Artiklar från 2008 – till idag
Den 26 juni till 10 juli 2011 pågick årets balettdagar i Hamburg, för 37:e gången. Årets premiär var John Neumeiers Purgatorio till Gustav Mahlers tionde symfoni medan årets stora gästspel var Kinas Nationalbalett från Beijing.
Tidigare under säsongen premiärvisades programmet Chopin Dances, som även återkom under balettdagarna, som sedvanligt innehöll en följd av baletter ur Neumeiers rika produktion.
Anna Polikarpova och Lloyd Riggins i Neumeiers Purgatorio. Fotograf Holger Badekow
Själv hade jag inte möjlighet att se Purgatorio så det här få bli en kort redogörelse av handlingen:
Purgatorio
(Skärselden) – namnet lånat från benämningen på den tredje satsen i Mahlers tionde symfoni – bygger på en episod i Mahlers eget liv då hans hustru Alma bedrog honom med arkitekten Walter Gropius, vilket försatte Mahler i förtvivlan. Åter en skildring av konstnärens konflikt mellan kärleken och arbetet. (Jämför Neumeiers Döden i Venedig) Koreografi, scenografi och kostymer av John Neumeier!
Konstnären/Mahler – dansad av Lloyd Riggins – är i baletten koreograf och hustrun Alma – dansad av Hélène Bouchet – avstår från sin egen musikkarriär för att kunna ta del i hans arbete, medan han vill vara ifred med sitt, trots att han inte kan leva utan Alma. Detta driver henne i armarna på en annan man.
Mahler framställs som en blek, sorgsen estet i dirigentfrack, hustrun Alma som varmblodig kvinna i rött och älskaren (Thiago Bordin) som en ung viril man, ofta iförd endast badbyxor. Varje gång Mahler söker omfamna sin hustru känner hon sig fångad och ofri och flyr ur hans famn.
"Han (Neumeier) och hans uttolkare Lloyd Riggins har lyckats med denna sällsynt intensiva och till hjärtat talande studie av en söndertrasad konstnärssjäl. Detta mästerverk togs också emot av premiärpubliken med ljudliga ovationer." skriver Hamburger Abendblatt.
Wang Qimin ocg Li Jun i Den röda lyktan. Fotograf Holger Badekow
Kinas Nationalbalett på gästspel
Min egen första kväll på den alltid fullsatta Hamburgoperan blev Kinas Nationalbalett i baletten Den röda lyktan. Baserad på Zhang Yimous succéfilm och med Yimou som librettist, regissör och ljussättare, var den en dröm i sensualitet och skönhet, mycket vackert och väldansat av bland andra Zhang Jian och Sheng Shidong i huvudrollerna. Koreografin är av Xin Peng Wan och Wang Yuanyuan. Musiken är av Qigang Chen.
En höjdpunkt var som alltid Neumeiers bearbetning av Svansjön: Illusionen wie Schwanensee. Balettens handling har applicerats på kungens av Bayern, Ludwig II, liv. Han byggde många dyra slott och var mer intresserad av svanar än av kvinnor. Han avsattes som sinnessjuk och hans liv slutade genom drunkning.
Rollen som kungen gjordes nu av Thiago Bordin med stor inlevelse och stark tragisk-romantisk utstrålning. Sköna Anna Polikarpova, utbildad vid Vaganovaskolan i S:t Petersburg, var en stiltrogen Odette i andra akten. Carsten Jung gjorde Mannen i skuggan (i originalet trollkarlen Rothbart).
Som den lottlösa prinsessan (motsvarande Odile, den svaerta svanen) sågs Joëlle Boulogne, som denna kväll gjorde sin avskedsföreställning efter 16 år i Hamburgbaletten. Samspelet mellan henne och Bordin var djupt rörande och hon belönades med ett berg av blommor och stående ovationer.
Hélène Bouchet och Thiago Bordin i Illusionen wie Schwanensee. Fotograf Holger Badekow
Nå men Chopin då?
Jo, han representerades främst av två baletter skapade av den amerikanske koreografen Jerome Robbins. Dances at a Gathering (ungefär Danser vid ett samkväm)– en av mina verkliga favoritbaletter – är en serie luftiga och charmfulla solon och pas de deuxer i lätt folkloristisk neoklassik. Hamburgbalettens förnämliga solister tog ut svängarna och särskilt gladdes man åt Anna Polikarpovas och Edvin Revazovs insatser.
Baletten visades i par med The Concert (Konserten) ett av de sällsynta komiska mästerverken inom baletten. Med en lätt karikerad pianist vid en flygel på scenen (välspelande Oliver Kern) inträder allt eftersom det ena originalet till åhörare efter det andra. Mest hängiven är ballerinan, här Anna Laudere, otroligt elegant, otroligt chosefull och rasande rolig. Bland publiken syns också den lystne äkta mannen och hans snörpiga hustru och den blyge ynglingen. Ja, förvecklingarna är många och man har stort nöje av kvällen.
Från förra året återkom helaftonsprogrammet Fliessende Welten (Flytande världar – se artikel från 2010) där åter Lloyd Riggins gjorde en kämpainsats med den sköna Anna Polikarpova som partnet.
Joëlle Boulogne och Alexandre Riabko i Kameliadamen. Fotograf Holger Badekow
Nijinskijgala på dryga fem timmar
Balettdagarna avslutas traditionellt på en söndag och med en Nijinskijgala på c:a fem och en halv timmar. Galan har alltid ett uttalat tema och i år var det naturligt nog: Chopin, Mahler och . . .
Inbjudna gäster var, förutom kineserna, bl.a, Alina Cojocaru och Johan Kobborg från Royal Ballet, som framförde pas de deux ur Giselle, akt II. Heather Ogden och Guillaume Coté från National Ballet of Canada framträdde i danser ur Neumeiers Nocturnes (musik Chopin) tillsammans med solister ur Hamburgbaletten.
Wang Qimin och Li Jun framförde ett vackert lyriskt pas de deux – Take My Breath Away – i Li Juns koreografi till musik av traditinella sånger från Guangling..
Vidare dansades det ur Neumeiers Des Knaben Wunderhorn (Mahler), Mahlers fjärde och sjunde symfonier, Fokins Les Sylphides (Chopin), och två pas de deuxer ur Neumeiers Die Kameliendame (Kameliadamen – musik Chopin), först det vita med Joëlle Boulogne och Alexandre Riabko, sedan det svarta med Thiago Bordin tillsammans med gästen Yuan Yuyan Tan från San Francisco Ballet.
Däremellan gavs hela The Concert som mittersta delen av galan, vilken avslutades med sista satsen ur Mahlers femte symfoni där alla Hamburgbalettens dansare virvlade runt i en blandning av kvällens alla kostymer och man kände dansarnas glädje över att balettdagarna med 15 dagars hårt slit och hela säsongen var slut. Jublet visste som vanligt inga gränser och det blev många inrop, trots den sena timmen.
Som redan nämnts har Hamburgbaletten en förnämlig samling solister och kårdansare, och alla som kunde stå på benen var med, så även de högsta klasserna från balettskolan. Bland de icke redan nämnda vill jag framhålla Patricia Tichy, Mariana Zanotto, Edvin Revazov, Alexandr Trusch, Ivan Urban och Yohan Stegli,
En glad Neumeier omgiven av från vänster Edvin Revazov, Yohan Stegli, Hélène Bouchet och Alexandre Riabko. Fotograf Holger Badekow
Bakgrund:
Mahlers tionde symfoni är hans sista och avslutades inte. Den brittiske musikvetaren Deryck Cooke publicerade 1976, strax förs sin död, en "spelbar" version sammansatt av de fragment och skisser som Mahler efterlämnat. Versionen gör inte anspråk på att vara det verk Mahler själv skulle fullbordat.
John Neumeier har skapat följande koreografier till Mahlerverk:
Rondo, tredje satsen, Frankfurt 1970
Nacht, fjärde satsen ur tredje symfonin, Stuttgart 1974
Tredje symfonin, Hamburg 1975 (Stockholm 1998)
Epilogue, adagietto ur femte symfonin, American Ballet Theatre USA 1975
Rückertlieder, Hamburg 1976
Fjärde symfonin, Royal Ballet London 1977
Lieb und Leid und Welt und Traum, första symfonin och adagio från tionde symfonin, Hamburg 1980
Sjätte symfonin, Hamburg 1984
Des Knaben Wunderhorn, Hamburg 1989
Femte symfonin, Hamburg 1989
Zwischenräume (Mellanrum), nionde symfonin, Hamburg 1994
Herbst – Lenze (Höst – vårar), Lieder eines fahrenden Gesellen, Hamburg 1995
Nachtwanderung, sjunde symfonin, Hamburg 2005
Purgatorio. tionde symfonin, Hamburg 2011
Övriga verk som gavs under balettdagarna:
Den förlorade sonen (Balanchine), Armidas paviljong, Våroffer (Millicet Hodson inspirerad av Nijinskij), Orpheus, Parzival – episoder och eko, En midsommarnattsdröm (Koreografi av Neumeier där ej annat anges)
Anders Jörlén
25 juli 2011
FÖLJ OSS PÅ
Redaktion
dansportalen@gmail.com
Annonsera
dansportalen@gmail.com
Grundad 1995. Est. 1995
Powered by
SiteVision