Artiklar från 2008 – till idag
Ur Julia och Romeo. Foto Gert Weigelt
STOCKHOLM: Mats Ek har valt att använda musik av Pjotr Tjajkovskij till sin balett Julia och Romeo. Han säger att han tror att Tjajkovskij ville skriva en balett på temat, men inte hann göra det.
Mats säger också att han frågat Tjajkovskij om lov att få använda hans musik, och tonsättaren har svarat: JA!
Pjotr Tjajkovskij (1840-93)
Vid ett samtal inför Operans Balettklubb berättade kompositören och musikern Anders Högstedt samt pianisten och balettrepetitören Anna Buchenhorst om arbetet med att sammanställa partituret och repetitionsprocessen.
Anders Högstedt, vad är din bakgrund?
Jag är tubaist från grunden, utbildad på Musikhögskolan här i Stockholm och även i Paris. Jag har faktiskt varit tubaist här på Operan också.
Jag har arbetat en hel del som orkestermusiker, men jag har hela tiden skrivit musik och arbetat mycket med arrangemang. Det svällde ut och jag blev mer och mer anlitad som arrangör i olika sammanhang.
På senare år har jag arbetat mycket med opera, för Folkoperan till exempel, och även med filmmusik.
Nu fick du en lista på en massa musik av Mats Ek. Sedan har du arbetat med att få till ett partitur som kan fungera som ett sammanhängande stycke. Hur har det gått till?
Ja, det började för ungefär ett år sen när jag träffade Mats för första gången. Då hade han plockat fram en massa CD-skivor som han hade lyssnat på och gått igenom i stort sett all orkestermusik som Tjajkovskij hade skrivit överhuvudtaget.
Han hade valt musik från i huvudsak sju olika verk. Det är dels en orkesterfantasi som heter Stormen, sen har vi Pianokonsert nummer 1, första satsen, där Anna Buchenhorst är solist. Sedan Orkestersvit nummer 1 och 3, Femte symfonin och Capriccio Italien.
Det är även ett stycke som heter Ödet som också är en symfonisk fantasi, kan man säga, och en symfoni som heter Manfred som inte är spelad så ofta i Sverige. Den utgör en stor del av slutet av baletten och är mycket dramatisk vilket passade till det sceniska.
Så finns det också litet andra småstycken, bl.a. en sats ur en stråkkvartett. Ja, nu tror jag att jag fick med allt.
Vad innebär det då, för det är ju inte hela stycken med pauser mellan utan de vävs ihop också?
Mats Ek hade valt ut bitar ur de här styckena som skulle användas, och i vissa fall är de här småbitarna något omkastade så att det passar till hans koreografi. Min uppgift var för det första att identifiera de här bitarna i originalpartituren och sedan att göra någon slags helhet.
Mats har bara lyssnat och antecknat tidsangivelser. Jag har letat fram de här ställena och gjort ett schema över hur de skulle kunna sättas ihop. Efter det så har jag börjat jobba med att få till skarvarna mellan de olika styckena.
Vissa av dem ska omärkligt hänga ihop, det måste man fixa till. Det kan vara så att man ändrar instrumentationen litet, litet grann precis i skarven – eller ändrar litet i harmoniken till exempel...
Men det är i stort sett Tjajkovskijs instrumentation?
Ja, absolut. Det finns några få undantag från det och det är bland annat i stråkkvartett-satsen som är orkestrerad för fler stråkar så att det ska stämma med det övriga.
Har du gjort sådant här förut?
Inte riktigt i den här skalan och aldrig för balett faktiskt. Jag har jobbat ganska mycket med opera men inte med balett.
Anna Buchenhorst. Foto Unn Tiba
Anna Buchenhorst, du spelar för repetitionerna – spelar du då hela verket, eller spelar du bara pianodelarna?
Det har blivit så att jag har bara spelat pianodelen – den här pianokonserten – när vi har repeterat och det andra har Mats repeterat med band, eftersom han ville höra orkesterklangen.
Vi pianister hade också väldigt mycket att göra den här säsongen med både Törnrosa och mycket annat som repeterades med piano och i flera salar samtidigt. Därför började Mats repetera med band, men just pianokonserten ville han repetera med piano. Då spelade jag pianostämman förstås, men ibland måste man fylla på med litet av orkestersatsen också, för att förstå hela musikflödet.
Du är ju van att spela till baletten på träning. Vad är svårigheten när du även är pianosolist i föreställningen?
Det är ett utmanande verk, det är en väldigt svår pianokonsert. Tekniskt finns det många utmaningar, men det är helt fantastiskt att få spela den med orkestern och höra den stora klangen – höra hur orkestern lyssnar in mig och hur dansarna följer musiken. Det är en väldigt mäktig upplevelse.
Har du spelat med orkestern i balettsammanhang tidigare?
Ja, jag har bland annat spelat Poulencs dubbelkonsert till en balett av Christopher Hampson som heter just Double Concerto.
Jag har också spelat Sjostakovitjs första pianokonsert till baletten Colours och i baletten Before Nightfall var det Martimus konsert för två orkestrar, piano och puka. Krzysztof Pastor hade gjort en balett till Bachs Goldbergvariationer, så det har varit en hel del.
Arbetar du även utanför Operan?
Ja, jag är heltidsanställd av baletten, men jag gör också cirka tjugofem konserter om året som pianosolist.
Anders Högstedt, när man har repeterat med band, hur blir det då när orkestern kommer in? Låter det exakt likadant?
Det kommer att låta väldigt likt men inte exakt. Vi har en mycket fin rysk dirigent, Alexander Polianichko, som har god erfarenhet av Tjajkovskij.
Har det varit ett givande arbete för dig eller är det mera ett slit?
Det har varit väldigt givande och roligt men det har varit slitsamt också. Det är ett väldigt stort partitur. Det är mycket musik.
Hur lång är föreställningen ungefär?
Första akten strax över än en timme och andra akten strax under en timme. Partituret är väl på, tror jag, 400 sidor eller något sådant. Varenda not ska ju skrivas in i det. Sen har jag ju dessutom gjort orkesterstämmorna och allting så det är ett stort arbete.
Hur lång tid har det tagit?
Jag började för ungefär ett år sedan. Då har jag inte jobbat enbart med det här förstås, men arbetet har pågått under ett år.
Mercutios roll rymmer både dramatik och humor. Här Jerome Marchand i rollen. Foto Gert Weigelt
Anna Buchenhorst, hur länge har du jobbat med den här musiken?
Det är ganska exakt ett år sedan Mats frågade mig.
Var det i första hand för pianokonserten?
Ja. Men man övar på den och så lägger man ner den några veckor. Sedan har det varit mer intensivt det senaste halvåret.
Hur mycket av ditt eget temperament får du lägga in?
Hur mycket som helst, tror jag. Men baletten är koreograferad till en inspelning av Martha Argerich, som i och för sig har mycket temperament, och hon har ett rasande tempo. Det är ett oktavställe som är så välkänt för hon spelar det så otroligt snabbt – om man googlar på youtube så kommer hennes inspelning upp – och det är den inspelningen som Mats har valt.
Du har fått träna mycket på den?
Ja, det stället har jag fått träna extra mycket på.
Vilken är annars din favoritmusik, vilken typ av musik spelar du helst?
Jag är kanske litet grand av en överlevare för att jag tycker mest om det som jag spelar just nu.
Det är väl ganska vanligt i och för sig. Är det något som du absolut inte vill spela?
Nej. Några favoriter jag spelar ofta är Chopin, Mozart och Bach. De är kanske de tre största. Men jag tycker också väldigt mycket om modern musik. Jag har nyligen gjort en hel del av John Cage. Han var en person som jobbade mycket med dansare också.
Med Merce Cunningham i första hand?
Precis. Jag har bl.a. spelat in In the landscape som är ett väldigt vackert stycke, ganska minimalistiskt, ganska mycket som Satie.
Anders Högstedt, har du någon favoritmusik?
Jag tycker också om både gammalt och nytt. Tjajkovskij förstås, men också Brahms, Schumann och Mozart och Britten – det är ju Brittenår i år.
Daria Ivanova som Rosalinda och Anthony Lomuljo som Romeo. Foto Gert Weigelt
Anna Buchenhorst, hur är det att jobba med Mats Ek? Är han krävande?
Jag tycker att det har varit väldigt spännande, just med de musikaliska anvisningarna, för att man är van att få höra att det finns två tempi i balett: 'för fort' och 'för långsamt'. Eller så kan det vara bara ett tempo och det är 'fel'.
När det gäller Mats Ek så berättar han mycket om karaktärerna – vad som är Julias karaktär till exempel, hon har mycket krut i sig. Och sedan att amman kommer in till den här pianokonserten och hon har en vårdande karaktär och det ska höras i musiken – men först litet vresig och butter.
När sedan Paris introduceras som Julias tilltänkte är det en händelse som är någonting ganska positivt. Det kommer in en fin man i familjen och alltså ska det inte gå för långsamt. Mats förklarar bakgrunden litet psykologiskt och varför man kan höja tempot en liten aning, till exempel.
Vad jag vet så är nästan alla dansare som arbetat med Mats Ek helt "sålda", för han är just som du säger, han kräver mycket men han talar om varför och hur och jobbar tills han får det han vill ha.
Ja, han är väldigt klar över vad han vill ha för resultat.
Andera Högstedt, är det också din erfarenhet av att jobba med Mats Ek?
Ja, det är väldigt positivt. Det som slog mig är att han är så otroligt musikalisk och det märks mycket väl att han valt rätt stycken till det han har avsett att gestalta. Han har också tänkt ut i förväg hur de här bitarna ska passa ihop, även musikaliskt. Det har varit väldigt skönt för mig att känna en trygghet i hans koncept och förarbete.
Han förstår vad som krävs för att det ska passa ihop?
Ja, jag tror det.
(Publikfråga:)
Har du behövt göra våld på musiken, ändra tonarter till exempel?
Nej, jag har inte behövt göra någonting sådant med något helt stycke. Men just i skarvarna mellan de olika bitarna så kan det finnas vissa manipulationer för att det ska sitta ihop.
Mats har ju haft vissa idéer om små förändringar i klangen och orkestreringen. Bland annat i Manfred-symfonin som avslutar verket, där finns det i originalversionen en orgel med i orkestern. Den ville inte Mats ha där för att den skulle inte passa karaktärsmässigt till det han hade tänkt sig på scenen. Så den har jag tagit bort.
Måste man ersätta den med något annat då?
Den är ersatt med litet annat. Det är ett exempel på att Mats har haft åsikter om detaljer i olika stycken. Överhuvudtaget har Mats varit så klar med vad han ville ha, så samarbetet har varit förvånansvärt problemfritt.
Musiken till Julia och Romeo
Musiken är hämtad ur olika verk av Pjotr Tjajkovskij:
Ödet, symfonisk dikt i c-moll (1868)
Stormen, symfonisk fantasi i f-moll (1873)
Pianokonsert nr 1 i b-moll op. 23 (1875)
Orkestersvit nr 1 i D-dur (1879)
Capriccio Italien i A-dur, för orkester (1880)
Orkestersvit nummer 3 i G-dur (1884)
Manfred, symfoni i h-moll (1885)
Symfoni nr 5 i e-moll (1888)
samt en av hans stråkkvartetter
Anders Jörlén
28 maj 2013
FÖLJ OSS PÅ
Redaktion
dansportalen@gmail.com
Annonsera
dansportalen@gmail.com
Grundad 1995. Est. 1995
Powered by
SiteVision