Föreställningen Fyra Flickor är inte konventionell. Claire Parsons medger att hon gett sig i kast med ett ambitiöst projekt, att det har varit både spännande och läskigt.

”Det har varit viktigt för mig att vara avantgardistisk och performanceorienterad och ta med mig detta i arbetet med danskonst för små barn. I Fyra Flickor vill jag spränga gränsen för de ramar vi vanligtvis har genom att sätta spelet i centrum och bjuda in att delta och uppleva. Fylla i det man själv ser hända på scenen.”

Hur definierar du performancebegreppet?”
Jag ser det som ett helhetspaket och ett Nu. I större utsträckning än vad ren dans ofta blir. Att komma nära publiken, nästan infiltrera den. Alla uttrycksmedel kan användas och skapa spännande glapp mellan verklighet och fantasi. Det vi vanligtvis har i samhället av konsekvenser och logiskt tänkande bryts upp och istället skapas lekfull inkonsekvens. Absurda sammanhang där man som publik blir inbjuden.”

När Fyra Flickor spelas på Moderna Museet sker det i samband med den pågående utställningen Picasso/Duchamp, He was wrong! Något som gör koreografens eget intresse för andra konstarter tydligt. Claire Parsons talar om konstnärerna som platser att färdas till. Själva utställningen beskriver hon som en labyrint där den analytiska, smarta Duchamp fajtas med den köttiga Picasso.

”Båda ger en upplevelse av och känsla för sin samtid, olika saker och tider sammanstrålar, det är fascinerande.”

Som koreograf beskriver hon sig själv som visuell snarare än ekvilibristisk.

”Det intressanta behöver inte nödvändigtvis vara mycket rörelse, mycket dans. Att bara skapa innehållsrika, koreografiska fraser har aldrig intresserat mig. Jag är mer ute efter att upptäcka och förmedla olika tillstånd.”

Hennes rörelsespråk är ofta tvådimensionellt, lite platt. Kroppens egna, skulpturala former är utgångspunkten.

Hur skiljer sig Fyra Flickor från dina tidigare verk?
”Budgeten, måste jag först säga!” Claire skrattar, men påpekar att det tack vare projektets ekonomiska förutsättningar för en gångs skull varit möjligt att jobba en längre tid med den konstnärliga processen. Fyra Flickor är en stor produktion sett till antalet inblandade yrkesgrupper; dramaturg, musiker, scenograf, peruk- och kostymmakare.

”Och så dansarna förstås! Jag har haft den stora förmånen att få jobba med ett dream team.”

Hon framhåller också det unika samarbetet med dramaturgen, något som utvecklat det konceptuella tänket.
   
”Det intellektuella formulerandet är alltid en del av mitt arbete och nu har detta fått ta tid och plats. Samtalet pågick under ett halvår, inte minst i studion där allt provades fysiskt, stöttes och blöttes. Vi har tittat på barns lust till lek, utforskat lekens tillstånd. Detta att vara helt i nuet, leka obegränsat i tiden som barn gör. Målsättningen har varit att låta berättelsen bli en del av publiken som i sin tur också börjar berätta berättelsen, samtidigt som den pågår ...”

Hon vet vad hon vill, Claire Parsons. Men hon är medveten om att arbetssättet kräver sina dansare och sin ensemble.

”Det gäller att vilja vara med i processen, kunna kombinera det jag är ute efter med den öppna inbjudan till delaktighet och egen kreativitet.”
    
Ett förhållningssätt som kräver att var och en tar sitt personliga ansvar.
   
”Det är otroligt viktigt att alla har roligt! För att få till den lekfullhet och skapelselust jag eftersträvar. Därifrån kommer energin att arbeta. Det är nog typiskt mig …”

I alla Parsons verk har humor och kommunikation alltid en framträdande roll. Liksom kostymerna.
   
”Ja, kläderna, kostymerna, tillhör ju kroppen och ger signaler. I Fyra Flickor blir Picassoreferenserna igenkännbara men ändå kanske inte riktigt som man trodde. Klänningarna antyder något, de för stora skorna något annat, kragarna och manschetterna ytterligare något, perukerna ... Något händer i hjärnan och kroppen som kostymerna förstärker. Som en konstnärlig förlängning av kroppen, berättelsen och den associativa sfär som skapas. Kostymerna bidrar till den helhet jag eftersträvar.”

Vad hoppas du förmedla med Fyra Flickor?
”En vild och oförutsägbar upplevelse! Min grundfilosofi att allt är möjligt. Jag vill ställa frågor utan att sitta inne med svaren, öppna upp för samtal och medskapande. Jag hoppas att man i Fyra Flickor kan uppleva den osynliga dialogen. Om det händer blir jag lycklig.”

Claire Parsons vill skapa dans som når en stor publik.
   
”Gör jag föreställningar för en ung publik så nås fler av danskonsten. Barn är ofta öppnare för vad man har att komma med än den redan frälsta danspubliken. Om vi möter vår publik med lika öppna sinnen som de kommer med till oss, kan vi mötas på lika villkor. Föreställningen och dansen blir en mötesplats.”
  
Och i samarbetet med Moderna Museet kan Claire Parsons yttersta budskap sammanfattas med ett citat av Pablo Picasso:
”Varje barn är en konstnär.”

Claire Parsons Fyra Flickor:

Moderna Museet, Auditoriet. Introduktion av intendent Maria Taube, Moderna Museet. Efter föreställningen visas utställningen Picasso/Duchamp He was wrong!
1 och 7 nov kl 10.00 och 13.00
3, 10 och 11 nov kl 13.00
Biljetter allmänhet, 40 kr Moderna Museet Tel: 08-5195 5200

Koreografi: Claire Parsons
Dansare: Jennie Lindström, Sanna Söderholm och Andrea Svensson
Musik: Anna Gustavsson
Scenografi: Katarina Wiklund
Kostym: Bitte Palm
Peruk och mask: Gunilla Pettersson
Dramaturg: Tove Salmgren

Med bidrag från av Statens Kulturråd, Stockholms Kulturförvaltning och Konstnärsnämnden.

Anna Lafvas
29 okt 2012