Något Parispubliken måste få chansen att uppleva

STOCKHOLM: Parisoperans balettchef Brigitte Lefèvre är på ett sällsynt besök i Stockholm. Och det är Mats Ek och hans nya verk Julia och Romeo som är orsaken till att Operans balettchef Johannes Öhman är värd för besöket.

Dansportalen fick ett samtal med Madame Lefèvre på balettchefens rum, högst upp i Operahuset.

Julia och Romeo ska ges som gästspel på Parisoperan i januari 2015 – det är lång framförhållning på en operascen. Mats Ek har även tidigare arbetat med Parisoperans balett.

"Mats Ek har satt upp Giselle hos oss på Parisoperan", säger Madame Lefèvre.

"Jag känner sedan länge till hans konstnärliga karriär. När jag tillträdde som balettchef i Paris var det med glädje jag såg att man redan hade bestämt att Mats Ek skulle sätta upp Giselle – jag tyckte det var en mycket god idé. Jag kunde då följa arbetet med uppsättningen."
 
"Jag kände inte Mats Ek personligen innan – men däremot Ana Laguna och Ivan Auzely i Cullbergbaletten. Giselle blev en stor framgång och jag frågade genast Mats om han vill skapa något nytt för oss."

"Han föreslog L'Appartement (Lägenhet) som blev en jättesuccé. Det var fantastiskt!"

"Efter det ville jag gärna ge publiken i Paris något mer av Mats. Då kom jag att minnas en upplevelse när jag var yngre och såg Bernardas Hus på Théâtre de la Ville, där Ana medverkade."

"Jag anser att bland repertoaren av klassiker och moderna verk finns det stora verk som inte getts på länge och som man gärna vill återse. Och Mats accepterade att sätta upp Bernarda för oss, men han föreslog också ett verk han skapat för Nederlands Dans Theater, Une Sorte de... (Ett slags...). Jag tyckte det var ett bra förslag som passade väl tillsammans med Bernarda."

"Vi hade ett lyckat samarbete, inte bara när det gällde hans verk, utan även när det gäller Mats arbete med dansarna. Han ställer krav både rörande det fysiska, det psykologiska och det dramatiska. Även om han är väldigt 'svensk', mycket rättfram, är han så uttrycksfull i sin dans."

"Man säger att han lugnat ner sig nu för tiden – tvärtom – han rör sig som om han vore 20 år, och när dansarna ser honom blir de väldigt stimulerade. Han är mycket, mycket älskad av dansarna i Paris och inte bara där – överallt."

"Mats tillhör de koreografer och teatermänniskor för vilka teatern ät livsviktig – det är ett slags mani, i själva verket. Han har också det rätta djupet. Sen har Ana och Lena (Wennergren-Juras) som inte finns med oss längre, och som jag tyckte mycket om, också betytt mycket. Ana lägger hela sin själ i arbetet med att förmedla Mats intentioner."

"Nu gäller det vår inbjudan till Kungliga Baletten i Stockholm, som är ett historiskt balettkompani, ett bland världens stora kompanier. Jag är mycket glad över Johannes Öhmans utnämning till balettchef – vi känner varandra sedan tidigare – och jag är imponerad av kvaliteten i hans repertoarval, av hans omdöme och hans smak och hans arbete för kompaniets bästa – han tillhör inte dem som arbetar för att framhäva sig själva", säger Brigitte Lefèvre.
 
"Kungliga Baletten, dess chef, Mats Ek och en nytolkning av det odödliga temat Julia och Romeo – allt tillsammans är något som publiken förtjänar chansen att få uppleva. Det är därför jag är här – men allt är ju redan beslutat. Som artist är det en plikt att älska sitt arbete och att ha förväntningar."

"Något som är intressant är att Mats Ek har kommit med den formidabla idén att Parisoperans balett ska ta upp Birgit Cullbergs Fröken Julie – för första gången. Så i slutet av februari 2014 har vi premiär i Paris."

"Man talar nu för tiden så mycket om överföring och det blir en form av överföring när han nu sätter upp Julie, men också en samverkan av teman, som jag finner både mänskligt och artistiskt intressant."

"Jag känner till Birgit Cullberg, hennes personlighet, hennes styrka och hela hennes familj och jag vill ställa det mot en annan kvinnlig koreograf, Agnes de Mille, och hennes balett Fall River Legend. Kanske litet riskabelt, det är två mycket starka, mycket dramatiska världar som ställs mot varandra, men jag vill visa publiken hur kvinnor behandlar dessa teman. Lite av min feministiska sida!"

Ni slutar som balettchef nästa år, är det här er sista produktion?
"Jag slutar i november 2014 – på min mans födelsedag – det blir min present till honom. Det är min egen vilja och mitt eget beslut. Jag tycker, helt seriöst, att jag har gjort vad jag kunnat – naturligtvis kommer tankar om att jag skulle gjort så. eller kunde ha gjort saker annorlunda – så är det alltid."

"Men jag har arbetat mycket hårt, sett oerhört mycket och älskat det lika mycket. Jag är mycket nöjd – men nu inser jag att jag också är litet ledsen."

"Man är ett led i en kedja från gamle Noverre till exempel, som verkade för 300 år sedan, men man gör så gott man kan och lämnar stafetten vidare. Min sista produktion blir nu inte Fröken Julieprogrammet. Jag har nämligen beställt en ny balett av min efterträdare Benjamin Millepied."

"Det är redan två år sedan jag frågade om han ville skapa Daphnis och Chloë för Paris och han sade ja. Nu tror man att det var en förberedelse för att han skulle efterträda mig, men det var det inte tal om då. Det är bara ett lustigt sammanträffande."

"Även säsongen därefter är det bestämt att vi ska ha Julia och Romeo, Två cigaretter av Pina Bausch och två andra nyskapade verk. Det är min planering, men jag kommer inte att vara kvar då. Man måste ju planera framåt två-tre år, men man måste också lämna utrymme för överraskningar."

Ni har ju haft ett liknande mål som Johannes Öhman: att ge det bästa av det klassiska och det nya, moderna. Anser ni att ni har lyckats?
"Det är inte jag som har lyckats, det är Parisoperan som har lyckats! Visst har jag fått en del kritik, men man måste veta vad man vill. Och man måste arbeta mycket för att lyckas, Både med det samtida och det klassiska, annars skulle utvecklingen stanna."

"Både Parisoperans balett och Kungliga baletten är starka kompanier som publiken vill komma och se, men inte hela tiden bara det samma, man måste som chef, som artist, som dansare ha ett öppet sinne annars blir baletten bara historia", avslutar Brigitte Lefèvre.

Anders Jörlén
30 okt 2013