Marcia Haydée sätter upp Törnrosa i Stockholm: "Alltid balans mellan det manliga och det kvinnliga"

Det blir en stor, rent klassisk, balettproduktion med Tjajkovskijs musik och ny scenografi och cirka 300 kostymer. Koreografin av Marcia Haydée bygger till största delen på Marius Petipas originalversion, men med vissa ändringar.

Varför valde du Marcia Haydées Törnrosa?
"Jag ville sätta upp en ny helaftonsbalett och tänkte då på Törnrosa. Jag ville ha en ny version och såg flera och ansåg att Marcias var den perfekta för oss. Den  har allt för det tjugoförsta århundradet: alla koreografiska dimensioner och håller hela tiden intresset vid liv – en lång balett kan ibland kännas tröttsam! Jag gillar att den bara har en paus mot normala tre och den har många lager, man kan se den många gånger!

Jag såg också Friedemann Vogel för tre-fyra år sedan och anser att han är en av vår tids toppdansare inom den klassiska dansen."

På frågan hur mycket som är ändrat från den traditionella versionen svarar Marcia Haydée "1987 hade vi ingen egen klassisk tradition i Stuttgartbaletten. Efter John Cranko hade vi arbetat med en mängd av tidens stora koreografer. Vi hade verk av Kenneth MacMillan och John Neumeier och vi dansade många verk av bland andra Jiri Kylián och Hans van Manen.

Cranko presenterade alltid en ny helaftonsbalett varje år, publiken hade vant sig vid det. När John dog 1973 hade vi svårigheter med repertoaren. Vi behövde en ny stor balett. Törnrosa har alltid varit en stor del av mitt liv och jag älskar den. Jag såg den första gången vid tre års ålder och det var den som gjorde att jag började dansa. Själv har jag dansat nästan alla roller från hovdam och valspar och sagofigurer till féerna och förstås Aurora.

Eftersom jag har dansat i många olika versioner under min karriär visste jag exakt vad jag ville ändra på. Det första var Carabosse. I de versioner jag kände var det nästan alltid en spelroll, stark men en ren spelroll. Jag ville att Carabosse skulle ha den största dansrollen,  

Jag ville göra en stor roll för min partner under 36 år, Richard Cragun. Då var det han som alltid lyfte mig. Folk brukade säga till mig: 'Marcia, du är så lätt när du dansar, du nästan flyger!' Då svarade jag 'men det är ju Richard som lyfter mig!'

Den här gången skulle jag göra en koreografi där han skulle dansa solo och dansa hela tiden – och i andra akten skulle han själv bli lyft av fem unga män.

Prinsen däremot har i de flesta produktioner en variation i andra akten och en i tredje akten – eller kanske bara där. Därför ändrade jag så att prinsen får dansa hela föreställningen – pas de deux och variation med Aurora i båda akterna och striden med Carabosse, så nu är de likvärdiga."

Friedemann Vogel, är du glad åt all denna dans?
"Ja, jag har växt upp med den här versionen. Vid premiären 1987 var jag en av de sju dvärgarna tillsammans med Snövit i sista akten. Då trodde jag inte att jag en dag kulle dansa prinsens roll, men nu sitter jag här och jag har dansat i många olika uppsättningar av Törnrosa, och det är sant att det är i Marcias version som prinsen har mest att dansa."

Marcia Haydée berättar: "När det gäller Aurora har jag inte ändrat någonting, för där kan man inte göra något som är bättre. Vad Petipa har skapat är perfekt och det kan man inte röra, därför ändrade jag inget, ja kanske den musikaliska fraseringen, men inte koreografin. Allt är ren Petipa."

Nadja Sellrup, variationerna är svåra, hur är det att dansa dem?
"Materialet är så rent att det faktiskt är underbart att göra dem. Man håller sig hela tiden inom den klassiska ramen, Jag har dansat ganska mycket modernt, så det är ett rent nöje att dansa Aurora. Jag överraskar mig själv med att jag har så roligt och ler hela tiden.

Johannes säger: "Det var ju inte säkert att vi skulle få den här baletten. Marcia ville först komma och se dansarna och se att ensemblen skulle klara av att framföra den, det var en lättnad när vi fick ja."

Marcia inflikar: "Jag såg Nadja dansa och hon är perfekt för den här rollen." Och Nadja svarar: "Jag har ju inte dansat rollen tidigare och att göra den nu för första gången är en stor utmaning", varvid Marcia säger "Ja nu är du redo för den!"

Maria Haydée fortsätter: "Jag har också ändrat de andra manliga rollerna, så de har mer att dansa. De fyra prinsarna som kommer för att uppvakta Aurora i första akten till exempel. I 'rosenadagiot' brukar de bara räcka henne handen som partner och föra henne runt, men hos mig får de dansa mycket! De har alla var sitt solo och de kommer igen även i bröllopsscenen, så de har mycket att dansa. Åter detta med balansen mellan män och kvinnor.

Publiken ska inte ha tråkigt, det ska hända något hela tiden. Jag var så glad när Johannes bad mig göra Törnrosa här, för jag älskar verkligen Stockholm. Redan när jag dansade i Onegin och Argbiggan här, för många år sedan, blev jag förälskad i Stockholm. Det är en så vacker stad, det är nästan som att gå runt i ett museum, allting är så vackert. Maten är så bra!

Jag bad för att kompaniet skulle vara bra nog för att göra Törnrosa, så att jag skulle få komma hit. Jag tackar dig av hela mitt hjärta, Johannes! Ensemblen är fantastisk. Det är en underbar ensemble! Dansarna är så hängivna och jobbar så hårt och protesterar aldrig."

Jag frågade henne på stället om hon ville dansa Carabosse. 'Jag måste tänka om och jag måste ändra vissa saker, men jag tror du skulle bli en bra Carabosse'. När jag såg henne repetera i morse var hon underbar, hon har kraften!.

En man måste ha manlig styrka men även ta fram den kvinnliga sidan. En kvinna måste också ha den manliga kraften, men det är mycket svårare, och jag tycker Marie har den kraften.

Jag är också inspirerad av japansk Kabuki och jag är mycket glad att jag anpassade rollen för Marie. Hon är den enda kvinna som får göra den rollen, annars är det alltid en man. De andra som gör Carabosse i Stockholm är Jan-Erik Wikström och Arsen Mehrabian.

Vi har en fantastisk besättning. Nadja är en underbar Aurora, just för att hon aldrig har dansat rollen tidigare. Hon är alldeles fräsch och har inga förutfattade meningar om hur rollen ska göras – hon är fullkomligt naturlig, jag är full av beundran. Sedan har vi Marie, en vacker Carabosse, och en fantastisk Prins.

Vi har också den den goda féen. Jag har alltid velat ha en lång fé, jag har aldrig haft en som är riktigt lång och här har vi en som jag tror är två meter på tåspetsarna: Daria Ivanova, hon är ryska. Hon är så vacker när hon gör entré. Vi har en perfekt rollbesättning.

Andra lagets Sarah Jane Medley och Dragos Mihalcea är också långa. Det är underbart med alla långa dansare här i Sverige," säger Marcia.

Det är en annan scenograf här än i Stuttgart?
"Ja i Stuttgart hade vi Jürgen Rose. Han hade väldigt speciella krav. Bland annat ville han att alla tutuer skulle tillverkas av gamla saris, så det kom ett helt flygplan från Indien, fullastat med saris. Det var ett tillfälle som bara sker en gång i livet. I Stuttgart fanns pengarna och förutsättningarna. Det kan vi aldrig få idag.

När jag satte upp baletten i Chile hade jag en fantastisk chilensk scenograf, Pablo Nuñez, som är 'Sydamerikas svar på Jürgen Rose'. Han har gjort en mycket vacker scenografi. Han arbetar med många färger som han kombinerar på ett alldeles eget sätt – och om nu inte min koreografi skulle vara så bra, är succén ändå given så fort ridån går upp."

Jag är säker på att vi får se en mycket bra koreografi i alla fall!

Nadja är extatisk över kostymerna "Jag har tre jättevackra tutuer. Pablo Nuñez har varit så noga med att kostymerna ska vara bekväma och passa för varje dansare, Alla huvudrollslagen har sina egna kostymer, bara där blir det nio tutuer, och totalt är det 21 tutuer under hela föreställningen och cirka 300 kostymer sammanlagt. Det tar det tar 60 timmar att färdigställa en tutu och jag har tre."

"Kostymavdelningen här på teatern är otrolig. De har traditionen och kunskapen och är i högsta världsklass. De vet vad de talar om. Både jag och Pablo är imponerade över att kostymerna sitter perfekt redan när de provas första gången" säger Marcia Haydée.

"Varje nyuppsättning av Marcias Törnrosa kommer att vara tillägnad honom."

Marcia, vad händer efter Stockholm?
"Efter premiären har jag fem dagars semester i Finland, sedan reser jag till Stuttgart för ännu en ledig vecka för att se till mitt hus. Därefter reser jag tillbaka till Chile där jag är chef för baletten i Santiago.

Arbete är semester för mig – jag älskar att arbeta, jag älskar att vara på teatern, jag älskar att arbeta med dansarna, jag älskar att turnera, jag älskar att resa. Att se olika teatrar, olika människor. olika produktioner! Jag tror att det kommer att fortsätta så länge jag lever!"