Estoniateatern har haft jubileum –
Baletten fyllde 95 år och operahuset 100

TALLINN: I den hundraåriga byggnaden dansar baletten ett omfattande program med både klassiska succéverk och moderna koreografier. Hela året 2013 blev ett jubileum men i september var det dags att fira stort för hela teatern med både balett och opera.

Man kunde visa upp ett ansikte med full tro på framtiden, och uppträdde i den stora salongen och ute i det gröna. Evenemangen samlade stora mängder intresserad publik, trogna vänner och nya bekanta för artisterna. Baletten visade sig i fyra galaföreställningar i tre städer förutom i Tallinn.

Det viktigaste under året var de många föreställningarna för varje smak att välja på. Estonias balett medverkar även i operetter vilka är mycket populära. Dessa liksom balett och opera samlar publik från långa avstånd, med bussar och färjor till Tallinn. Det är inte ovanligt med stora grupper från huvudstadsregionen i södra Finland eller bussar från de största städerna i Estland.

Det dansas i Tallinn med fräsch ungdomlig energi och glädje, alla veckodagar utom på måndagar, och det är ständigt något på gång. 

Då baletten inte uppträder på den egna scenen reser man runt eller gör konstformen bekant för ny publik genom att ordna jippon för bebisar, skolbarn och även för vuxna.

Gruppens gästspel har också funnit vägen bl.a. till Venedig, Hongkong och Macao. I Venedig på La Fenice-teatern spelades Nötknäpparen in för TV i december 2012, och har visats nyligen på Mezzokanalen. På våren kom baletten från Operan i Minsk på visit till Estonia och dess artister i sin tur åkte samtidigt till Vitrysslands huvudstad för att i sin tur gästspela där.

Till de senaste nyheterna hör framgångar med krävande och kända större verk såsom Manon och Bajadären, och en ny helaftonsbalett av balettchefen Thomas Edur med namnet Modigliani – The Cursed Artist.

Ensemblen ger till och med flera helaftonsbaletter samtidigt såsom klassikern Svansjön – i Estland lika populär som i Helsingfors eller Stockholm. Ett litet kompani måste göra det – ha många verk på repertoaren samtidigt – vilket är ansträngande och det kräver sitt, förklarar Age Oks för Dansportalens läsare. Hon – känd även internationellt under namnet Agnes Oaks och, tillsammans med maken Thomas Edur, med stor karriär vid Nationalbaletten i England bakom sig– är numera Thomas Edurs assistent och repetitör.

Som besökare går det bra att planera på det sättet att man ser mycket av utbudet på en gång. Detta har jag gjort, och på den senaste tiden har jag sett Manon, Nötknäpparen, Rosalinde, Sylfiden, Snövit och de sju dvärgarna och en balettafton med Den andra symfonin (av Schumann) och andra akten av Svansjön, samt en annan afton med Othello och Who Cares. På de moderna kvällarna står vanligtvis två dansverk på programmet.

Förrän allt står klart…
Estonias byggnad har två uppbyggnader på taket, högt uppe, och den ena rymmer den största övningssalen. Hiss finns inte på den här sidan, och stegen är många. På en tidig morgon skall kroppen bli vaken och tänjas för de krävande uppgifterna med föreställning på kvällen eller inför dagens många övningstimmar inför kommande roller på scenen.

Det är männens tur att göra sin klass, de koncentrerar sig och jobbar hårt, svettas ymnigt. Det är frågan om hårt arbete, och verktyget är ju endast den egna kroppen. Hur allvarligt artisterna tar sin träning syns senare på scenen.

Denna morgon finns även några av de kvinnliga solisterna i samma studio där stämningen är nästan sakral. I det gamla huset från 1913 finns två större träningssalar, och hela balettgruppen delas så att alla får sin plats, turvis i de båda utrymmena.

Viktor Fedortshenko, en erfaren balettmästare, visar stegen: man är övertygad om att han kan sitt då han dansat i sina unga år på samma teater. Han rättar varsamt och ger råd till dansarna.

Dansarna och repertoaren
Det tekniska kunnandet stiger i och med att ett balettkompani dansar krävande koreografier. En sådan är den dramatiska baletten Manon av Kenneth MacMillan.

Solistdansaren Alena Shkatula sågs göra en av sina mest lyckade rolltolkningar med partnern Maksim Tjukarjov. Hon har bra basteknik och Manons roll var säkert en intressant utmaning.

Shkatula och Tjukarjov har dansat tillsammans i många baletter och i vissa ögonblick har jag saknat mera engagemang hos dem. Det räcker inte med att utföra stegen och se vacker ut. I Rosalinde tycktes nu Shkatula njuta av att vara komedienne: hon drar på för fullt igenom den ledande rollen i denna Strauss muntra glädjekälla, som kanske är bättre känd under namnet Läderlappen. Ett verk i den stora publikens smak.

En annan skicklig dansare – Marika Muiste i kammarjungfruns roll – glänste fullt ut även hon. Damerna spelade underbart ihop. Muiste (just nu mammaledig) är alltid stark, noggrann och engagerad i det hon gör.

Detsamma kan man säga om den erfarna och fina solisten Eve Andre, på sin plats i alla de roller som hon uppträtt i, t ex som Desdemona i Otello.

Jag har beundrat Eve Andre också i titelrollen i den trevliga dansberättelsen Snövit och de sju dvärgarna: en glad och charmerande ung tjej som har roligt på scenen, vilket även gäller dvärgarna. Beundrade henne också i Andra Symfonin i Uwe Scholz koreografi.

I Rosalinde märks även Vitali Nikolajevs rollprestation som en rolig Alfredo med sin violin (se trailern). En säker och, numera mer än tidigare, uttrycksfull Anatoli Arhangelskij har fått ställa upp oftare på sistone som partner till Shkatula.

Sergei Upkin har en gedigen teknik och har setts i många roller såväl i hemlandet som tidigare också i Tyskland. Väldigt engagerad även han i sina uppgifter, också i träningssalen, där man ofta ser vilka dansare som faktiskt jobbar och då också går framåt. Som Romeo såg jag honom allra först, då med sin Julia, Luana Georg. Hon med sina mjuka linjer och fridfulla närvaro är redan sedan länge en av de bärande krafterna i balettkompaniet.

Det finns många fina dansare i ensemblen. En del av dansarna är utländska, flera från Storbritannien och från Italien, och dessa ger en viss prägel och en glimt av sin egen kultur till gruppen. Av de dansare som jag sett uppträda får nu bara inte alla plats i denna artikel den här gången. Men baletten förnyar sig och nya solister får prova på sina möjligheter.

Nämnas kan Nanae Maruyama som med Sergei Upkin som en säker partner uppträdde lyckat i Bajadären. Hon har tidigare gjort några mindre solistroller, och hennes vackra sofistikerade dans har man inte kunnat undgå att lägga märke till i raden av kårdamer heller. Triinu Leppik är en annan dam som fått nya solistuppdrag.

Repetitörerna gör bra jobb
Jag är imponerad av att se hur teaterns repetitörer arbetar, att få iaktta hur fint och varsamt de tar hand om sina dansare, och hur dessa sedan gör bra ifrån sig.

 Jag har en angenäm minnesbild av en lyckad coaching med repetitören Tatjana Laid i träningssalen. Hon jobbade med Svetlana Danilova som skulle delta i en balettävling i ukrainska Kiev. Det blev framgång och ett andrapris för henne – och senare mer krävande uppgifter i baletten.

Marina Kesler som till ganska nyligen var dansare vid Estoniateatern är nu repetitör och koreograf. Förutom den tidigare nämnda Othello har hon nykoreograferat berättelsen om Askungen med det trevliga estniska namnet Tuhkatriinu. En fräsch tolkning av den gamla sagan av bröderna Grimm. Trevliga och fascinerande scener med fantasifulla rollfigurer i mycket modern anda. Rekommenderas för barn.

Anita Jokela
27 jan 2014