrund

Se vidare Anders Jörléns artikel om föreställningen ...

En annan höjdpunkt under danskvällen var den välgjorda dokumentären Kenneth Kvarnström – ett danskompani kommer till. Kvarnström är sedan 2013 Kulturhusets/Stadsteaterns förste danschef och har där startat en ensemble med sex dansare.

För mig var återseendets glädje stor i scenerna med Kvarnström och den förstklassige lutenisten Jonas Nordberg. Jag hoppas så att deras samarbete Sofa(r) kan återkomma på repertoaren: ett i alla delar begåvat, generöst, tankeväckande och avspänt stycke musik och rörelse, där ingående samtal de tu emellan gick ut på att de lyssnade på varandra och svarade uppriktigt på varandras frågor. Grundtemat var döden. Uppbyggligt!

Vem dansar?
Under danskvällen visades också fem kortfilmer av sinsemellan mycket olikartad karaktär. Jag försökte via nätet ta reda på vilka de härliga dansarna var i Sigge Modighs Svansjön. Inte lyckades jag med det. Och här kommer en anmärkning: När man i televisionen visar filmer som spelats in för jättestor biografduk kan det vara näst intill omöjligt att läsa eftertexter. Om produktionsfakta åtminstone kunde finnas på SVT:s hemsida, det borde väl ändå inte vara så svårt?

Och när jag ändå håller på: Alltför ofta saknas dansares namn i programblad, bildtexter, affischer och annat informationsmaterial. Det är väl inte bara jag som vill veta vad artister heter? Vad säger Teaterförbundet?

När jag råkade träffa på Sigge Modigh själv kunde han ge mig dansarnas namn: David Lagerqvist (som nu dansar i baletten på Grand Théâtre de Genève) och Renata Simon, ungersk dansös som kan ses med Virpi Pahkinen i Volti subito senare nu i november.

Nya idéer på Danscentrum Stockholm
Introkväll kallar Danscentrum ett lovvärt initiativ där dansare och koreografer ges möjlighet att i stora studion på Jungfrugatan under avspända former testa idéer och presentera nya projekt.

29 oktober visades delar av fyra pågående arbeten. Hui-Han Hu Gustavsson arbetar på ett verk med utgångspunkt från taiwanesisk kultur. Där kombinerar dansösen element från modern dans och kinesisk, som till exempel traditionella kostymer med jättelånga ärmar.

Satoshi Kudo, utbildad i Japan, undersöker vad som händer med tyngd, rörelseriktning och energi i tillstånd där en stående, rak kropp börjar tappa balansen. Dansören, som nu arbetar tillsammans med Moa Westerlund, viasde flera intressanta förlängningar av rörelse som på så sätt till en början är framtvingad.

Janessa Clark arbetar med idéer hon gett namnet Flaskpost. Insamlade texter bearbetas i form av en sorts transmission (överföring) där både vokalisering och fysikalisering ingår. Systemet verkar fungera mycket kreativt: med ett par regler leder en given början vidare i ett spel som liksom får ett eget liv.

Lisen Ellard och Tea Harryson utgår från hästars rörelser, karaktärer och egenskaper. Det ska bli spännande att se ett färdigt resultat. Hästen har till exempel den inistinkten att inte försvara sig om den blir anfallen. I stället springer den därifrån, hem om den har något hem. Man kan leka med tanken på hur världshistorien sett ut om människor varit lika kloka.

I den klassiska baletten finns det faktiskt ett verk där en häst har huvudrollen: Den lilla puckelryggiga hästen hade urpremiär i S:t Petersburg 1864. Baletten blen mycket populär  och dansas i Ryssland både i en traditionell form och som modern balett med nykomponerad musik.

(Baletten visades vid Kirovbalettens gästspel i Stockholm 2012)

Entrén till Introkvällar är fri. Danscentrum Stockholm arrangerar också en årlig nationell utbudsdag, kallad Dansmässa, på Dieselverkstaden i Nacka. Nästa tillfälle: 30 januari 2015. Utmärkt tillfälle att bekanta sig med dansen utanför institutionerna!

Dansens Hus
Under en vecka gästspelade Arts centre CAMPO från Ghent i Belgien med två föreställningar, en med många medverkande, en med blott två. På CAMPO skapar man föreställningar med barn och vuxna i samarbete.

Det mindre verket heter Victor. Till gregoriansk körsång, omväxlande med tystnad, rör sig en vuxen man och en trettonårspojke i huvudsak m-y-c-k-e-t långsamt. Typrörelse: Pojken hoppar upp på mannen, som för honom runt sig i en sekvens som har drag av en jitterbuggfigur i ultrarapid.

Koreografi? Dans? Jag skulle nog i detta fall föredra uttrycket akrobatiskt pararbete.

Dans i kyrkan
Den religiösa dansen har en lång, fascinerande och dynamisk historia. Det händer att man kan få se sådan dans även i Stockholm. Ett sådant tillfälle erbjöds i Gustaf Vasa kyrka söndagen efter Alla helgons dag.

Efter prästen Åke Nordströms inledning framfördes en liturgiskt duett av Carolina Larsson och Maximo Martin, till musik av Philip Glass framförd på piano av kyrkans kantor Lars Fredén. Musikens minimalism motsvarades av dansarna med ytterligt väl behärskad kroppskontroll, där minsta huvudrörelse fick en innebörd.

Prästens välformulerade predikan handlade denna dag, naturligt nog, om sorg – men också om vikten av att hålla två tankar i huvudet samtidigt, och om vikten av att inte låta en enda känsla utestänga andra. Sorg och glädje hör ihop, som två händer. 

I en gruppdans till Peter Gabriels Passion of Christ gestaltades detta tema av fem svartklädda dansare, bland annat i en scen där långsam slöjdans övergick i rörelser av frenetisk karaktär.

Gustaf Vasa kyrkas altaruppsats, av Burchard Precht (1651-1738), är Sveriges största skulpturverk i barockstil (usrpungligen gjort för Uppsala domkyrka 1728). En höjdpunkt i dansstycket, framför detta altare, var en stiliserad gruppversion av Michelangelos Pietà. Koreografi: Rozita Auer i samarbete med dansarna.

"Låten barnen komma till mig" är en vacker pasage i Bibeln. Dansen slutade med att en vitklädd liten flicka (fem och ett halvt år) inbjöds att ställa sig på ett litet podium och lyfta armarna mot himlen.

Dansen välsignades av prästen med ett Amen. Ett ord kan betyda så mycket.

Peter Bohlin
6 nov 2014