Balettpedagogernas förening i Finland hade anordnat en sommarkurs med Elisabeth Platel och Wilfried Romoli som gästpedagoger under fem dagar mitt i sommaren, den 18 - 22 juli. Elisabeth Platel, tidigare étoile (stjärna) på Parisoperan är från 2004 chef för dess balettskola, och Wilfried Romoli, étoile på operan är nu förutom en fortsatt dansarverksamhet även aktiv med att undervisa.  

22 flitiga ungdomar, valda på grund av dvd-inspelningar, kom för att – delade i två grupper – göra sitt bästa inför ögonen på de två. Redan tidigt på morgonen började undervisningen. Klockan 9.00 startade man med klass för att senare på dagen ha repertoarundervisning. Dagen avslutades med instudering av en modern koreografi tillsammans med danskonstnären Natasha Lommi, Helsingfors.

Organisation
Kursen ordnades av Balettpedagogit r.y. – balettpedagogföreningen i Finland – och av organisationen Helsingin kansainvälinen balettikilpailu - yhdistys – Föreningen för Helsingfors internationella balettävling – i syfte att främja ungdomarnas kunskaper inför den stora tävlingen våren 2012.

Balettpedagogernas förening har som mål att ordna högklassiga kurser både för pedagoger och dansstuderande, och denna gång var det möjligt för pedagogerna att delta som åskådare. På vissa kurser får lärarna själva delta med att träna och lära sig nya saker och trender. Det är viktigt att umgås och att få diskutera med andra också.

Den internationella balettävlingen i Helsingfors – HIBC Länk till annan webbplats. – ordnas vart fjärde år i maj-juni, och har från sin början 1984 varit mycket populär. Såsom i många fall har det funnits en eldsjäl bakom tanken; Doris Laine-Almi – tidigare primaballerinan och balettchefen vid bl.a. Helsingforsoperan.

Många stjärnor och solistdansare har deltagit och stått på prispallen, t.ex. Daniil Simkin, Barbora Kohoutková och Jurgita Dronina, som var solist på Kungliga Operan. Men även dansare som Nina Hyvärinen och Maria Baranova, Finland; Eve Andre och Maria Seletskaja från Estland; Alexandre Riabko, Tyskland; Alena Shkatula, Vitryssland. En ganska stor mängd unga dansare från Asien har också deltagit.

Nu ser vi fram emot tävlingen 2012 med de 100 unga dansare som blir utvalda från olika håll i världen.

Elisabeth Platel – chef för Parisoperans balettskola Länk till annan webbplats. – och de finska flickorna
Elisabeth – är en mycket elegant dam. Så som så många tidigare dansare som har självdisciplin, och vilka fortsätter att vara aktiva på ett område som har anknytning till balett. Hon är energisk, trevlig, och ibland också rolig när hon förklarar saker för sina elever.

Jag frågar flickorna, som äter sina mellanmål eller vilar på golvet: om hon är sträng? Nej, lyder ett roat svar från flera munnar samstämmigt. Flickorna är nöjda med undervisningen, och i salen lyssnar de mycket noggrant till vad deras lärare har att komma med, korrigerar sina ställningar, tempon och mycket annat – i enlighet med anvisningarna.

Till exempel får vissa höra att de inte ska lämna baken efter sig när de går vidare i ett hopp: ”ta med ryggen och allt i hoppet” säger Elisabeth. Och det blir bättre, det syns genast.

Vad syftar ni till när ni så här i mitten av era sommarlov kommer till kursen? Orkar ni träna och jobba hårt – undrar jag vidare, och ställer den dumma frågan: Har ni drömmar om att bli dansare”. Någon medger direkt, och en röst säger att det är väl allas önskan. De flesta är studerande vid operans balettskola, men också privata skolor såsom Helsingin Tanssiopisto är representerade. Inga pojkar finns på kursen.

Jag talar mera med Elli Purkunen som flyttat från Östra Finland för att kunna gå på operans balettskola i huvudstaden, och med Anni Jokimies och Anna Yliaho. Dessa 15-16-åringar är stolta över vad de gör och jobbar målmedvetet framåt. Vissa av ungdomarna på kursen får vi säkert se på kommande tävlingar.

Jag frågar Elisabeth Platel
Varför ville Ni komma hit till Norden - i mitten av er sommarledighet - och jobba med dessa unga?

Svaret lyder att intresset att se sig omkring är ledstjärnan, och jag frågar vidare hur det varit att avsluta en fin dansarkarriär och börja göra något helt annat – fast jag kan ana att en person som Elisabeth också kan hantera en sak som denna med klokhet.

Hon säger att hon ju börjat förbereda sig för förändringen i livet i god tid. Redan då hon ännu var i mitten av dansarkarriären började hon undervisa, och steget från dansare till pedagog och chef för balettskolan var en naturlig följd i karriären.

Borde man ändra något i er utbildning, frågar jag trots att alla ju vet att Parisskolan tillhör de bästa i världen. Nej, det ska vi inte - vi är ju bäst! – och vi ska ha samma anda kvar även i fortsättningen. Vi tar in eleverna som 8- eller 9-åringar.

De kommer då in i atmosfären och de ska andas ”francais”, de ska ha hemlandets anda i sig. Ingen kritik av det nutida systemet eftersom det ju skapar kunniga dansare, världens topp!

Systemet då, jag säger mig märka att det inte är så strikta regler för lektionen, när det gäller till exempel positioner – såsom i Vaganovaskolan Länk till annan webbplats.. Titta på eleven, säger Elisabeth, om det inte går att åstadkomma en alldeles perfekt position går det kanske att kompensera på annat sätt.

Hon visar senare under timmen för någon av eleverna att på scenen kan man stå i första positionen lite bekvämare, i en position som är bättre för den egna utåtvridningen, eftersom åskådarna ju finns framför scenen, inte på sidorna. Ändå kan man komma vidare i sin dans och se bra ut i en ställning.

Spara energi här! ropar Elisabeth. Flickorna visar sig på sista timmen i ”Soir de Fête” till Delibes musik – det är krävande och man kanske inte orkar så bra ända till slutet, om man inte är ”economique” i utförandet av vissa rörelser.

Det är liknande finesser som man går igenom, utan att någonsin låta eleverna göra dansen omusikalisk. Då är det strikta regler, att lyssna och följa musiken, och stilen. Lärarna förklarar vad som är fel och vad som borde synas i dansen. Det som bjuds åt åskådaren får inte vara flummigt.

Wilfried Romoli, den andra gästande stjärnan från Paris, håller den sista timmen tillsammans med Elisabeth Platel och de samarbetar på ett trevligt sätt. Båda tycker att de finska eleverna kunde visa mer än vad de gör, det är tydligt att lärarna är vana vid en annan sorts elevmaterial.

Vissa 15- och 16-åringar i Norden är ofta ännu ganska osäkra på sig själva – eller möjligtvis har de en stor respekt för lärarna, och detta tycker en del av de finska pedagogerna är en bra sak; de finska ungdomarna är inte och ska inte vara som de franska, säger någon.

En smaksak, men ett är säkert; när man träder ut på scenen ska man utstråla säkerhet på rätt sätt och dra blickarna till sig. I en tävling gäller detta även för tonåringar – det gäller alltså inte att vara för blyg.

Wilfried Romoli
Jag talar även med Wilfried Romoli om karriär, om undervisningen vid balettskolan i Paris och om eleverna. Han är på samma linje i sina tankar som Elisabeth Platel. Han är ännu aktiv inom sin dansarkarriär och uppträder med Ballet Preljocaj Länk till annan webbplats..

Som balettpedagog har även han börjat jobba för att landa mjukt efter karriären, och mycket väl. Han tycks trivas med att undervisa och gör det på ett säkert sätt. Han tror på metoden som tillämpas i Parisskolan och som ger fina dansare som resultat.

Natasha Lommi – en kunnig pedagog
Slutet av varje eftermiddag var ägnat åt en modern koreografi av Susanna Leinonen. Natasha Lommi är själv en av dansarna i ensemblen Susanna Leinonen Company Länk till annan webbplats.. Det var en glädje att se hur även denna unga pedagog tog hand om sina elever. Hon gav dem självförtroende, tips om hur man tacklar olika problem med koreografin, samt visade om och om igen hur rörelserna skulle utföras, utan att lämna någon rådlös om en elev ville veta mer om en detalj. Samtidigt upplyste hon flickorna om att det gäller att hitta en tanke, ett mål i det man gör.

Ida Viikinkoski har fått sitt livs chans vid tidig ålder
En av kursdeltagarna – Ida Viikinkoski – som i år var juniorvinnare i Stora daldansen i Falun – har efter kursen fått möjlighet att delta i undervisningen på Parisoperans balettskola under höstterminen. Detta meddelade Kenneth Greve – balettchef vid Finlands nationalopera – stolt vid ett möte inför höstsäsongen och konstaterade att en sådan möjlighet är ytterst sällsynt.

Ida inleder studierna i Paris i september med en provtid, och även om Kenneth Greve önskar att hon också ska komma tillbaka till Finland, får man önska att hon får utnyttja alla de möjligheter som finns till för hennes del, vid en kommande karriär inom baletten.
Anita Jokela
30 augusti 2011