Artiklar från 2008 – till idag
Joseph Macrae Ballantyne som tjuren och Marie Sanner som Jason. Fotograf Mats Bäcker
I ett förträffligt initiativ arrangerades i anslutning till Drottningholmsteatens framförande av Francesco Cavallis Jason & Medea en internationell konferens om verket. Arrangemanget var resultatet av ett samarbete mellan Drottningholms Slottsteater och "Nordic Network for Early Opera".
Jason och Medea (originaltitel Giasone), med urpremiär i Veendig 1649, var 1600-talets mest spelade opera med hela 29 uppsättningar under seklet. Blott tillsammans med Cavalli (1602-76) kan man följa operagenrens utveckling i Venedig, från ett tämligen nytt medium till brett uppskattad konstform.
I konferensen deltog fem framstående kännare av Cavalli och tidig opera. Två exempel: Drottningholmsteaterns konstnärlige ledare Mark Tatlow talade om det omfattande arbetet med musiken inför nypremiären. Den italienske musikologen Dinko Fabris gav i ett anförande om musikalisk praxis underhållande smakprov ur nypremiärer av Cavalliverk från 1952 och framåt.
Det ur danssynpunkt mest intressanta anförandet hölls dock av uppsättningens regissör. Deda Cristina Colonna från Italien visade sig vara ursprungligen klassisk dansös, med examen i barock- och renässansdans från Sorbonne i Paris. Hon var bl. a. solist och koreograf vid berömda New York Baroque Dance Company och vidareutbildade sig senare inom scenkonsten och kom att arbeta som skådespelerska, regissör och pedagog, bl. a. i ämnena dans, gestik och scenpraxis.
Colonnas anförande hade rubriken "I can't do this opera!". Där talade hon initierat och detaljrikt om ambitionerna med och svårigheterna i att överföra en venetiansk opera till modern publik.
Här finns nämligen stora informationsproblem. Ett par exempel på konventioner: En venetiansk opera från tiden skulle sluta lyckligt - klart originellt för ämnet Medea och Jason. I en venetiansk opera uppskattades högeligen att sångare uppträdde i dubbelroller, helst då bjärt kontrasterande sådana. (Ett särskilt anförande om detta ämne hölls av den danske musikvetaren Magnus Tessing Schneider.)
En venetiansk opera innehöll också generellt betydligt mindre dans än en fransk barockopera. I Giasone förekom dock baletter i slutet av första akten (spiriti – ungefär demoner) och i slutet av andra (sjömän), möjligen också på ett tredje ställe. [Originalet hade tre akter. På Drottningholm hade man komprimerat till två, i långtgående ansträngningar för att reducera speltiden till tre timmar.]
Ytterligare en svårighet med dessa baletter är att musiken till dem inte är bevarad! Man kan bara spekulera om anledningarna till detta. Möjligen var den musiken inte ens komponerad av Cavalli utan hämtad från annat håll. Känt är dock att de komiska inslagen i venetiansk opera vid denna tid var betydande.
Richard Hamrin och Sara P Eriksson i Jason och Medea. Fotograf Mats Bäcker
Vad gjorde då regissören för att i någon mån inkludera dans? Operan komponerades 1649. Källorna till dansen vid denna tid är få. Colonna vände sig då till de viktigaste källorna från tiden 1581-1630: traktater av dansmästarna Caroso och Negri.
Ur Carosos "Il ballarino" från 1581 hämtade hon en kort version av gruppdansen "Chiaranzana", som ser ut ungefär som en tidig kontradans. Några stampande fotrytmer hämtade hon från danstypen Canario, som är uppkallad efter Kanarieöarna! Förmodligen var det där dansen "upptäcktes". Den har en lång historia som dock är svår att spåra men förmodligen till Nordafrika. En recensent anade i operan flamencosteg, men anknytningen till Spanien var den korrekta.
Framhållas måste också det monster Jason måste besegra för att erövra det gyllene skinnet. Originalets "stolt best med horn" utformades av scenografen Ottavio Ananias till en stor, härlig tjur i blått och guld, mer festlig än fasaväckande. Rollen spelades av föreställningens regiassistent, den mångsidige skotsk-sydafrikanske stråkmusikern och artisten Joseph Macrae Ballantyne. På fyra styltor fick han här användning också för sina talanger som akrobat. Tjurens slutliga nedsegnande var en liten juvel av rörelsekonst.
Konferensens anföranden finns tyvärr inte tryckta, inte heller tillgängliga på internet. Just denna konferens hade annars varit ovanligt väl förtjänt av detta. Drottningholmsteaterns programböcker för säsongen har tidigare varit både välmatade och välgjorda. Denna säsong har man dock valt att i stället till Jason & Medea utge ett blott tolvsidigt häfte.
Å andra sidan är Slottsteaterns säsong 2012 ovanligt lång (20 maj - 21 september) och innehåller inte mindre än 14 olika sorters arrangemang (förutom de sedvanliga visningarna i detta Sveriges första världsarv). Dessa ledningens nya initiativ hälsar vi med glädje.
Peter Bohlin
15 juni 2012
FÖLJ OSS PÅ
Redaktion
dansportalen@gmail.com
Annonsera
dansportalen@gmail.com
Grundad 1995. Est. 1995
Powered by
SiteVision