Norrdans: kulturgärning över vida vidder

Uppdraget för Norrdans är att förse landets fyra nordligaste län med modern dans. Åtta dansare stark sätter Norrdans därmed ett prydligt svenskt ansvarsrekord vad gäller antalet dansare per kvadratkilometer. Dansportalen var på plats när Norrdans gjorde en utflykt från sina hemmavidder och gästspelade på Dansens Hus.

Danschef sedan 2007 är Mira Helenius Martinsson. I en inledning till besöket i Stockholm framhöll hon som en ledstjärna att programmen skall vara olikartade säsongerna emellan.

En grundbult i dansvärlden är vikten av att dansarna får samarbeta med koreografer vid tillkomsten av dansverk.  Sedan 2007 har Norrdans haft ett dussin urpremiärer, bland dem Förvandlingar av Pontus Lidberg och Svansjön av Kajsa Giertz.

Dessutom har danschefen haft den förträffliga idén att ta upp två verk som inte spelats på alltför länge i landet: Mats Eks På Norrbotten och Per Jonssons Schakt. Det är kulturgärningar att vara tacksam för. Därvid har dansarna också fått fördjupa sig i betydande verk av särpräglade, svenska konstnärstemperament.

Norrdans är en internationell ensemble. De åtta dansarna kommer från åtta länder. Med två praktikanter ökar antalet länder till nio. De svenska dansarna är César Garcia och praktikanten Angelina Verroca. Sex av dansarna började 2012. Garcia har varit med sedan 2006. Därmed är han äldst i tjänst.

Norrdans har också kunnat gästspela såväl i Europa som Nord- och Sydamerika. Och i senaste numret av Dance Europe kunde Norrdans inhösta en vacker framgång: en engelsk danskritiker röstade fram Beautiful Beast av Thomas Noone som en av två bästa urpremiärer under säsongen. Noone driver en egen ensemble i Barcelona sedan 2001 och skapade verket för Norrdans i våras.

Norrdans ingår i Norrlands nätverk för musikteater och dans, och får stöd av Kulturrådet och Härnösands kommun. Härnösand är också hemmascen för Norrdans.

På Dansens Hus gav Norrdans programmet Glesbygdsliv som uruppfördes 11/10. Aftonen består av tre verk. Den stora nyheten är originalverket Härnösand av Marcus Morau.

Hur skapar man då världens första dansverk om en av Norrlands äldsta städer, grundad vid Ångermanälvens mynning 1585 av Johan III? Svaret innehåller en intressant bakgrund.

Den spanske koreografen Marcos Morau startade 2005 kompaniet La Veronal. 2008 inledde gruppen en dekalog, en kreativ forskningsresa om tio verk. Länder och städer fick därvid utgöra utgångspunkter. Suecia (2008-09) var första anhalt. Finland, Island och Köpenhamn har varit andra startpunkter. Norden har i hög utsträckning fungerat som kreativ mylla.

Vad är då speciellt med Härnösand? I staden huserar Sveriges enda curlinggymnasium. Sverige har stolta traditioner i sporten och vunnit OS- VM- och EM-guld. Därmed bestämde sig Marcos Morau för att skapa världens första curlingdansverk. Han har varit generös med att i programhäftet framhålla att verket skapats i samarbete med dansarna.

Hur ser då Härnösand ut som dansverk?
Scenografin har utformats som ett hörn i en ishockeyrink, komplett med sarg, skyddsglas och curlingmotiv målade på "isen". Höjdpunkten i verket är en guldmedaljutdelning mot slutet. Samtidigt som den pågår ägnar sig två av lagmedlemmarna (alla klädda i stiliserade landslagsdräkter inklusive sponsormärken) åt en rullande brottning på golvet.

Visst kan man undra vad pristagare funderar på när de, ofta i högtidlig givakt, står uppställda och väntar på belöningen för långvariga förberdelser. Här serveras ett kreativt svar: låt oss äntligen få fira riktigt fysiskt! Denna scen torde möta jubel i curlingens hemtrakter. Sak samma med okonventionella lekar med sopkvast och sten. För den oinvigde: curlingstenar kan väga upp till 20 kilo!

Härnösand innehåller flera fiffiga aspekter på livet i Norrland. Inklippta i ljudbandet är flera korta texter. Den sista lyder: "Det har regnat sedan i måndags". Till en början tyckte jag detta var ett ovanligt lamt, intetsägande slut på ett verk. Snart slog det mig dock: regnet kan i Norrland vara ett särskilt efterlängtat vårtecken, då den långa vinterns is och snö så småningom börjar ge vika. Ett vårtecken mer välkommet än en innevånare i södra Sverige nog kan göra sig en föreställning om.

Aftonen inleds av två korta verk av det prisbelönta israeliska koreografparet Yossi Berg och Oded Graf, för första gången presenterade i Sverige. Most of the Day I'm Out är en duett för herre och dam. Mechanical Trio in a Hot Country är en trio för två herrar och en dam.

Båda verken börjar i tystnad, rörelsesekvenserna är uppdelade i många korta stycken. Rörelserna är till stor del intressanta, men de många avbrotten gjorde på mig ett splittrat intryck. Kostymeringen är motsatsen till märkvärdig: kortärmade tröjor och mjuka långbyxor.

Desto tydligare framstår tanken med denna inledning: modern dans behöver inte vara något märkvärdigt. Det kan räcka så väl med man och kvinna som rör sig, i vardagliga kläder. Det är en utmärkt idé att ha ambitionen att utvecklas tillsammans med sin publik.

I programhäftet framhåller danschefen sin glädje över att ha fått se koreograferna i aktion tillsammans med dansarna. Berg och Graf "vet exakt vad de vill ha och har coachat våra dansare på detaljnivå".

Jag ser redan fram mot nästa års Norrdans.

Peter Bohlin
22 okt 2013