Samproduktioner lockar till sig de stora namnen

UMEÅ är, liksom Riga, Europas kulturhuvudstad i år med ett stort kulturellt utbud där dansen är representerad främst vid NorrlandsOperan som är den främsta producenten av dansföreställningar och har ett rikt utbud av gästande koreografer och dansgrupper.

Dansportalen har talat med dansproducenten Johan Hallqvist som varit tillförordnad konstnärlig ledare för dans sedan Annelie Gardell lämnade Umeå för att tillträda som chef för Dansens Hus i Stockholm och innan den nya konstnärliga ledaren Birgit Berndt tillträdde.

Johan är själv inte dansare. Han har jobbat på NorrlandsOperan sedan 2006 med olika uppgifter och har jobbat sig upp genom åren innan han började på började på dansavdelningen 2010. Han har en bakgrund med akademiska studier i genusvetenskap och kulturanalys.

Vad har NorrlandsOperan presenterat under Umeå 2014?
Vi hade en stor premiär i början på året med  vårt Sami Chinese Project. Det har pågått sedan 2011. Annelie Gardell och Åsa Edgren från agenturen Loco World såg Tao Dance Theater i New York i samband med en danskonferens. De fastnade för deras specifika rörelsespråk och bjöd in dem till Umeå och 2011 framförde de verket 2 vid MADE-festivalen.

Då gjorde ledaren Tao Ye och dansaren Duan Ni även en improvisation kvällen före föreställningen med musik av en kinesisk musiker som jobbar med mongolisk strupsång. Annelie tyckte det påminde om jojk och så kom samarbetsprojektet till och hon förde ihop dem med en kinesisk kompositör, två samiska kompositörer, tre musiker och sju kinesiska dansare.

De jobbade i tre år och besökte platser som Umeå, Saxnäs, Övre Soppero, Kiruna, norra Norge, Beijing och Shanghai där de arbetade med residens i olika perioder. Urpremiären var i Black Box här på NorrlandsOperan i månadsskiftet januari-februari och de fick fantastiskt fina recensioner och bra publikreaktioner – utsålt alla föreställningarna. Sedan åkte de på en Sverigeturné via Dansnät Sverige och framträdde då bland annat på Dansens Hus i Stockholm.

Två festivaler
Nästa stora projekt var Spring Forward Festival den 24 till 27 april, en internationell dansfestival i samarbete mellan 36 europeiska medlemsländer i ett nätverk som utgör en viktig infrastruktur för dans i Europa. 32 föreställningar gavs i ett tjugotal lokaler runt om i Umeå. Tanken med festivalen är att man även skall lära känna den stad festivalen hålls i, därför är promenaderna mellan scenerna en viktig del av festivalen där publiken kan diskutera föreställningarna de just sett. På Västerbottens museum framfördes till exempel improvisationer av den norsk-samiska koreografen Elle Sofie Henriksen i den samiska utställning Rock Art in Sápmi, som passande nog visades på museet då.

Andra veckan i maj kom så årets MADE-festival Länk till annan webbplats. där man gav fyra dansföreställningar med temat street dance. Curator för den var Anne Nguyen, firad streetkoreograf från Paris och Compagnie par Terre. Hon hade handplockat några av Frankrikes mest intressanta streetstjärnor, artister som alla utmanar den egna genren och har skapat intressanta verk för scenen.

Sami Chinese Project samt Spring Forward och MADE var våra stora projekt under våren som var kopplade till Umeå2014.

Norrlandsoperan har ju ingen egen dansensemble och vi tycker att det är en fördel för oss. Då kan vi jobba med fler koreografer och det blir en helt annan budget. Vi jobbar väldigt mycket med samproduktioner för att locka till oss såväl de stora namnen som mindre etablerade, både nationellt och internationellt. Vi kan då gå in närmare i projekten och få många bra danserfarenheter genom detta. Vårt uppdrag är att presentera samtida dans – även om vi kan göra undantag ibland.

Franskt samarbete med symfoniorkestern
I november kommer vi att ha en urpremiär på ett verk med titeln Waves av koreograferna Héla Fattoumi och Éric Lamoureux som är konstnärliga ledare för Centre Chorégraphique National de Caen/Basse-Normandie i Frankrike. Det är en del av det årliga samarbetet med NorrlandsOperans Symfoniorkester då vi bjuder in en koreograf för att skapa ett nytt verk, ofta med en ny komposition som framförs live till dansföreställningen.

Den föreställningen räknas också som den sista årstidskonserten av de åtta under året som anknyter till de åtta samiska årstiderna, vilka utgör huvudtemat för kulturhuvudstadsåret Umeå2014. Paret Fattoumi/Lamoreux har varit här tidigare i med vår samproduktion Masculines under MADE-festivalen förra året och också med turnéföreställningen Manta, som turnerade via Dansnät Sverige 2012.

Vi arbetar på många olika sätt, ofta i samproduktioner eller egna projekt men också med enskilda föreställningar som vi köper in. Vi stöttar medvetet koreografer i vårt eget län och bjuder in dem till Umeå som är en betydande dansstad eller till någon annan kommun i vår region. Vi har också en länsdanskonsulent som huvudsakligen arbetar med föreställningar för barn och unga samt att sprida och tillgängliggöra dans och danskunskapande i Västerbotten.

Vi har en ganska ung publik, öppen för nya idéer. Umeå är ju en stad som har en stor grupp människor med kulturvana. Universitetet är också en bidragande faktor till vår publiks sammansättning. Här finns ju också många konstnärliga utbildningar som Arkitekthögskolan och Konsthögskolan – Umeå har en befolkning med en medelålder på 38 år.

Sedan har ju de namnkunniga kompanierna som Norrdans och Cullbergbaletten, nästan en egen trogen publik som kommer för att just se dem på grund av att de känner till namnen.

Under åren sedan NorrlandsOperan startade har publiken vuxit stadigt, det är en enorm skillnad. Vi har nästan utsålt till varje föreställning i Black Box som tar upp till 250 åskådare.

Ibland använder vi också Teatern – den scen som mest används för operaföreställningar – och dessutom B-salen som är mer en studio som framför allt lämpar sig för barn- och ungdomsföreställningar eller mer intima föreställningar och konserter. Under Spring Forward använde vi också Konsertsalen – som har en fantastisk akustik – för vissa föreställningar.

Idunteatern i Folkets hus, som är den största teatern i Umeå, tar oftast hand om de större gästspelen och de föreställningar som bokas av Riksteaterföreningen, till exempel Cullbergbaletten.

Ett omfattande nätverk
NorrlandsOperan är liksom Norrdans med i NMD – paraplyorganisationen Norrlands nätverk för Musikteater och Dans – och samarbetar om turnéverksamhet liksom med det rikstäckande Dansnät Sverige.

Annelie Gardell lade ner mycket arbete på att skapa vårt stora nätverk i Sverige och internationellt som nu gjort att vi kunnat locka de stora namnen, till exempel Akram Khan och Sidi Larbi Cherkaoui. Sverige är mer än Stockholm, även vi har fantastiska scener och en engagerad publik. Vi har också erfarenheten och kunskapen att producera föreställningar, vilket detta händelserika år är ett tydligt bevis på.

Genom våra samproduktioner är Umeå en av de viktiga dansstäderna i Norden. Vi vill inte bara ta världen till Umeå utan även Umeå till världen. De koreografer och kompanier som kommer hit blir intresserade av fortsatt samarbete och vi har arbetet med många av dem igen. Pontus Lidberg är en av de svenska koreografer vi har arbetat med flera gånger och Annelie har stöttat honom aktivt.

Vi har också något av en huskoreograf som vi arbetat kontinuerligt med sedan 2010-11, Björn Säfsten, som kommer från Umeå och har starka band till staden. Han är också knuten till ett forskningsprojekt tillsammans med filosofen Per Nilsson, forskare vid Konst- respektive Arkitekturhögskolorna där Per och Björn tillsammans bedriver forskning kring dans rörelse och filosofi. Det har också gjort det möjligt att anlita dansare till Björns dansproduktioner och delfinansierat verken.

Här i Umeå har vi gymnasieutbildning i dans, vi har Balettakademien och KFUM Umeå dansskola samt flera dansläger. Även Danscentrum Norr är baserat här och flera koreografer som kommer från Umeå och utbildat sig här och jobbar regelbundet i regionen, så det är en fantastisk plats att jobba på och även om vi uppfattas ligga i periferin så finns det en återväxt och ett intresse för att komma tillbaka hit. Här finns också många dansföreningar för amatörer. Det finns ett stort allmänt dansintresse och det är jätteroligt!

I år har vi genom Dansnät Sverige presenterat Gunilla Heilborns This Is Not a Love Story. Norrdans med Fernando Melos Middle of Nowhere och Örjan Anderssons The Name of the Next Song är föreställningar som vi också haft som gäster.

NorrlandsOperan är samarbetspartner i scenkonstfestivalen Festival Normal med fokus på scenkonst som problematiserar vad som är ”normalt”, genom att arbeta med och för personer med funktionsnedsättning. I festivalens utbud ingår dansföreställningarna Obscuro med danskompaniet Spinn samt Triple Bill av Candoco Dance Company.

NorrlandsOperan 40 år
Vecka 13 firades NorrlandsOperans 40-årsjubileum och vi bidrog från danssidan med Fictional Copies av Björn Säfsten – med stående publik i en 'strippad' Black Box. En ny dansfilm som heter Ume år av och med två dansare/danspedagoger, Emelie Boman och Minna Lindahl. Ume år bygger också på de åtta samiska årstiderna och är filmad huvudsakligen runt Umeå men även i Tärnaby.

Vi har minst två barn- och ungdomsföreställningar på turné i länet varje höst- respektive vårsäsong Vi har också ett stort projekt igång i huset under hela 2014 som kallas River Stories. Temat är de stora älvarna i Västerbotten och hur man skall sprida kulturen i länet med musik och dans på turné där man följer älvarna och gör olika nedslag. Älvdalarna har historiskt varit kommunikationsleder in i landet på ett naturligt sätt.

Det blir ett tjugotal projekt eller till och med fler. Där har vi ett dansprojekt som heter Hemvändarna, lett av danskonsulenten Clara West, som går helt i linje med vår uppgift att stötta koreografer i länet samt att stötta kulturarrangörer i Västerbotten. Det sker på fem platser: Umeå, Skellefteå, Tärnaby, Ånäset och Saxnäs.

Genom det samarbetet får kulturarrangörerna i länet mer erfarenhet av länsdansproduktion på de olika orterna. det är svårt att turnera med större verk i Västerbotten där scenerna varierar mycket i form och resurser. Man måste planera efter förutsättningar men också se möjligheterna och vara idérik.

Danshösten
Höstsäsongen öppnar med barnföreställningen Marmelad av Claire Parsons. Vi presenterar sedan två verk i samarbete med Dansnät Sverige, Joseph av italienaren Alessandro Sciarroni där han dansar själv och samtidigt blir filmad med webbkamera, med vilken bilden av honom själv liksom bilden som projiceras förändras och förvrängs. Temat projektion används även i andra akten av Ludvig Daae som gör MM som bland annat visats på Moderna Museet i Stockholm. Han samspelar med bilden av sig själv och leker med bildformen på scenen.

Virpi Pahkinen kommer med Scarabé, även den med Dansnät Sverige, följt av en delad kväll med Peter Jaskos Solo 2009 och Anton Lachkys Mind a Gap, båda medlemmar i danskollektivet Les SlovaKs.

Sedan kommer Waves som jag nämnde tidigare, där den svenske kompositören Peter von Poehl har gjort musiken. Han är mer känd i Frankrike, där han bor och verkar, än i Sverige. Han skriver ganska melodiös musik typ pop-rock-indie, mycket filmmusik och har skrivit orkestermusik tidigare. Det blir en spännande, ganska ny bekantskap för svensk publik.

Vi avslutar säsongen med efter efterlängtat gästspel från Skånes Dansteater och föreställningen …AND… i koreografi av Björn Säfsten och Philippe Blanchard.

Anders Jörlén
22 maj 2014