Eifman Ballet
Gruppen Eifman Ballet är en sak för sig – när jag själv första gången på tv såg ett program om den, dess arbete och karismatiska ledare tänkte jag WOW! Tänkte vidare att när det bara blir möjligt ska dess föreställning ovillkorligen ses – så imponerande var det. För ett par år sedan blev det möjligt, i St. Michel, och jag blev inte besviken.

Boris Eifmans baletter har många nivåer i sina berättelser, koreografierna är uppfinningsrika och de långa Eifman-dansarna är fina artister. Alla är klassiskt skolade – dvs. de behärskar fullkomligt den klassiska balettens teknik. Dessutom modernt och akrobatik, och i varierande grad andra tekniker.  

Boris Eifman - stjärnkoreografen
Jag hade möjligheten att förra våren kort intervjua detta geni; gruppens grundare, ledare, koreograf, och repetitör Boris Eifman, då han någon timme tidigare anlänt till Nationaloperan med sin grupp. Han hade redan uppträtt för många medier och ville nu tala hemspråket ryska i stället för engelska, och använda tolk. Jag måste berätta detta därför att svaren på mina frågor var långa, och ingen tolk utan förhandsinformation om diskussionens gång skulle ha kunnat komma med allt i sin översättning.

Boris Eifmans verk representerar genren "Feature Ballet". Som koreograf vill Eifman betona energin och känslan i sina baletter, och allt skall vara noggrant och fullkomligt. Sovjettiden hade varit svår för honom och själva verksamheten ofta närapå omöjlig. Han nämner åren 1977-87 som de värsta. De var arbetsdryga även på annat sätt än rent ur skapandets synvinkel. Gruppens historia formas i tioårsperioder, och riktigt uppåt har det gått efter slutet av åttiotalet.

Från och med 1997 lever man den tredje eran, säger Boris Eifman. Själv tar jag vid vårt samtal upp en diskussion om ingredienserna, om vad jag sett inbyggt i hans baletter – det som kan vara underförstått – och vilket går att tolkas beroende på hur mycket tittaren är invigd i historien och politiken. I intervjun går vi inte djupare in i detaljerna – en vidare diskussion kanske hade krävt ett samtal där båda parterna skulle ha talat Eifmans hemspråk, ryska.

En krävande ledare
Boris Eifman är en krävande ledare, och han blir ibland besviken på vad han ser då han övar sina dansare. Detta sågs även i tv-programmet, där man följt med repetitionerna i flera repriser. Det är jobbiga tider för dansarna, att ta stegen om och om igen – koreografen vill ha allt precis som det är tilltänkt. Konstnärerna ska förstå detta, eller tanken bakom allt. Man berättar ju saker när man dansar, och det skall synas tydligt. Det är också det som sker på scenen.

Hos dansarna är energin och känslan där. Gör man först en plié a la second – vilken är ofta väldigt bred, ni vet när man viker benen åt sidorna och niger djupt – är det väldigt elastiskt och utgör en början till något väldigt komplicerat och akrobatiskt.  - Det finns på nätet väldigt mycket att beskåda av Eifman-koreografierna, titta gärna in och se professionaliteten och laddningen på scener.

Det händer numera när gränserna är öppna att några av dansarna inte stannar så länge i gruppen, men det fenomenet är vi redan vana vid överallt – marknaden för dansarna är världsvid och man söker sina möjligheter på olika håll. Eifman återigen söker sina långa dansare runtom i Ryssland, där det utbildas kompetenta och kunniga artister på flera ställen, i St. Petersburg, Moskva och Perm för att nämna några framstående städer. Kiev – ett ställe med traditioner – tillhör numera självständiga Ukraina. Från den staden kommer t.ex. Denis Matvienko, stjärnan vid Mariinskij.

Allmänt
Det är den här diskussionen som pågår när man talar om nationella balettkompanier inpå de egna knutarna också; en del av de bästa dansarna prövar på scener i andra länder, och å andra sidan tar man vid teatrar emot ambitiösa dansare från annat håll, eftersom man vill ha en så hög nivå som möjligt – detta medger alla balettchefer numera. Oftast läser vi att chefen vill höja nivån i den grupp han leder – det brukar vara svaret till en fråga varför landets egna dansare inte kan få kontrakt.