Artiklar från 2008 – till idag
Ellen Kjellberg intervjuas av Dansportalens Anders Jörlén. Foto Cristian Hillbom
OSLO: Ellen Kjellberg har dansat hela sitt liv. 1963 började hon som 15-åring vid Den Norske Opera där hon blev kvar som dansare, solist och så småningom prima ballerina. Hon gjorde sin sista föreställning 1982 med baletten Sylvia med Vladimir Gelvan som partner.
En skada gjorde att hon slutade som aktiv dansare och sedan dess har Ellen Kjellberg ägnat sitt yrkesliv åt att föra sin konst vidare till nya generationer av dansare. Ellen är nu professor i klassisk balett vid Konsthögskolan i Oslo, men till sommaren drar hon sig tillbaka till en välförtjänt tillvaro som pensionär.
Ellen Kjellberg, du är professor i klassisk balett vid Konsthögskolan i Oslo.
Vi är tre lärare på balettlinjen: Tania Rodriguez, Zoltan Szolnoki och jag själv och jag blev utnämnd till professor för en del år sedan. Jag slutade vid Nationalbaletten 1983 men har faktiskt undervisat sedan 1981, då jag fick en skada. Jag hade opererat en fot och gick på rehabilitering, vilket gjorde att jag fick möjlighet att undervisa vid Statens Ballettskola som senare ingick i paraplyorganisationen Konsthögskolan.
2003 flyttade hela Konsthögskolan in i den gamla segelduksfanriken på Grünerløkka i Oslo. Då förkastade vi hela den gamla studieplanen och upprättade en helt ny utbildning för klassiska balettdansare. Vi försoker hela tiden att göra den bättre och vi ser nu att det ger ett klart bättre resultat.
Samtidigt levererar Ballettskolen ved den Norske Opera og Balett elever på en mycket högre nivå, men vi tar också in studenter utifrån till exempel från Göteborg, som har varit en god leverantör av studenter, Vi har också studenter från till exempel Japan som kommer för fortbildning.
Ida Anneli Kallanvaara från Göteborg i Tender Hooks vid tävlingen i Falun. Foto Mia Spange
Göteborg ligger ju litet närmare Oslo än Stockholm, så det inverkar väl?
Jag vet inte om det är en tillfällighet, men Klara Mårtensson från Göteborg har det gått mycket bra för och hon har nu en plats i Nationalbaletten. Ida Anneli Kallenvaara, som tävlar här i Falun, har också fått en plats i Nationalbaletten till hösten.
Vi har också Kajsa Bodebeck som kommer från Göteborg och är med i finalen här i Falun, och vi får fler nya studenter därifrån från nästa skolår.
Att det har gått bra för dem lockar fler, och jag tror att både studenterna och deras föräldrar känner att Oslo är ett bra ställe att vara på. Vi har små klasser, Ida Anneli går med fem andra, och på så vis får alla en väldigt bra coaching – ibland en lärare med en ensam elev – som man kanske inte får om man är i en större klass.
Utöver de fasta lärarna har vi ett tätt samarbete med Nationalbaletten och båda de biträdande balettcheferna, Richard Suttie, en ledande premiärdansare som gick i pension förra året, och Jahn Magnus Johansen, en norrman som var Principal Dancer vid holländska nationalbaletten, undervisar hos oss en gång i veckan. Den ene undervisar i Pas de deux-teknik och den andre ger vanliga träningsklasser. Ballerinan Maiko Nishino undervisar ofta lördagsklasserna och Christopher Kettner som är balettmästare har ofta kommit och arbetat med pojkarna.
Det har glädjande nog blivit ett otroligt fint samarbete med Nationalbaletten. Våra elever får från i år lära sig repertoar hos baletten och de tar morgonskola med dansarna där i perioder. I år hade vi tre studenter med i Balanchines Symfoni i C, en var med i Nötknäpparen och en var med på de flesta repetitionerna till Tjajkovkijs andra pianokonsert (Balanchine, tidigare kallad Ballet Imperial).
Kajsa Bodebeck och Syvert Lorenz Garcia dansade ur Törnrosa i Falutävlingens final. Foto Mia Spange
Samarbetet skall utökas i en ännu fastare form så att våra tredjeårsstudenter, förutom att ta klass med Nationalbaletten, varje år får vara med vid deras repetitioner och, om de är tillräckligt bra, kanske de får vara med i föreställningarna.
Det är fantastiskt, för de får inspiration från kompaniet och dansarna, de får scenerfarenhet och de blir tryggare i scenrummet. De lär också känna dem som arbetar på Operan och de lär sig koderna som gäller för arbetet där, vilket är svårt att förmedla på skolan.
Var det naturligt för dig att börja undervisa när du fick den där skadan?
Nej, det var det faktiskt inte, jag var relativt ung, bara 32 år, och trodde jag skulle hålla på och dansa länge än, Men skadan kom väldigt plötsligt och då blev jag erbjuden att vikariera på Statens Baletthögskole för Anne Borg, som var både stor dansare och ledare för Nationalbaletten i två perioder. Då tänkte jag att det vill jag gärna göra medan jag går på rehabilitering, så jag tog det erbjudandet.
Jag fick senare också erbjudande från balettskolan vid Operan, som samarbetade med Fagerborg gymnasiums balettlinje, att ge balettlektioner, så det gjorde jag parallellt tills jag blev fast anställd vid Statens Balletthögskola – nu Balletthögskolan /Konsthögskolan i Oslo – och senare fick en professur där.
Ellen Kjellberg i Nötknäpparen 1975 (kor: Vainonen). Foto Karsten Bundgaard
Har du gått danspedagogutbildning separst?
Nej! Jag är faktiskt en av de väldigt få som inte gjort det. Jag har gått på många kurser, som även behandlade det pedagogiska. Efter mer än trettio år som balettpedagog så har jag fått stor erfarenhet och känner en större trygghet i det jag tror på inom undervisningen och det arbete jag gör på på Konsthögskolan.
Vi har ett otroligt fint samarbete mellan oss tre pedagoger och utbildningsledaren Toini Kristensen vid skolan där vi har inspirerande och konstruktiva diskussioner om både pedagogik och repertoar. Vi stakar ut vägen vidare, vi tar upp alla de problem vi har och vi talar om vad vi kan göra bättre och hur vi kan underlätta för eleverna.
Vi har också haft ett tätt samarbete med Canadian National Ballet School i Toronto. Det inleddes av Knut Breder och har senare utvidgats till nordiska balettseminarier med pedagoger från Kanada och elever från Norge, Sverige, Finland och Island, där man tagit upp allt det nya inom undervisningen.
Det är en väldigt spännande resa jag fått göra som pedagog och i samarbete med unga dansare på en hög nivå, och hur man tillrättalägger för var och en av dem. Jag hade lärt känna hur min egen kropp fungerar, men alla är vi olika och den största förändringen var nog att se på andra kroppar och lära mig ta vara på dem och utveckla dem.
Jag har lärt mig enormt mycket av de unga och av mina kollegor och möjligheten att kunna få ta med sig den ballast man samlat som dansare under 20 år och omforma den för andra och på ett annat sätt.
Så har det varit i hundratals år, att man har fört sina erfarenheter vidare till nästa generation. Men vad som hänt de senaste 20-30 åren är att baletten har haft en enorm utveckling, både tekniskt och till formen.
Om jag hade sovit en törnrosasömn i trettio år — det är trettio år sedan jag slutade dansa – och någon hade väckt mig idag och bett mig undervisa, hade det inte gått. Det har skett så otroligt mycket inom alternativ träning, konditionsträning, rörelseträning och rätt och slätt hur man arbetar med kroppen rent anatomiskt.
Ellen Kjellberg och Victor Rona i Allegro Brillante 1977 (kor: Balanchine). Foto Karsten Bundgaard
Vad skall du göra nu när du avgår som dansprofessor i sommar? Jag ska göra mycket av det jag inte fått göra tillräckligt av tidigare. Jag har fått förfrågningar om jag vill arbeta litet längre och i litet andra former och det har jag sagt ja till, men det vill jag bestämma själv över, Om jag kan bidra till att göra något för norsk balett, så säger jag ja, men det skall inte bli för mycket.
Jag har också blivit mormor, så jag ska ha en härlig tid framöver med mitt lilla barnbarn!
Anders Jörlén
21 maj 2013
FÖLJ OSS PÅ
Redaktion
dansportalen@gmail.com
Annonsera
dansportalen@gmail.com
Grundad 1995. Est. 1995
Powered by
SiteVision