Mariinskij II invigd med pompa och ståt

S:t PETERSBURG: Den 2 maj 2013 invigdes ett nytt operahus, gemenligen kallat Mariinskij II, bredvid  den "gamla" Mariinskijteatern. Invigningsgalan visades i juni på TV-kanalen mezzo. Galan var storslagen, imponerande och festlig.

Själva teatern är jättelik, orkesterdiket väldigt. Urvalet var välgjort, innehållsrikt och överraskande. Tempot var genomgående högt. Teater- och orkesterchefen Velerij Gergiev dirigerade.

Galan inleddes med balettmusik i form av utdrag ur Prokofjevs Romeo och Julia. I det omedelbart följande avsnittet ur Léon Minkus La Bayadère dansade teaterns kår inledningen till den vita scen som brukar kallas 'Skuggornas rike'.

Galan innehöll många vackra dansstycken av bl. a. Fokin, Balanchine, Neumeier, Roland Petit och Alberto Alonzo (Carmen Suite).

Under galan visades flitigt teaterns tekniska faciliteter. Ett svart golv kan förvandlas till ett vitt inför sittande publik genom att golvet helt enkelt skjuts i sidled. Då kan artister och scenografi redan befinna sig på plats.

I utdraget ur Våroffer kom denna funktion till unik användning. Dansen började med Millicent Hodsons och Kenneth Archers storslagna rekonstruktion av Nijinskijs koreografi. Efter en stund sköts dansarna dansande åt sidan samtidigt som en annan uppsättning, av Sasha Waltz, gled in på scenen. Under en stund kunde publiken alltså se de två versionerna parallellt på scenen!

Mariinskijteatern i S:t Petersburg
Teatern är en av de mest berömda och framgångsrika  teatrarna i världen. Grundad redan 1783 har den sedan 1860 huserat i sin ljusgröna byggnad vid nuvarande Teatertorget, ritad av Alberto Cavos. Den har genomlevt både tsarregimen och sovjetepoken med i stort sett kontinuerlig verksamhet.

Efter åratal av planering, två arkitekttävlingar, ändrade planer och många stadsbildsmässiga diskussioner samt cirka 4,9 miljarder kronor, står nu teaterns andra stora scen färdig att ta emot publiken. Den gamla 1800-talsteatern har redan tidigare kompletterats med en fristående modern konsertsalsbyggnad (2006) och de tre huvudscenerna utgör nu en enastående möjlighet att variera och modernisera repertoaren.

Valerij Gergiev tog först kontakt med arkitekten Eric Owen Moss från Kalifornien, men hans hypermoderna glasbyggnad ansågs inte förenlig med Leningrads välbevarade och relativt låga centrumbebyggelse, så en arkitekturtävling utlystes.

Tävlingen vanns 2003 av fransmannen Dominique Perrault, som bland annat ritat det nya nationalbiblioteket i Paris. Hans förslag kröntes av en svart marmorkupol klädd med guldskimrande glas. I folkmun fick den namnet guldpotatisen och kritiserades hårt.

När det sedan visade sig att S:t Petersburgs leriga mark inte skulle bära den nya byggnaden stoppades bygget. och en ny arkitekturtävling anordnades. Vinnare den här gången blev Diamond Schmitt Architects i Toronto, Kanada med Torontos Four Season's Centre for the Arts som främsta referens.

Mariinskij II, som den nya teatern kallas, ligger direkt bakom den gamla operabyggnaden, skild åt endast av den smala Kryukovkanalen. En inglasad bro förbinder de båda husen. Byggnaden liknar i uppbyggnad sina grannar, men är en helt modern konstruktion med en gjuten stomme i sex våningar över gatunivån och mycket glas i rytmiserande storlekar och växlande former.