Dans som berör på Sergels torg

STOCKHOLM:  Det är torsdag kväll på Sergels Torg, och den annars relativt tomma trappan är nu full av folk. Mitt på torget tornar en scen upp sig – och ut på den kommer delar av Norrdans internationella ensemble. De dansar både i trio och duett – fjäderlätt och smidigt.

Det är uttrycksfullt och energiskt. Dansarna byter av varandra, och plötsligt kommer istället tre nya manliga dansare in på scenen.

Det är robotlikt och fullt av skrik och samtal på främmande språk. Den första akten avslutas med en näst intill komisk duett med viftande armar. Åskådarna på trappan är både roade, förvånade, och fascinerade av Naharins ”Two Duos & Two Trios”, och Norrdans river ned många applåder. Speciellt imponerad är jag av Stacey Aung, som i första akten visar på både precision och känsla.

I andra akten bjuder Norrdans på en koreografi av Thomas Noone, till folkmusik av världsmusikgruppen Gjallarhorn. Det känns djuriskt och dynamiskt när dansarna möts på scengolvet. Det sker ständigt nya möten mellan olika dansare – och pallar används också i koreografin.

Fanny Barrouquére spelar en stor roll i många av de möten som sker på scenen. Hon blir både avvisad och älskad i koreografins fantasivärld, och hon visar på rå styrka och teknisk skicklighet i sin dans. Musiken tillför en ny dimension till koreografin - där nordisk folkmusik förstärker den mystiska och magiska känslan som genomsyrar akten ”Beautiful Beast”.

Sammanfattningsvis är det ett Norrdans som berör. De väcker sinnena till liv och skapar en ny, magisk värld som vi under drygt en timme befinner oss i. Kulturfestivalen och Norrdans får staden och dess invånare att leva upp. Ett annars stressat och frustrerat Sergels Torg gungar nu istället i takt med dansarnas steg.  
Malin Doyon
17 aug 2013