Vi minns Elsa Marianne von Rosen

KÖPENHAMN: En av 1900-talets främsta svenska ballerinor har gått bort. Elsa Marianne von Rosen föddes 1924 som dotter till greve Reinhold von Rosen och tillbringade sina första år på Tessinslottet Åkerö i Sörmland. Nio år gammal flyttade hon till sin farmor Elsa i Stockholm för att gå i skola där.

I Stockholm upptäckte hon vid ett besök på Kungliga Operan, där hon såg Lille Petters resa till månen. En klasskamrat tog henne med till Vera Alexandrovas balettskola, där hon tog sina första klassiska danssteg. Väl hemma startade hon en egen skola där hon undervisade sina klasskamrater med egna påhittade steg.

Senare blev det mer regelbunden balettundervisning för Otto Thoresen som var premiärdansare på Operan och privat drev en egen balettskola. Elsa Marianne var mycket dansbegåvad och fick redan som elev uppträda vid olika dansuppvisningar och välgörenhetsevenemang. Sin första egna balettafton med flera verk i egen koreografi gav hon 1941 på Stockholms Konserthus.

1943 fick hon en inbjudan att dansa på varietén National Scala i Köpenhamn, något som fick stor betydelse för hennes utveckling som dansös. Hon fick tillfälle att ta lektioner för pedagoger som Birger Bartholin och Harald Lander och därmed kom hon i kontakt med den professionella dansvärlden. Hon blev också antagen som gästelev vid Den Kongelige Teaters balettskola.

Vid återkomsten till Stockholm erbjöds hon ställningen som premiärdansös vid Oscarsteatern, som förutom operetter även började ge särskilda balettaftnar i koreografi av George Gé och Albert Kozlovsky. Under en turné till bland annat Spanien och London dansade hon med Colonel de Basil's Original Ballet Russe.

Det stora genombrottet kom i och med Birgit Cullbergs Fröken Julie som hade premiär med Riksteatern i Västerås 1950, turnerade i Sverige och även besökte London.

Inbjudan kom så från Kungliga Operan att ge baletten där, vilket ledde till att hon utnämndes till premiärdansös vid Operabaletten 1951. Birgit Cullberg blev samtidigt anställd som koreograf på Operan.

Elsa Marianne blev snart mycket uppskattad och populär och firade triumfer i baletter som Törnrosa och Giselle, ofta med Björn Holmgren som partner – de hade dansat tillsammans redan på hennes egna dansaftnar.

Vid ett av de första besöken i Köpenhamn hade hon redan vid nitton års ålder träffat en ung akademiker som skulle bli hennes följeslagare genom livet. Han hette Allan Fridericia (1921-1991) och 1950 följde giftermålet. Fridericia blev med tiden erkänd som teaterchef, scenograf, ballethistoriker och kritiker.

Genom samarbete med Svenska Riksteatern fick Elsa Marianne chansen 1960 att tillsammans med Allan Fridericia starta ett eget danskompani, Skandinaviska Baletten, som turnerade i Skandinavien och övriga Europa under ett tiotal år.

Ett balettkompani kostar pengar och Skandinaviska baletten lades ner. Elsa Marianne blev då balettchef, först för Baletten vid Stora Teatern i Göteborg 1970 till 1976, sedan vid Malmö Stadsteater 1980 till 1987.

Under hela sitt dansarliv skapade Elsa Marianne koreografi. Ett par av hennes tidigaste verk redan som trettonåring var  Fråga utan svar till preludier av Chopin och Våren till musik av Mendelsohn på Alexandrovas elevuppvisning och hon gjorde många dansnummer både till sina egna dansaftnar och för sina kamrater på Oscartsteatern.

Som professionell koreograf arbetade hon för såväl Den Kongelige Ballet som Skandinaviska Baletten och i Göteborg och Malmö samt på Drottningholms slottsteater. Hon gjorde flera verk för television och medverkade som dansare i ett tiotal filmer.

Bland hennes verk kan nämnas Prometeus (Beethoven), Jungfrukällan (Alfvén), Don Juan (Gluck), Jenny von Westphalen (N V Bentzon), Irene Holm (Lumbye), Johannesnatten (de Frumerie) och Tavlor på en utställning (Musorgskij). Hon iscensatte även klassiker som Törnrosa, Svansjön och Romeo och Julia.

I Danmark hade hon tidigt kommit i kontakt med den legendariske koreografen August Bournonvilles arbeten. Hon arbetade mycket med den gamla Bournonvilledansösen Ellen Price och blev själv en erkänd Bournonvillekännare. Hon iscensatte bland andra hans Festen i Albano, Sylfiden och Napoli.

1989 rekonstruerade hon på Den Kongelige Teater hans sedan 1905 ej framförda Thrymskviden, baserad på nordisk mytologi. Elsa Marianne von Rosen satte även upp Bournonvilles baletter i Leningrad, London. Monte Carlo, Santiago i Chile och Washington.

Elsa Marianne von Rosens sista offentliga framträdande blev 2012 i den vackra och gripande filmen Ballerina av Maja Friis. Filmen har visats av Svensk Television.

Litteratur:
Elsa Marianne von Rosen: Inte bara en dans på rosor (2000)
Margareta Sjögren: Biljett till balett (1957)
Allan Fridericia: Elsa Marianne von Rosen (1953)

Elsa Marianne von Rosens och Allan Fridericias boksamling har förvärvats av 3:e Våningens arkiv och forskningsbibliotek i Göteborg. Den omfattar 900 volymer om dans. Litterära verk från 1600-talet fram till nu.

Anders Jörlén
10 sep 2014