Att deltaga är att vinna

GRASSE, FRANKRIKE: Tävlingen i Grasse anordnas sedan 26 år. Initiativtagare och eldsjäl är Madame Claudine Andreo, som är lärare i klassisk balett och chef för Chorea Dance Centre i Grasse. Vidare är hon konstnärlig ledare för Jeune Ballet Méditerranéen och chef för Artistic Dancing i nära samarbete med franska kulturministeriet och franska dansförbundet.

Bland de stödjande organisationerna kan nämnas staden Grasse och Korea Ballet Foundation. Juryn bestod i år av Marc Ribaud, ordförande, samt Caroline Llorca, internationell fransk stjärndanare, nu professor vid danskonservatoriet i München. Vidare den argentinska danspedagogen Stela Erman och Eric Camillo, tidigare étoile, nu Professeur de Danse vid Parisoperan och dess balettskola. Juryn kompletteras av vår egen Jonas Kåge, konstnärlig ledare för The Nordic Baltic Ballet Competition i Falun.

Concours International de Danse Classique de Grasse spinner över hela fältet
De tävlande indelas i åtta klasser:
Débutant/ Debutanter, 7-8 år
Premier Pas / Första steget, 8-10 år
Espoir / Framtidens hopp, 11-12 år
Etude / Studerande, 12-14 år
Supérieur / Avancerade, 15-16 år
Préprofessionnel / Förprofessionella, 16-18 år
Professionnel / Professionella och Pas de Deux, 19-27 år

Reflektioner:

Att våga är att vinna
Juryns ordförande Marc Ribaud introducerar alla tävlingsmomenten. Han är noga med att framhålla att det inte bara gäller att vinna priser. Att våga ställa upp inför en stor publik för första gången är en vinst i sig själv. Att arbeta mot ett bestämt mål är också en sporre och en vinst. Att delta och mäta sig med jämnåriga är en nyttig erfarenhet för alla och till stor nytta i den fortsatta utvecklingen. Alla är vinnare!

Debutanter och första steget
Det är härligt att se de minsta framträda, många för första gången. Det kan bli både nerver och överspel, tårar och fnitter, men de flesta flickorna är mycket seriösa och uppträder som små ballerinor. Och om det blir fel i början, kan man alltid börja om. Når pojkarna kommer in blir det genast lite käckare och framfusigare, de tar för sig.

Sju-åttaåringarna framför de enklare stegen och positionerna, många med sammanbitna läppar andra med frimodiga leenden. Koreografierna varierar och kostymerna likaså, men oftast är det en enkel danstrikå med någon dekoration. Att stå på scenen är på allvar och det går för det mesta väl.

När det kommer till dansarna i första steget blir det genast mer tolkning och karaktär. Åttaåriga Suzie Pevel här överst är till exempel redan en äkta 'teaterapa' i ordets bästa mening. Några av flickorna är klädda som små prima ballerinor – ibland kanske lite för vuxet för deras ålder.

Att bedöma alla rättvist måste vara mycket svårt på dessa korta minuter. Därför får alla finalister i de lägre klasserna en belöning i form av ett diplom, några med ett extra omnämnande för sina framsteg.

Espoir och Etude
I de här grupperna är deltagarna elva till fjorton år och det blir mer koreografi i framträdandena. De bästa är väl anpassade till dansarens personlighet och här finns både humor och dramatisk känsla hos många. Musiken är klassisk balettmusik, men även litet jazz och någon gång en tango.

Pojkarna är inte många, fyra i Espoir och en i Etude. Elvaårige Aurelien Ingenhoff från Tyskland är en danseur noble i miniatyr – andra karaktärer är 'en glad sjömann' eller en småfräck Harlekin.

Supérieur
Nu börjar de klassiska variationerna dyka upp. Bland flickorna dominerar solon ur Giselle, Paquita, Korsaren och Grand Pas Classique. Pojkarna briljerar också till exempel som slaven i Korsaren, Prinsen i Giselle och solo ur Flammes de Paris.

Pré-professionnell
Nu närmar vi oss de färdiga dansarna. Flickor och pojkar tävlar i samma kategori, så fast Frei Ruhl är ensam pojke så har han konkurrens. Den klarar han, som redan meddelats, med glans och han får högsta poäng i alla stadier av tävlingen, som omfattar två klassiska solon och ett valfritt.

Solon ur Raymonda, Esmeralda, Törnrosa och Diana och Acteon blandar sig i leken och det snurras och hoppas av hjärtans fröjd. Bland de fritt valda solona förekommer flera av de kända klassikerna, men många har specialkomponerade solon som framhäver deras bästa sidor. Freis och Marita Weinranks moderna solon bildar en skön omväxling – de är båda lysande i sina framställningar.

Professionnel
Nu blir det allvar. Här tas de allra sista krafterna fram och alla specialiteter ska uppvisas. Det blir åter Don Quijote, Giselle och Esmeralda i sologruppen,

Pas de deux
Sju pas de deux på raken är rätt svårsmält. Tre gånger Diana och Acteon och tre Korsaren till exempel. Kvinnorna är knivskarpa och betvingande och männen laddar till tusen med muskelkraft och adrenalin. Skickligt och säkert, men det blir till sist litet väl mycket av det goda. Så underbart då att se ett vackert samtida pas de deux i koreografi av den koreanske balettprofessorn själv, Yong Geol Kim.

Prisutdelningen
Det blir en lång historia. Alla finaldeltagarna får ett diplom och kommer upp på scenen. Likaså pristagare i alla klasserna. Under bortåt en timme fylls hela scenen eftersom med glada och färgglada dansungdomar och alla möts med jubel och hejarop. Juryn har haft ett styvt arbete och dess medlemmar avtackas liksom alla representanter för arrangörerna.

När jag frågar Margareta Lidström från Kungliga Svenska Balettskolan om hennes intryck av tävlingen svarar hon:
"Det är ju mycket intressant att se alla här, men tävlingen är nu så stor att man kanske borde fundera på att dela upp den. Skilja de yngre eleverna från de mer vuxna eller professionella. Det blir tröttande och segt för alla nu, både på scenen, vid jurybordet och i salongen,

Jag är förstås väldigt glad över framgången för Frei Ruhl. Han satsar hårt och vi tror att han får en fin framtid om han får vara hel och frisk."

Anders Jörlén
9 okt 2013