Den romantiska baletten har varit aktuell i både Stockholm och Göteborg de senaste veckorna. I Stockholm går August Bournonvilles Sylfiden för välfyllda hus och i Göteborg har gästspelet av holländska nationalbaletten med Giselle tagits emot med stående ovationer.

Att gästspelet var efterlängtat var inte att ta miste på, men det står också klart att det fordras stora resurser för att ge dessa baletter verklig rättvisa. Att se 27 vilier på den stora scenen i Göteborgsoperan var mäktigt. Och den konstnärliga nivån var hög.

Giselle
Det var förre balettchefen Johannes Öhman som bjöd in den holländska truppen, som bevisade hans tes att ska man visa klassisk balett ska det vara på högsta nivå. Något han också tagit till sitt motto för chefskapet vid Kungliga Baletten i Stockholm – även när det gäller den moderna repertoaren.

Själv såg jag två solistlag två dagar i rad och det var givande upplevelser. Det unga paret Megan Zimny Gray (från USA) och Matthew Golding (från Kanada) framträdde med friskhet och charm i första aktens skördefest i vingården och med skirt skimrande ung romantik i den vita andra akten.

Premiärparet Maia Makhateli från Georgien och Jozef Varga från Slovakien, är mer rutinerade och visade verkligt djup i sina känslor i den ödesmättade andra akten. Hon, lätt som en fjäder och med underbar frasering och han med både kraft och desperation i de krävande solopartierna och ånger över sitt dubbelspel gentemot flickan och sin formellt trolovade..

De mycket väldrillade och samdansande vilierna under sin ledare Myrtha var ett under av klassisk skönhet. Myrtha i det ena laget var  utmärkta Nadia Yanovsky, men Sasha Mukhamedov – dotter till den store ryske dansaren Irek Mukhamedov – hade ett extra mått av kraft och stränghet i sitt kyliga utspel. När de inte dansade Myrtha framträdde de i första aktens pas de quatre – som ersätter det sedvanliga bonde-pas de deuxet – tillsammans med Emanouela Merdjanova och herrarna Mathieu Gremillet och Remi Wörtmeyer respektive Rachél Domens, Joseph Wright och James Stout. Som helhet ett mycket lyckat gästspel.

En traditionell uppsättning sedd med nya ögon
Uppsättningen gjordes i Amsterdam 2008-9 av Ricardo Bustamante, balettmästare vid San Francisco Ballet, och Rachel Beaujean, balettmästare och artistledare för Nationalbaletten. Scenografin – av den holländske koreografen och tillika scenografen Toer van Schayk – är i traditionell stil med ett extra plus för den stiliga, jugendinspirerade skogsbilden i andra akten.

Dansportalen fick en pratstund med balettchefen Ted Brandsen och Rachel Beaujean i Göteborgsoperans kantin.
Om Giselle berättar de:

"Vi hade en 30 år gammal uppsättning av Sir Peter Wright, men den hade tappat sin fräschör och nyanserna hade slätats ut, därför beslöt vi att sätta upp en ny version som tar fasta på den ursprungliga intentionen med baletten och göra den så nära originalet som man kunde. Nytt och spännande, för det är ett sort dramatiskt verk. Att se det gamla med nya ögon!

Repertoaren i Amsterdam är en blandning av det klassiska arvet och den moderna traditionen och de stora holländska koreograferna Rudi van Dantzig, Hans van Manen och Toer van Schayk.

Vi har en ny version av Don Quijote gjord av Alexei Ratmansky men också verk från Diaghilevepoken – av Fokin till exempel – och Balanchine står ofta på repertoaren. Den klassiska tekniken är fortfarande en utmaning och den påverkar även det nya och nyskapande vilket är viktigt för att hålla den moderna visionen levande.

Vi vill gärna visa fram nya unga koreografer och har varit med om att föra fram David Dawson och Krzysztof Pastor till exempel. Andra är Sidi Larbi Cherkaoui och Christopher Wheeldon och Chen-Wei Li. En ung man som vi satsar på är Juanjo Arques som är en fin dansare själv och kräver mycket av sina dansare.

Baletten finansieras till hälften av holländska staten och till 15% av Amsterdams stad. De omskrivna ekonomiska nedskärningarna drabbar inte själva baletten så hårt – man minskar med ca 5% från 80 till 75-76 dansare, men orkestern måste gå ned från 100 till 35 musiker, vilket gör att vi måste lägga mycket pengar på extra musiker för våra företällningar. Totalt räknar man med en nedskärning på ca 50% inom kultursektorn.

Vi turnerar en hel del, dels inom Holland med ca 17-20 föreställningar runt om i landet varje år. I Amsterdam kommer ca 40% av publiken från närområdet. På senaste tiden har vi gästspelat i Peking, London, Turkiet och nu här i Göteborg. Teatern här är underbar och alla är så  vänliga – det är en av våra bästa upplevelser."

Ljuvlig sylfid i Stpckholm
Frank Andersen och Eva Kloborg har gjort ett mycket gott arbete med nyuppsättningen på Stckholmsoperan. Smolk i bägaren blev det på första föreställningen då Marie Lindqvist skadade sig strax innan ridån skulle gå upp och måste ställa in.

En fantomräddning gjorde då Nadja Sellrup, som en timme senare intog scenen med total säkerhet, underbar lätthet och en rörande fin rolltolkning. Arsen Mehrabian gjorde även han en utomordentligt fin insats som James och som balettens onda genius Madge fick vi ännu en lysande karaktärstolkning av Hugo Therkelson.

I senare föreställningar har briljanta insatser gjorts av den unga Desislava Stoeva – debut i Sylfidens roll – och Olof Westring, som dansat rollen som James tidigare.