Något om originalet
Baletten Svansjön har gjort sig förtjänt av att bli en klassiker. Musiken är fantastisk, kampen mellan gott och ont rymmer fördjupningar som för dansare kan bli föremål för tolkningar och bearbetningar under ett helt artistliv. För en åskådare kan jämförelser mellan olika dansares framföranden och olika versioner av baletten tjäna som underlag för funderingar under ett åskådarliv.

Två exempel bland många i detta välkonstruerade libretto: när prinsen träffar den vita svanen (Odette) är ballerinans uppgift att finna en trovärdig balans mellan fågelhamnen och de kvarvarande mänskliga egenskaper som fängslar prinsen.

Som den svarta svanen (Odile) måste hon träffa en annan balanspunkt: hon måste göra det trovärdigt att hon är trollkarlens dotter som är ute efter att förleda prinsen att bryta sitt trohetslöfte till Odette samtidigt som det måste framstå att prinsen är övertgad om att hon är Odette klädd i svart. Hon får alltså inte vara hur ensidigt stark som helst.

Balettens slut har sedan urpremiären 1877 varit en stridsfråga. Då var slutet "olyckligt": prinsen och svanen dör. Då uteblev succén (även om orsakerna därtill förmodligen var fler). Det var först när baletten återupptogs 1895 som baletten, i koreografi av Petipa och Lev Ivanov, blev en av de stora, klassiska.

Det finns i huvudsak två sorters slut: antingen besegrar prinsen trollkarlen eller också vinner ondskan. Intressanta biversioner är till exempel att prinsen vinner och svanen återfår sin mänskliga gestalt – ibland har då baletten börjat med flickans förtrollning till svan. Trollkarlen kan också drunkna i vågorna tillsammans med paret. Eller också kan det älskande paret efter döden förenas på andra sidan i en så kallad apoteos (i överförd bemärkelse: en scen där de avlidnas själar överförs till gudarna/himmelen).

Av bland annat dessa skäl är Svansjön för mig en levande klassiker som förmodligen kommer att fascinera mig till döddagar. Jag skulle önska att några av de unga åskådare som nu jublar åt Rydmans Svansjön, en dag när behovet av fördjupning gör sig påmint, kommer att se också originalet. Då tror jag att de får en upplevelse för livet.

Peter Bohlin
14 dec 2011