Virpi Pahkinen är mindre känd i Finland än i Sverige, trots att hon är född och uppvuxen här, i Jyväskylä i Mellersta Finland. Det var trevligt att publiken på Operan fick bekanta sig med hennes stil, den här gången som koreograf för Nationalbaletten.

De två första verken kunde få den gemensamma nämnaren vacker dans, ”Trädet” upplevde jag dessutom som poetisk i all dess flöde och styrka. Det sista verket återigen var ett av de starka verken med motiv som vi ofta hunnit bekanta oss med i nutida dans; ångest, fruktan, ensamhet, relationer, maktutövning.

Pahkinen
Virpi Pahkinen hade lyckats ganska bra med att föra sin personliga stil vidare till Nationalbalettens dansare.  Här var fyra av dem finnar och hela sju med utländsk bakgrund. Skillnaderna i sättet att framföra Pahkinens koreografi syntes tydligt, och förde tankarna till utbildningen. Vissa av männen gjorde bra ifrån sig, och en snabb och skicklig Annabelle Hellinckx övertygade i sitt solo. Emmi Pennanens noggranna och stiliga framförande syntes positivt, och på ett ställe visade hela gruppen sig unisont och liksom överenskommet i en livligare och dansantare del av verket.

Nuutinen förklarar själv att verkets namn X-it hänvisar till något där det handlar om att komma ur situationer där man hela tiden är till beskådande. Samtidigt slippa ifrån avvisning och förkastande. Slutligen överlämnar hon tolkningen till åskådaren.

Dansarnas kroppsspråk visar hela tiden att det gäller allvar; de har problem. De lever inte det liv de själva kunnat välja. De vänder handen och ser ut att kämpa mot något osynligt som de vill skuffa bort, med fötterna isär och stadigt mot marken, de kämpar för fullt i olika lyft. Nutida dans som vi sett i en del verk och känner till, och den fungerar.

Vad beträffar dansarnas prestationer kommer jag på följande: Frans Valkama med sin stil gläder oss ännu en gång med sitt stiliga framförande som alltid när han är på scenen. Maria Tamminen överraskar med ett starkt rörelsespråk och stark närvaro just här och nu – glädjande att upptäcka. Hela gruppen gjorde bra ifrån sig.

Som helhet en mycked lyckad dansafton.

I himlen rotat träd, koreografi: Mammu Rankanen, musik: Harri Ahponen och Sari Ahponen
Dansare: Milla Eloranta, Linda Haakana, Terhi Räsänen, Henrik Burman, Teemu Tainio och Eemu Äikiö

X-it, koreografi: Johanna Nuutinen, musik: Alva Noto, Ryuichi Sakamoto, Jean-Louis Huhta, Amon Tobin
Dansare: Johanna Nuutinen, Sara Saviola, Maria Tamminen, Antti Keinänen, Samuli Poutanen och Frans Valkama
Videoprojektioner: Paula Saraste, Joakim Pusenius

Ljussättning i samtliga verk: Olli-Pekka Koivunen