På frågan om vad hon anser vara viktigast vid tolkningen av baletten svarar hon tveklöst:
"Poesin, känslan – det är balettens kärnpunkt."

"Man kan ha god baletteknik, men utan dessa faktorer får baletten inget liv. Jag kräver mycket av dansarna, men lyckas man så är det mödan värd."

Det är ju en historia om omöjlig kärlek. Den unge hertigen Albert träffar bondflickan Giselle, som älskar att dansa.

Han blir blixtförälskad och uppvaktar henne, trots att han redan är förlovad med en adelsflicka.

"När kärleken slår till, kan man inte stå emot!" säger Makarova,

Det slutar naturligtvis med katastrof. Då Giselle upptäcker hans dubbelspel brister hennes sköra hjärta och hon dör

Dawid Kupinski, som dansar den manliga huvudrollen mot Nathalie Nordquist i ett av lagen (29 april), instämmer i att det är en krävande roll med mycket intrikat partnerarbete.

"Det är första gången jag gör den så jag har inte erfarenheter från tidigare uppsättningar, men det är en intressant och givande roll och jag ska ge allt."

Dawid Kupinski berättar vidare att han är utbildad i Warszawa och flyttade sedan till Köpenhamn tillsammans med sin två år äldre bror Marcin.

"Marcin är kvar där och nu är han premiärdansare vid Den Kongelige Ballet, men efter fem år flyttade jag vidare till Ballet Béjart i Lausanne" säger Dawid.

" Jag är så glad att jag hann arbeta med Maurice Béjart några månader innan han gick bort. Själv stannade jag i Schweiz i fem år, och så flyttade jag hit till Stockholm hösten 2012."

Makarova har valt en målning av Claude Monet som inspiration till scenografin i den första akten.

"Jag valde den för att den ger den rätta stämningen med sitt ljus och fältet med röda vallmoblommor, det svarar mot den unga kärlekens glädjerus." berättar hon.

"Då blir kontrasten desto starkare mot andra aktens mörka skog med Giselles grav, dit den förtvivlade Albert sökt sig och där hennes vålnad uppenbarar sig för honom."

Scenen, där unga flickor som blivit övergivna före bröllopet, dyker upp i form av 'vilier' för att söka hämnd på männen, utgör en av höjdpunkterna i artonhundratalets romantiska danskonst.

Kort biografi
Natalia Makarova föddes i dåvarande Leningrad (nu S:t Petersburg) och fick sin dansutbildning vid Vaganovaskolan där. Efter examen antogs hon vid Kirovbaletten vid 19 års ålder. Hon steg snabbt i graderna och utnämndes till premiärdansare. Hon vann även guldmedaljen vid de internationella balettävlingarna i Varna, Bulgarien.

Under ett gästspel i London 1970 hoppade hon av och anställdes samma år vid American Ballet Theatre i New York, där hon debuterade just som Giselle. Hon bor numera i San Francisco.

Natalia Makarova har även varit nära knuten till Royal Ballet i London och gästspelat med de stora balettkompanierna över hela världen, bland annat med Parisoperans balett, National Ballet i Canada, Stuttgartbaletten, Den Kongelige Ballet i Köpenhamn, London Festival Ballet, Béjartbaletten och Roland Petit's Ballets de Marseille. Hon har även framträtt i musikal- och talteater.

Makarova har också satt upp baletter ur den klassiska repertoaren som La Bayadère, Paquita och Svansjön. I Stockholm satte hon upp La Bayadère 1989 och Giselle år 2000. Stockholm är ensamt om att ha fått hennes Giselle medan hennes uppsättning av La Bayadère har satts upp på närmare 20 platser världen runt.

GISELLE
KOREOGRAFI: Natalia Makarova efter Jules Perrot och Jean Coralli.
MUSIK: Adolphe Adam, Dirigent: Ariane Matiakh
SCENOGRAFI: Tony Straiges
KOSTYM: David Walker
LJUS: Martin Säfström

Anders Jörlén
28 mars 2013