Tatjana bryter tidsramarna

HAMBURG, TYSKLAND: Alexander Pusjkins versroman Eugen Onegin lever ett ständigt liv på operahus och dansscener världen runt. I år har Tjajkovskijs opera givits bland annat i Stockholm och Umeå och John Crankos balett Onegin står på repertoaren i Stockholm liksom i Köpenhamn, Oslo, Helsingfors och Tallinn – bara för att nämna de närmaste.

John Neumeier, som var med vid urpremiären i Stuttgart 1965,  har under årets balettdagar i Hamburg presenterat sin egen tolkning med titeln Tatjana.

I Hamburgoperans förnämliga publikmagasin Journal säger Neumeier att han inte gjort detta för att visa att han kan göra en bättre balett än Cranko – Neumeier uttrycker stor respekt för hans tolkning, som berättar romanens handling entydigt och slutgiltigt. Crankos Onegin gavs också under balettdagarna.

Neumeiers intresse för att göra en egen version väcktes när han först såg operan i Rudolf Noltes uppsättning i München 1977 och förstärktes sedan av Andrea Berths inscenering i Salzburg 2007. Den fick honom att inse att berättelsen inte bara hörde hemma i historien utan att man kunde bryta de tidsmässiga ramarna och skildra i scener som ger nya insikter och perspektiv på handlingen.

Från den stunden bar han på tankar om att själv ta sig an Pusjkins stoff. Men för att arbeta efter den linjen behövdes en annan musik än Tjajkovskijs och han vände sig till den ryska komponisten Lera Auerbach. Hennes ryska ursprung och erfarenheterna från deras gemensamma arbete med Den lilla sjöjungfrun gjorde henne enligt Neumeier idealisk för uppgiften.

Varför Tatjana som titelfigur?
Tatjana är enligt Neumeier den person som genomgår den största utvecklingen i romanen. Som ung flicka lever hon i en drömvärld där huvudfigurerna i sagor och romaner spelar en viktig roll.

Av denna drömvärld färgas hennes tankar om vuxenvärlden som en overklig, mycket spännande och känslofylld tillvaro. Steg för steg lösgör hon sig från denna uppfattning och utvecklas till en självständig och tapper varelse.

Redan när hon skriver sitt förälskade brev till Onegin äger hon en styrka som Onegin aldrig uppnår. Hon inser vilket öde som är förenligt med en kvinna av hennes klass. 

När hon avvisar Onegin i slutscenen, ger hon inte efter för sina känslor utan söker förena dessa med sin egen rationella inställning till vad som är rätt.
(Källa Journal, Hamburgoperan 2014.)

Huvudrollen är skapad för den rumänskfödda ballerinan Alina Cojocaru, en av Neumeiers stora favoriter, som lysande tolkar ännu en karaktärsroll av stort format.

Onegin gjordes vid premiären av Edvin Revazov. Han har rakat huvud och är klädd i en grå kostym av modernt snitt över en hudfärgad T-shirt – när han inte uppträder med bar överkropp. Han presenteras i inledningen med scener ur ett vidlyftigt officersliv med kvinnor, sus och dus – vilket ställs i kontrast mot Tatjanas lek med dockor som lever i hennes romandrömmar och mot den nallebjörn som ger henne trygghet.

Onegins vän Lenskij (dansad av Alexandr Trusch) är här kompositör och en livfull och utåtriktad person med stark lidelse som för honom mot den ödesdigra duellen. Hans trolovade, Tatjanas syster Olga (Leslie Heylmann), älskar också, men kanske inte lika djupt. Hon drar sig inte för att ta emot inviter av en ny man strax efter Lenskijs död.

Tatjanas make kallas här Prinz N (Carsten Jung). Han gör först entré i en stor björnskinnspäls, som alluderar till hennes nallebjörn i första akten och den trygghet den gav henne.

Balettens första akt är uppbyggd av korta scener som karakteriserar huvudpersonerna. Scenografin växlar mellan öppna scenrum och inblickar i avgränsade rum för mer intima scener. De snabba scenbytena som glider in i varandra ger ett något splittrat intryck och gör det svårare att följa med vid ett första besök.

Den andra akten ger tid till längre scener mellan huvudpersonerna och ger utrymme för djupare karakterisering, Det är också här som man fångas starkast av de stridande känslorna. Slutscenen är oerhört stark och man sitter helt fängslad.

Hamburger Ballettage, balettfest i 14 dagar.
Hamburger Balettage är som alltid en överväldigande upplevelse. Nio helt skilda produktioner med Hamburg Ballett och ett gästspel av Nederlands Dans Theater I. Dessutom en avslutande Nijinskygala på fem timmar och 45 minuter.

Av Neumeiers tidigare verk kunde man bland annat se Othello, Romeo och Julia samt Baletter för klaver och röst som innehåller fyra kortare verk av Neumeier: Kinderszenen, Petruschka-Variationen, Vaslaw och Um Mitternacht.

Nederlands Dans Theater gjorrde stor succé med två verk av balettchefsparet Paul Lightfoot och Sol León: Sehnsucht/Schmetterling (Längtan/Fjäril) mycket suggestivt, vackert och stilfullt mot spännande projektioner i svart/vitt och enastående framfört.

Årets Nijinskygalan bade undertiteln: Ryssland, Musik, Tema, Text och Dansare. Hela Hamburgensemblen deltog och en rad internatrionella stjärnor hade bjudits in, främst från Bolsjojteatern i Moskva.

Det bjöds på klassiska ryska bravurnummer från Petipa till Balanchine, många utdrag ur den egna ensemblens repertoar och en längre svit med tre scener ur Neumeiers egen Kameliadamen där olika par framträdde i varje scen.

Ur första akten dansade först Polina Semionova (ABT) med Matej Urban (München) i rollerna som Marguerite och Armand.

Ur andra akten  dansade den ljuvliga Olga Smirnova med Artem Ovcharenko – "en ung Nureyev" – och med Andrei Merkurjev som Armands far Monsieur Duval (alla från Bolsjoj).

I tredje akten kom så Hamburgs egna Anna Laudere och Edvin Revazov.

Kameliadamen ger alltid mersmak och här fick man på nytt en påminnelse om detta genom denna skickligt sammansatta kortversion.

Andra höjdpunkter under kvällen var Korsaren-pas de deux med Cojocaru och kubafödde Yonah Acosta (brorson till Carlos Acosta och liksom Cojocaru principal vid English National Ballet) samt pas de deux ur Balanchines Diamonds med Smirnova och Semyon Chudin från Bolsjoj.

Kvällen avslutades med Klein Russland (Lillryssland) en tribut till ballerinan Anna Polikarpova, trogen Hamburg sedan 1992, som därmed gav sin avskedsföreställning. Hon övergår nästa säsong till Hamburg Ballettschule som pedagog.

Polikarpova avtackades med mängder av blommor och tal av Neumeier. Även Thiago Bordin avtackades, då han slutar vid Hamburgbaletten och övergår till Nederlands Dans Theater.

Varje dag under dessa veckor stiger jublet efter föreställningarna, med större styrka för varje dag och särskilt får John Neumeier ta emot publikens hyllningar, nu efter 41 år som Balettchef och Intendent. Inte minst jubel erhöll han strax innan midnatt när han tystade publiken med pekfigret framför munnen och formulerade orden: Deutschland-Argentina einz zu null!

NOT:
Lillryssland (ryska: Malorossija) var i tsarryssland namnet på större delen av det som idag utgör Ukraina.

Anders Jörlén
4 augusti 2014