Stora intryck och stora känslor

MALMÖ: I 30 år var dåvarande Malmö Stadsteater, min skola, mitt hem och min arbetsplats. Tyvärr är det numera alltför sällan jag upplever samma glädje och eufori över att befinna mig framför scenen, som jag upplevde på scenen.

Men i torsdags var jag där och upplevde The feeling of Going. Det har nu gått ett och ett halvt dygn sedan jag såg föreställningen och den tiden behövdes för att mina intryck och känslor skulle landa.

Koreografen Ben Wright har, tillsammans med hela sitt konstnärliga team och alla inblandade artister, skapat ett oändligt vackert ”rörligt konstverk”. Jag kan inte beskriva det på annat sätt.

Skönhet för öga, öra och själ, i en perfekt kombination.
Jag gissar att koreografen har egna ”tankar” bakom varje scen, men som åskådare står det dig fritt att tolka in exakt vad du själv vill i varje ögonblick, eller att låta bli att tolka och bara njuta och hänföras.

Orkester, sångare och dansare i ett perfekt samspel. Den stora scenen med sin enorma rymd och sina fantastiska tekniska möjligheter, utnyttjas optimalt och på bästa sätt.

Makalös scenografi, kostym och mask. Strålande och spännande orkestrering av Jónsis fantasieggande musik, känslosamt framförd av Malmö Operaorkester.

Som pensionerad klassisk balettdansös, måste jag erkänna att jag ibland, tyvärr, kan ha svårt att ta till mig den moderna dansen. Men i denna helgjutna, oerhört vackra föreställning, behöver jag inte ”ta till mig” något. Allt bara sköljs över mig och jag njuter.

Att döma av publikens reaktioner – stående ovationer – så är jag inte ensam om att känna mig starkt berörd av denna kulturupplevelse.

Tyvärr spelas föreställningen endast cirka 12 gånger med sista speldag den 24 november. Obegripligt med så kort speltid för en så stor, kostsam, resurskrävande och formidabel satsning.

Karin Hebrand
10 nov 2013