Artiklar från 2008 – till idag
Röda Giselle med Olga Konosjenko. Fotograf Martynas Aleksa
De nationella operahusen i de tre baltiska länderna har inlett ett samarbetsprojekt. Dansarna och sångarna reser till varandras städer och presenterar sig själva i produktioner från hemmascenen som visas för en ny publik.
När Estoniateatern besökte Vilnius kom baletten därifrån samtidigt till Tallinn. Det blev två balettföreställningar; en Romeo och Julia samt en Röda Giselle. Tatjana Sedunova, den artistiska ledaren för baletten, ställde upp för att berätta för Dansportalen om gruppen.
Tatjana Sedunova. Foto lzinios.lt
Balettgruppen, dess ledare och repertoar
De flesta av dansarna är utbildade på operans balettskola i Vilnius som fått renommé genom sina elever. Ensemblens dansare är totalt 65, och bara några kommer från andra länder. Fyra är från Vitryssland, tre från Japan och en är ryss. De har alla en gedigen utbildning, vilket är kännetecknande för dagens dansare som rör sig överallt runt världen.
Tatjana Sedunovas gestalt och värld är dansarens; hon själv har uppträtt i en del klassiska verk och minns tillbaka – till tiderna med Giselle bland annat. Senare har hon jobbat på TV med dansproduktioner och 1992 blev hon balettens artistiska ledare på operan.
Det är sen eftermiddag, vi sitter på en soffa inne på Estonia och samtalar, om balett, föreställningar och om dansarna. De gör som bäst sin uppvärmning inför kvällens föreställning i en balettsal bredvid oss.
Kvällen före har det på huvudscenen getts en klassisk Romeo och Julia av Vladimir Vassiljev och Tatjana Sedunova berättar om de unga dansarna i produktionen. Det var en ljuvlig och ständigt leende Julia som presenterade sig, Anastasija Cumakova från Perm i Ryssland. Hennes Romeo var en väldansande Nerijus Juska, till utseendet en romantisk yngling och därigenom som skapt för denna roll. Det var detta par, båda lite över 30, som övat in rollerna senast. Båda kanske ännu lite ungdomliga. En viss mognad i rollprestationerna ger ofta mer tyngd till berättelsen
Romeo och Julia med Anastasija Tjumakova och Nerijus Juska. Fotograf Martynas Aleksa
En annan Julia i gruppen är till exempel Egle Spokaite, känd för finländarna som deltagare och vinnare på Internationella Balettävlingen i Helsingfors 1995 – förstapristagare i bland seniorerna. Egle har senare gjort några gästspel i Helsingfors, och i Savonlinna balettfestival i östra Finland.
När balettävlingar kommer till tals nämner Tatjana Sedunova även Jurgita Dronina – hemifrån Litauen och utbildad i den statliga operabalettskolan i Vilnius. Även Jurgita tävlade och vann 1995 andra pris både i Helsingfors och Moskva och blev engagerad av dåvarande balettchefen Madeleine Onne i Stockholm. Sedunova berättar gärna om hennes framgångar; om hur hon efter Kungliga operan under drygt ett år varit framgångsrik vid Het Nationale Balett i Holland.
Tatjana Sedunova talar gärna om sina dansare, och då det efter samtalet blir möjligt att gå in i balettsalen och betrakta de höga hopp gruppen just håller på med kan man beundra dem – så smidigt, kunnigt, skönt.
Romeo och Julia med Anastasija Tjumakova och Nerijus Juska. Fotograf Martynas Aleksa
Tatjana Sedunova själv då,
Vilka baletter är de viktigaste i hennes liv? Jo – nog är det den traditionella och romantiska Giselle, där hon gjort solistrollen som den ena av de ledande vilierna i andra akten. Den vita akten är hennes favorit, fast hon skyndar sig att säga att hon också dansat i den första akten; med i den idyll som spricker då bondflickan Giselle möter sitt öde.
Denna dam med en del historia i det egna livet tycker även om Boris Eifmans baletter, och berättar att gruppen fått ett sällsynt tillstånd att dansa hans Röda Giselle – berättelsen om primaballerinan Olga Spessivtseva. Möjligheten att dansa detta verk har hittills inte beviljats någon annan grupp utöver Eifman Ballet.
Red Giselle med Olga Konosjenko och Martynas Rimeikis. Fotograf Martynas Aleksa
Tatjana Sedunova påpekar att traditionen med klassiska baletter skall hållas levande av de nationella balettkompanierna, att detta ju är deras främsta uppgift. Hon nämner också baletten Törnrosa med alla dess svårigheter och krävande rollprestationer, och kommer ihåg vissa fina dansare som gjort solistroller. ”Jag är inte så förtjust i att man rullar på golvet i ett modernt verk” säger hon och skrattar.
Själv är hon utbildad i St. Petersburg och nämner några av de förnäma solisterna i Törnrosa-rollen. Till exempel den mycket kända Irina Kolpakova – som numera också tar hand om blivande solister. Vi stannar vid denna kända balettstad och talar om den legendariska Natalia Dudinskaja: ”Det var i hennes klass jag gick! Dudinskaja var en god pedagog" ler hon. Jag nickar: ja, hon är känd också i Helsingfors, hon gav kurser för pedagoger. En dam med mycket gott renommé.
Premiärdansaren Nerijus Juska. Fotograf Cristian Hillbom
Klassiskt och modernt på repertoaren
Litauens nationalbalett har 18 balettverk i repertoaren. ”Hälften är klassiskt och hälften modernt" berättar Tatjana Sedunova. "Bland dem har vi baletter för barn. – Vi har goda kontakter åt olika håll, och därför har vi fått berömda koreografer att samarbeta hos oss. Själva reser vi och gästspelar, ofta med egen orkester, som nu här i Tallinn.”
Vid frågan om pensionsåldern svarar hon att ”det beror på, det finns inga stränga regler för det. Om en uppskattad stjärndansare är i god form och älskar sitt yrke, varför skulle en sådan artist inte få fortsätta!” Vi diskuterar också Galina Ulanova och andra stora inom den traditionella baletten.
Vasiljevs Romeo och Julia och Eifmans Röda Giselle
Scenlösningen i denna Romeo och Julia är lite annorlunda; det finns egentligen tre sektioner på scenen. Orkesterdiket har täckts över och musikerna har fått en plats i mitten av den stora scenen: dansarna rör sig alldeles framme inför ögonen på publiken och också bakom orkestern. När man sitter på parterr och på första bänkraden ser man inte alltid vad som pågår längst bak, trots att scenen där fått ett lyft.
Solisten Igoris Zaripovas repeterar inför kvällens föreställning. Fotograf Cristian Hillbom
Olga Konosenko är en mogen ballerina, i titelrollen av Röda Giselle en bra Olga Spessivtseva. Kvällen innan hade hon gjort en krävande rolltolkning som Julias mor. Det var Konosenko som profilerade sig som en ledande gestalt vid gästspelet, och det finns några fler. Vissa manliga solister på båda kvällarna gjorde riktigt bra ifrån sig. Det var t.ex. balettmästaren i Röda Giselle och Mercutio i Romeo och Julia, Valerijus Fadejevas, med sin dans och scennärvaro, och Aurimas Paulauskas i rollerna som Julias fästman Paris och Olga Spessivtsevas partner.
Den andra kvällen med Röda Giselle dansad till Boris Eifmans koreografi var kanske den mest intressanta av dessa två. I baletten fanns fler dansanta scener. Dansarna syntes vara fint hemma i stilen hela tiden. De är tydligen vana vid olika stilar, vilket ju också är en förutsättning i dagens hårda tävling om platser i kompanier.
Två balettverk av olika slag; man hinner se och göra observationer av allt möjligt; hur gruppen samarbetar och vad som är bra i deras utförande. Det är intressant med gästspel – och man hoppas att man får tillfälle att se en grupp också på hemmascenen. Varje grupp har en egen prägel. Om inte annat, så är det summan av kulturer i och bakom balettens och gruppens historia, själva dansarna och vad de uppför, och en del annat som är svårt definierbart – som i all konst.
Anita Jokela
7 november 2011
FÖLJ OSS PÅ
Redaktion
dansportalen@gmail.com
Annonsera
dansportalen@gmail.com
Grundad 1995. Est. 1995
Powered by
SiteVision