Föreställningarna med franska barockdansgruppen L'Éventail (Solfjädern) på Drottningholmsteatern blev en klar succé. Det var dessutom en fröjd att se hur väl de fyra svenska dansarna smälte in i helheten, både stil- och utförandemässigt. I denna tidiga dansteknik är fotarbetet intrikat, och det var exemplariskt också av svenskarna.

Detta har varit ett drömprojekt för många. För fyra år sedan kunde Marie-Geneviève Massé, som startade L'Éventail 1985 och är ensemblens konstnärliga ledare, för första gången göra ett besök på Drotttningholmsteatern. Hon blev naturligtvis omedelbart fascinerad och utbrast "här måste jag dansa innan jag dör!"

För Mark Tatlow, konstnärlig ledare och dirigent vid Drottningholms Slottsteater, har det också sedan länge varit en prioritet att återföra dansen till teatern. Han uttalade flera gånger under gästspelet sitt önskemål om att dansen också ska kunna fortleva där.

Initiativtagare till den svenska delen av projektet är Karin Modigh, grundare av Stockholm Baroque Dancers. Hon fick för första gången se L'Éventail i aktion för elva år sedan, och har sedan drömt om någon form av samarbete. Nu gick den drömmen i uppfyllelse.

Det är också en särskild glädje att kunna rapportera att Marie-Geneviève Massé varit till den grad nöjd med samarbetet att hon vill fortsätta det. Vid ensemblens gästspel i Karlsruhe i februari 2012 hoppas hon att de svenska dansarna åter skall kunna medverka. Ekonomiska förhandlingar pågår.

Under gästspelet genomfördes också ett öppet seminarium. Där talade Marie-Geneviève Massé om sina erfarenheter inom genren och Lena Cederwall Broberg om Ivo Cramérs och sitt eget arbete: Hon är den som fått överta Ivo Cramérs arkiv och kostymsamling, och hon förvaltar arvet efter honom.  

Dansportalen fick en egen pratstund på Drottningholmsteatern med en synnerligen charmerande Marie-Geneviève Massé.  

Madame, säg något sammanfattande om er bakgrund!
Jag utbildade mig i klassisk balett och arbetade 1980-1988 med Francine Lancelot, en av pionjärerna inom den franska barockdansen. Hon arbetade framför allt med att rekonstruera de danser som med stor noggrannhet i beskrivningarna utgavs i tryck från och med år 1700.

Det finns sammanlagt över 350 danser beskrivna för i synnerhet solister och par. Mitt intresse kom snart att koncentrera sig på koreografi i tidens stil, och 1985 startade jag, tillsammans med Bernard Delattre, L'Éventail.

Det var en härlig glädje att se hur fantasifullt och musikaliskt ni skapat era koreografiska berättelser: Lättsamt och elegant i "Les petits riens", intensivt och dramatiskt i "Don Juan". Var har ni lärt er dansens dramaturgi?
Åh, tack för vänligheten. Jag utgår från musiken. Den är för mig vad vattnet är för fisken.

Jag har egentligen inte studerat dansens dramaturgi. Jag har förstås läst Noverre och andra källor till dansen och studerat tidens andra konstarter, precis som Noverre och andra teoretiker predikade. Lyssnar man sedan in sig ordentligt på musiken finns det där så oerhört mycket att inspireras av.

Hur ofta får ni beställningar på baletter?
Don Juan var en beställning, från teatern i Versailles. Man tyckte där att dess ca 45 minuter inte var tillräckligt för ett program, så man bad mig föreslå ytterligare ett verk. Det blev "Les petits riens". På så sätt kunde jag inkludera både Mozart och Gluck, både en lättsam balett och den första  "ballet d'action" (ung. = handlingsbaletten), både Noverre och Angiolini, två av tidens största koreografer. Det fanns också en naturlig övergång mellan baletterna, i form av den personifierade allegorin Den tragiska kärleken.

Hur brukar arbetsprocessen se ut inför ett nytt verk?
Jag ägnar mycket tid åt forskning och lyssnar som sagt intensivt på musiken. Jag har en fast medarbetarskara, där jag utarbetar roller med tanke på bestämda dansare. Jag skriver ner det koreografiska innehållet i danserna, markerar golvmönster och taktindelning – ungefär på samma sätt som 1700-talets dansbeskrivningar är nedtecknade i. Men jag gör det på tre olika papper. Annars kan det bli förfärligt komplicerat att införa också smärre korrektioner.

Hur lång tid tar arbetet?
Nu kan jag inte arbeta enbart med ett nytt verk. Annat pågår samtidigt, och jag arbetar inte bara med en sak i taget. Men i praktiken ungefär två år från tanke eller beställning till färdigt verk. Mycket tid för förberedelser, därtill ett halvår ensam i studio, och ca två månader för instudering med dansarna.

Det låter som om ni redan håller på med nästa verk!
Ja, jag har en beställning från Versailles till december 2012. Det blir bl. a. "Jason et Médée".

Ni använder bestämt hellre en annan term än barockdans?
Just det. Ordet barock har så många olika betydelser i olika konstarter. Jag föredrar termen "la belle danse" (ung. Den vackra dansen), ett uttryck som Francine Lancelot gärna använde, och som hon gav som titel till det storartade bokverk där hon sammanfattade resultaten av decenniers forskning.  Ordet sjuttonhundratalsdans är inte heller lyckat: I Frankrike tar denna dansstil sin början under sista tredjedelen av 1600-talet.

På seminariet hörde jag er också använda en egen term för armrörelser.
Ja! De principer som förklaras i dansläroböcker från tiden kallar jag akademiska. De armrörelser som på teatern har bärande innebörd kallar jag "rhétoriques" (umg. = vältaliga, berättande).

År 2000 utnämndes ni till "Chevalier des Arts et des Lettres" (den franska motsvarigheten till Litteris et artibus i Sverige). I snart 25 år har ni varit ledare för er egen ensemble där ni kombinerar forskning med konstnärligt arbete. Hur lång tid av året har ni möjlighet att hålla ensemblen samlad?
Åh, ungefär 4 - 5 månader. Vi är tre stycken i ett järngäng som brukar hålla till i Sablé, där vi har en fast punkt, med bl. a. en sommarakademi. De flesta av dansarna bor i Paris och gör annat emellanåt.

Madame, det var en alldeles särskild glädje att se era baletter här på Drottningholm!
Tack! Jag vill också säga att det var en alldeles särskild glädje att få komma hit. Här dansade kolleger till mig för ett par hundra år sedan. På dessa tiljor placerade de sina fötter. Vi följer så konkret i deras spår. Jag tvekar inte att kalla atmosfären en själ. Den har varit fantastisk att uppleva. Jag hoppas verkligen kunna återvända hit.

Peter Bohlin
22 augusti 2011