Precision, styrka och energi strålar ut från GöteborgsOperans scen

GÖTEBORG: GöteborgsOperans Danskompani visar fenomenala kvaliteter i sitt nya program. Adolphe Binder, med titeln konstnärlig ledare Dans, har lyckats med en bedrift. Den kanadensiska koreografen Marie Chouinard är annars restriktiv med att låta andra ensembler dansa hennes verk. I två av hennes verk får dock nu dansarna alla möjligheter att visa sina bästa sidor.

Efter tolv år som solodansös och koreograf startade kanadensiska Marie Choiunard en egen ensemble: Compagnie Marie Chouinard. Till sin blott andra koreografi för grupp valde hon 1993 Stravinskijs Våroffer, vilket milt sagt antyder både ambitioner och ett generöst mått oräddhet.

Då hade hon till sitt förfogande sju (ja, 7!) dansare och bandad musik. Verket är fortfarande en av hennes kompanis största succéer.

I Göteborg framförs Våroffer av 29 dansare, till levande orkester. Och vilka dansare! Energi, styrka och precision så att åskådaren blir överväldigad och stolt. Här visar ensemblen världsklass!

Och vilken orkester! Den tyske dirigenten Henrik Schaefer är en internationell stjärna som, lustigt nog, inledde sin karriär som dirigent 2001 med att dirigera just Våroffer. Här har han, enligt koreografen, visat stor lyhördhet för koreografins krav på dansarna. Och han gör det med storartad dynamik i den härligt välljudande orkestern.

Dispositionen i koreografin är effektiv och i princip enkel. Enstaka eller små grupper dansare blixtrar till i täta, för det mesta akrobatiska sekvenser under hastigt uppflammande, stilla ljuskägla. Emellanåt fylls hela scenen av dansare. Då lyser mängder av ljuskäglor.

I detta dansverk finns ingen handling, inget "offer". Det behövs helt enkelt ingen handling. Det är en fröjd att se Chouinards koreografiska fantasi fylla både det stora scenrummet och den storartade musiken.

Dansarna imponerar hejdlöst. Det verkar som om varje entré gällde livet. Precision, styrka och energi strålar ut från scenen. Jag skulle velat lyfta fram var och en för berömmande ord. Det är bara det att det nu var längesedan, alltför länge sedan, jag såg ensemblen. Jag kände helt enkelt inte igen en enda individ.

Med några frågor fick jag hjälp att identifiera en: amerikanen Roderick George. Fantastisk dynamik och svikt i hoppen.

Verkets franskkanadensiska designer Liz Vandal sade vid ett publikmöte på stora scenen att hennes ambitioner är att lyfta fram dansarnas kroppar utan att utnyttja dem ["supporting rather than exposing them"].