Med all rätt i världen var Bounce ett hyllat koncept med enorm "credit". Svansjön är något av baletternas balett. I kombinationen ligger något oslagbart. Fredrik "Benke" Rydmans streetdanceversion av Svansjön på Dansens Hus var redan före premiären en enorm publiksuccé.

I skrivande stund har 32 000 biljetter sålts. Redan har verket vunnit en ung publik, något som scendansen brukar skrika efter, liksom scenkonsten i största allmänhet.

Satsningen är både ambitiös och berömvärd. Vad man brukar kalla "production value" är högt: duktiga dansare i varierad streetdancekoreografi, intressant musikcollage (både Tjajkovskij och nyskrivna stycken) och högt tittvärde, med bland annat fyndiga sceniska lösningar och festliga kostymer som sprakar av färg.

Antalet medverkande är, med tanke på all action, uppseendeväckande lågt: 10 stycken. Allt talar för att verket kommer att bli en publiksuccé både under eventuella Sverigeturnéer och vid internationell lansering.

Vad är en kritiker?
Det ligger en alldeles särskild glädje i att befinna sig mitt i en högljutt jublande, ung åskådarskara. Då kan det bli lätt att genast känna sig några år yngre. Jag lät mig också förföras av många enskildheter i verket.

Låt mig ta tre goda exempel. Trollkarlen presenteras med fyndig multimediajonglering. Till den musik som i den klassiska baletten spelas till en av de tekniska höjdpunkterna, de 32 fouettéerna (piruetter med benvisp), utför en man i hög, svart hatt ungefär lika många snurrar stående på huvudet i sin hatt. Till de fyra småsvanarnas musik (ett annat favortiställe i balettten) dansar här fyra killar liggandes på rygg.

Handlingen är i princip densamma som i originalbaletten: En kille tvungen att kämpa för sin tjej mot en trollkarl (här dessutom knarklangare och hallick). De omges av bland andra en mamma, en pappa, en narr, och några kompisar (tjejerna har blivit prostituerade knarkare).

Men vad hände här på slutet?  Killen får tag i en pistol, ett skott smäller av, en figur dör, andra förändras. Tre svanar tar av sig de vita pälsar de fått av hallicken, lämnar tillbaka dem och går vidare. Men en av huvudpersonerna står plötsligt mest still.

Tydligen har han också förändrats – men metoden att med stillhet framställa förändring är inte riskfri. Ett kritiskt öga kan börja fundera på om koreografin just där inte hunnit bli färdig.

(Ett vanligt svar på frågan ovan Vad är en kritiker? är: En person som försöker förklara för publiken varför de inte borde ha haft så roligt som de hade.)