Efter Berlinmurens fall och Tysklands återförening har Berlin åter blivit rikshuvudstad. De ödsliga grusfält som omgav muren har gradvis fyllts med nya byggnadskomplex av imponerande storlek och ofta hög arkitektonisk kvalitet. De mest kända är regeringskvartern kring det restaurerade riksdagshuset, området vid Potsdamer Platz och Ambassadområdet söder om den jättelika parken Tiergarten.

Till det som just nu restaureras hör det historiska Operahuset, huvudscen för Staatsoper och Staatsballett Berlin, som bildades genom en sammanslagning av baletterna vid Staatsoper, Deutsche Oper och den mer modernt inriktade Komische Oper. Baletten består nu av ca 80 dansare.

Institutionen Staatsballett disponerar utöver Staatsoper även Deutsche Oper, som uppfördes för det dåvarande Västberlin, och Komische Oper, vars åskådarrum i nyrokoko mirakulöst överlevde bombningarna under andra världskriget och försågs med nya moderna tillbyggnader för foajéer och arbetslokaler samt ny scen. Under Staatsopers restaurering används även Schillerteatern för operaföreställningar.

Musikaler, revyer och lättare musikteater har sina egna scener som Theater des Westens, Admiralspalast och Friedrichstadt Palast. Antalet talteatrar, konsertlokaler och mindre etablissemang är stort. Berlin är åter centralpunkten i det tyska teaterlivet.

Galili har sedan 2003 samarbetat med den fantastiska slagverksgruppen Percossa från Holland, som skapat musiken till The Open Square. Gruppens musik innehåller många inslag av teater, akrobatik, magi och humor.

The Open Square inleds med att en dansare kommer in på scenen och klagar över att dansare inte har något att säga till om, ingen frågar vad de vill och de måste utföra alla konstiga infall som koreografen begär. Så småningom överröstas han av musiken och de övriga dansarna träder in och så följer en fantasirik och krävande dans full av just akrobatik, magi och humor – med andra ord, allt vad koreografen begär.

Kanske inte ett helt oprövat koncept, men när det görs så hängivet, humörfullt och expressivt kan man bara ge sig och föreställningen togs emot med jublande bifall.

Man ger också Crankos Onegin, Spoerlis Peer Gynt, Bigonzettis Caravaggio och Eifmans Tjajkovskij samt ett trippelprogram med verk av Nacho Duato, William Forsythe och Marco Goecke.

Béjarts Ring um den Ring  byggd på Wagners Nibelungens Ring, återkommer också. Vid urpremiären i Berlin 1990 gjordes rollen som Siegfried av Göran Svalberg. När baletten då skulle sättas upp skedde det på ett mindre vanligt sätt. Först gjordes de flesta solistrollerna nämligen av dansare ur Béjarts eget kompani för att sedan gradvis bytas ut till dansare ur Berlinbaletten. Sålunda övertogs Görans roll av brodern Joakim Svalberg, då anställd som solist i Berlin. Numera är han framgångsrik rockmusiker.

En annan svensk som var med i Ringen var Tomas Karlborg, som efter Svenska balettskolan i Stockolm gjort karriär som premiärdansare i Berlin. Han är numera en omtyckt balettmästare för ensemblen.

Dess segertåg över världen har väl aldrig riktigt upphört. West Side Story spelas i nya uppsättningar jorden runt. Senast gavs den i Sverige på GöteborgsOperan under den senaste säsongen.

Nu hade en ny turnéuppsättning – baserad på Broadwayoriginalet – Europapremiär på Deutsche Oper. Festligt med strålkastarljus och kändisuppbåd på röda mattan. – Tyvärr inte så kända för en tillrest svensk.

Ansvarig som regissör och koreograf för föreställningen är Joey McKneely. Han kom i kontakt med Jerome Robbins då han medverkade i föreställningen Jerome Robbins on Broadway 1989, en antologi av Robbins bästa shownummer.

Sedan dess har han satt upp West Side Story på bland annat La Scala i Milano, Théâtre du Chatelet i Paris och Sadler's Wells Theatre i London.

Ensemblen i Berlin var övervägande amerikansk och den gjorde ett härligt arbete.

Elena Sancho Pereg som Maria hade en tät sopranstämma – med övervikt åt operahållet – och Liam Tobin som Tony en bärande musikalröst.

Hela ensemblen gav sitt bästa och agerade med hög trovärdighet.

Danserna hade originalets sprakande energi och övertygande hetta och de romantiska sångscenerna den rätta inlevelsen.

Slutscenen var äkta gripande i sin avskalade realism utan påklistrad sentimentalitet. Det blev stående ovationer på Deutsche Oper.

Efter Berlinsejouren går nu turnén vidare till Leipzig (10-15/7), Köln (18-29/7), Hamburg (1-26/8),
Essen (11-20/10) och Paris (24/10-1/1 2013).